Målarduken

En Tanke

2006-10-19T01:44:00.000+02:00

Media är skrämmande. Selektiv input. Ofullständig. Manipulativ. För att ha något hum om någonting måste man lägga ner timmar på att få flera vinklingar.
Därför är man allt som oftast en idiot utan en aning om någonting.
Känner mig verkligen som en idiot.

Hitchhikers!

2006-10-19T00:26:00.000+02:00

Här känner jag konstant lycka.
Ren, härlig lycka.

Ta till exempel några av helgens ingredienser;
Tre underbara killar
Reser runt a la budget med hjälp av tummen
Padlar kajak till idylliska öar
Övernattning vid havet under bar himmel med en brasa och massa vin
Självmordsinsekter som stod för underhållningen
Diskussioner och återigen diskussioner från allt mellan strunt till politik, livet och kärlek
Beatles Yesterday

Dessutom har jag fått lite kärlek... av min bästa killkompis här.
I hemlighet.
Två dagar har passerat sedan vi i all hyschpysch offentliggjorde detta för varandra, och jag är redan konstig. Har markerat pannan med texten Vill Inte Ha Ett Förhållande. I rött.
Ändå log jag i smyg ikväll när jag såg honom på isen.
Att jag alltid ska hamna i komplicerade situationer...

Happ. Sovadags nu. Imorn kl 8.20 (aaaahhhhhhh) har jag en frukostdate med Anja och Thomas. Här ska det doppas des croissants (ok jag kan inte stava, whaeva) i café au lait. Yuuup.
Åh,känner mkt kärlek för dessa två. Nästan töntigt hur jag upprepar min kärlek för människor jag är omgiven av här. Men så är det. Luuuuve.

På ett konstigt sätt känner jag mig...
Hemma

Geografiskt Inkorrekt II

2006-10-12T16:25:00.000+02:00

Möter två italienskor på väg till Erasmusbaren. Vi börjar konversera och inleder med de självklara frågorna "var kommer du ifrån?" "vad pluggar du?" och yada yada.
Eller, vi kommer inte ens till andra frågan.
När jag säger att jag kommer från Suède ser de ut som två stora frågetecken.
Jag uttalar det lite tydligare, Suèeeede.
Då lyser de upp och säger Ahaaaaa, Sudaaan!
Jag börjar vifta vilt och nekande; Nononon, not Sudan! Suèede, Sweeeeden.
De återgår till de ursprungliga frågetecknen, med halvöppna munnar och en hjärna som ser ut att bli överhettad.
Jag upprepar mig på alla språk jag kan, till och med på svenska. Därefter ger jag upp och frågar om de känner till Danmark.
"Ooooh Danmark! Yes!"
"Noononono, not Denmark. But the country above. Oooover denmark, you know, Scandinavia, there is a big country up north? Sweeeedeen?"

De hade ingen aning och fortsatte att insistera på Sudan.

Jag gav upp.
Och det var slutet på den konversationen.

Geografiskt Inkorrekt I

2006-10-12T16:13:00.000+02:00

Föreläsaren bad en fransyska gå fram och rita upp var islam är beläget geografiskt.

Fransyskan ritar:

Mellanöstern: Somalia, Tunisien, Algeriet

Nordafrika: Iran, Pakistan, Afghanistan, Egypten. Därefter raderar hon Egypten, för det kan ju inte vara nordafrika trots allt.

Alltså.... Ska man skratta eller gråta?!!

Jag skrattade mest

Tidens olika definitioner

2006-10-09T16:01:00.000+02:00

Kanske är tiden kommen.
Kanske är tiden passé.
Beror på hur man vinklar det.

Undrar om det inte börjar kännas lite trist
eller redan varit det ett tag.

Genom att skriva om det dåvarande aktuella
syftade jag slå mig förbi det gamla
till en hundraprocentig nutid.
Eller ok, låt säga åttio.
Som realist blir man mer sällan besviken.
[Som pessimist är man redan konstant besviken]

Står redan och stampar på åttiofem.

Ska tänka vidare på det

Issues

2006-10-03T00:06:00.000+02:00

Tim pratar om att spendera helgen samt min närmast liggande lediga vecka tillsammans.

M insisterar på att befinna sig i illusionernas värld och skriver till mig om hur vi minsann ska fira min nästa födelsedag tillsammans.

Och jag sitter bara och kallsvettas.
I ena fallet börjar jag komma på ursäkter för att neka besök.
I andra fallet låtsas jag om att sms inte kommer fram och att jag har begränsad tillgång till internet.
Jag känner mig så kall inombords. Bryr mig inte om någon.
Skit i mig, jag skiter ju i er

Istället intresserar jag mig för det jag inte kan få.
Det utom räckhåll.
Allt vars slut är inom synhåll redan från början.
Jag börjar förstå att jag tappat någonting
Förmågan att känna?
Förmågan att engagera hjärtat?
Förmågan att fästa mig vid någon?

Åh jag vet inte. Känner mig helskum. Avtrubbad.
Kanske är jag rädd.
För vad vet jag inte riktigt.

Samtidigt är jag helt galet kärlekskrank. Jag bara går omkring som en levande Jukebox som har en enformig technolåt på repeat där texten lyder Give me Luuuuuuuve

Man kan omöjligen vara mer störd än mig just nu.

Stööörd

Ögonblick I Tält

2006-09-30T11:16:00.000+02:00

Att socialisera med artonåringar kan tyckas ha sin charm. Plötsligt vet jag mest om världen och livet och är den som ser till att nån kommer hem säkert och nån annan kan hänga ut sin tvätt på en jättefiffig tvätthängare utanför fönstret för bara 4 euro. Att jag inte är som en riktig mamma blir dock tydligt när klädhängaren lutar mest nedåt än rakt ut.

Jättegulligt att få tonvis av uppmärksamhet av människor man mest pratat om fylla med.
De får känna sig äldre
Jag får känna mig yngre
Positiv kompromiss?

Nej kan bli rätt tröttsamt ibland.

Mitt i ett stort partytält, omringad av unga förstaårsstudenter som hoppade rakt upp och ner till fransk Ska med den hittills billigaste ölen här i handen, stod jag igår natt tillsammans med Andre och diskuterade livet och filosofi. Utbyte av privata tankar och funderingar och det kändes som att en frisk fläkt sköljdes över mig. Någon med fyra år fler andetag än mig som tycktes titta på mig som om jag var transparant.
Life isn't the amount of breaths you've taken, it's the amount of time you've been breathless
Berörde oss båda.

Plötsligt rycks han bort av Diogo och lämnar tältet. Han kommer tillbaka igen. Men ögonblicket är borta för alltid. Vi är tillbaka i partytältet och jag beblandar mig med de hoppande artonåringarna medans han tackar ja till närgången dans med nedgången brud. Denna gången är dock artonåringarnas givna uppmärksamhet inte lika rolig, av någon anledning. Skitsamma, bara att hoppa med. Imorgon försvinner Andre härifrån för gott ändå. Men fan vad jag kommer sakna den dialogen. Tänk om vi tillsammans lyckats komma på alla livets hemligheter...
Nu kvarstår de som frågetecken i väntan på att utredas av nästa människa som upptäcker min genomskinlighet. Sådana människor kan räknas på en hand. Kanske tilldelas vi då längre tid. Allting gott. Hoppas bara att jag inte blir kort om fingrar.

Social Sjukdom

2006-09-26T21:39:00.000+02:00

Första kvällen jag sitter i mitt rum relativt tidigt
utan sällskap.

Vad gör jag?
Ja inte sitter jag och skriver brev eller mailar
inte heller plockar jag undan och städar
böckerna som väntar på att läsas får vänta ytterligare
och inte för allt i världen sitter jag med plugg

Nej.
Istället går jag ner en trappa.
och fixar sällskap.
Anja kommer snart, raringen.

What the hell is wrong with me?!

Kossor

2006-09-26T18:49:00.000+02:00

Jag hatar bortskämda tjejer med kossaögon och breda FALSKA leenden som utstrålar tomhet och idioti med för korta och tajta rosa toppar och som börjar prata med en med sitt hästleende och frasen how are yooou honeeey och därmed förpestar en med sin äckliga falskhet och hycklande vänlighet bara för att de planerat att lägga sina upptagna händer på min underbara Karel och därför börjar efter tio minuters bekantskap ta på mitt hår som om hon känt mig ett helt liv och jag vill bara be henne dra åt helvete och ta bort sina äckliga händer och lägga dem på en ankare som kan ta hennes båda fötter ner på jorden så att jag kanske kan tänka mig en konversation trots allt. Men Karel får hon ändock inte. Hatar Kossor. Vare sig de är gjorda av X eller Y. Gå och ät gräs. Och sluta ta på mitt hår. Bitch.

Hur din nagellack skavs av avslöjar din inre person

2006-09-25T00:22:00.004+02:00

Ja så var man 23 år, precis som de senaste 6 månaderna
med enda skillnaden att det nu är på riktigt.
Det känns som en bra ålder. Passar mig väldigt väl. 22 har jag inte varit på ett bra tag nu, och 24 är jag inte förrän om 8 månader. Så 23 är perfekt, och äntligen ren sanning.

Åh. Jag trivs så bra.. Blir nästan rörd när jag tänker på gårdagen. Födelsedagar ger mig alltid halvt ångest, jag vill inte prata om det eller anordna stora fester och ställa mig själv i centrum.
Även om det egentligen är där jag trivs som bäst.
Nej, jag är alltid rädd för att min oexistens ska bli ett faktum på den här dagen.
Att vara glömd.

Därför blir jag rörd nästan till tårar av minsta uppskattning och uppvaktning jag får. Samma sak varje år.

Uppskattning och kärlek, finns inget finare.
Fuckin cheesy
Fuckin true

Finaste blomman i choklad, en hel del annan choklad, sång på 5 olika språk, den mest misslyckade lugna ost och vin kvällen ( ja vi har en del såna..) som omvandlades till fest hela natten lång, glädje, skratt och gemenskap som fanns kvar ända till slutet, finaste disfunktionella paraplyt, kinamat, nyfunna vänner och nudelsoppa hos min nya straighta bögkompis.
Och en hoppande apa.
Det blev årets födelsedag.

Så fint så det nästan gör ont

Chin Chin

Barrrböquöö, en francais alors!

2006-09-20T18:29:00.002+02:00

Hallå varför blir ens franska sämre och sämre ju mer man pratar??!
Wasn's supposed to be like this. Vill reklamera.

Fast detta till trots, så finns det en formel som alltid håller sig konstant och överensstämmande.

Mer vin = Bättre franska

Borde satsa på den formeln på föreläsningarna.
Looord... blocket har blivit ett konstverk

Aloooors, plus taaard c'est la fête barrrböquöö
avec du viiin.
et snabbnudlar.

Jeremy bjöd mig.
Jag ba who the fuck is jeremy??
Och därefter Tou Tou!!

Nudlar, ready
vin, ready
Tou Tou!

Beaulieu, quel bordel!!

2006-09-19T00:00:00.000+02:00

Men åhh.
Var ju så mysigt ikväll.
Överflöd av ost, vin, vindruvor, tigerkaka, oliver och mer vin,
ani difranco och ben harper som skapade stämningen
kebableken skapade skrattsalvor
jag spöade skiten ur matthias.
Fuskade lite.
Så kommer fängelsevakten, eller förlåt mig, korridorsvakten, och knackar på dörren.
TRE gånger...

Korridoren börjar arta sig,
underbart socialt.
När man lyckas komma undan med det.

Puutääään...

Sinnen skapar de starkaste av minnen

2006-09-14T18:30:00.000+02:00

7 månader har redan passerat
mycket har hänt
ändå känns det som igår.

Tänker på det dagligen
nuförtiden
igen.
Tänker på honom dagligen
nuförtiden
igen.

Kan vara pga café crème och pain au chocolat?
För mig tillbaka till den morgonen
ett par år tidigare
i en av Paris caféer
Vi såg på varann
allt var ju över
en första gång
visst?
Ändå var luften tung som bly
våra hjärtan kvävandes mellan revbenen
ögonen tårade.
Jag Älskar Dig

Eller är det det röda vinet
tillsammans med stinkande ost
och saucissons
Minnena flipprar förbi
och stannar i Sverige
Matlagning till 2 på natten pga felberäkningar
fulla av vin
och skratt
lila tänder
lila läppar
vattenpipan kom fram
Vi Älskar

Kanske är det alla rökande fransmän
I smyg iakttog jag dig
hur du kisade och tittade upp
vid varje andetag
doften av rök och öl
Blev het
Varm
Leende
Äcklad?
Nej
Jag Älskade

Jag vet inte vad det är
Men du är tillbaka
och tiden bakåtvriden
Smärtlös smärta
som ett tomt skal
med vassa frekvenser
som fortfarande smärtar

Laaalalalaaa
slår mig om öronen
Ikväll är det fest!!!

Fundering

2006-09-13T20:59:00.000+02:00

Kan man finna sitt Jag
i en lugg?
Eller går man istället
ännu mer förlorad
i luggen?

Spillror I Samarbete

2006-09-13T20:54:00.000+02:00

Tankeställare

2006-09-10T23:25:00.000+02:00

Förövrigt bor jag i ett fängelseliknande studentkorridorsrum med 30 rum per korridor
Som delar på två (TVÅ) duschar
och två (TVÅ!!) toaletter.

Så varje gång du
din jääävel
går in i din kakelbelagda fräsha toalett med en tidning eller bok
för att spendera en härlig självuppfyllande halvtimme på toan,
TÄNK då på att jag kommer skita stående under ett år.

Vadå bitter? Nää inte alls.

Miljöbyte

2006-09-10T23:09:00.000+02:00

Perfekt raka vägar har bytts ut mot oförutsägbara stenbelagda gator med mystik i varje hörn
På gatorna hör man dragspel och folklig musik som skapar fest i vardagen
Sydamerikanska flöjtmusiken är borta.
Snabbmaten finns att hitta i alla de mysiga och färgstarka crêperierna och boulangerierna
Hamburgare känns jag inte vid.
Överflödet av respektfulla bemötanden ser till att alla får smaka på att känna värde
Plötsligt är man en mademoiselle.

Dessutom är man språkligt handikappad.

Ja, nog är jag i Frankrike allright.

Lovely

Eller jag menar

eeh eeh öööööh trèees öööh bien?

Piioouh...tough one...

Ombytta Roller

2006-09-04T22:30:00.000+02:00

För två dagar sen satt jag och beklagade mig för att Tim var alldeles fööör angelägen om att träffas och höras av hela tiden.
Jag som tänkt vara evigt singel under ett år.
Egot på topp.

Nu har jag smsat två gånger utan att få svar
...känner mig inte lika cool längre, om man säger så.

Let's put it this way;

HALLÅÅ TIM KOM OCH TAA MIG JAG E DIN FÖR EVIGT!!!

cool my ass...
the cool is IN my ass...
right about
now

Sommarskön I Vinterfint

2006-09-04T21:56:00.000+02:00

Vid enorm envishet
och dålig planering
får man resa till varmare breddgrader
i vinterjackan.

Skönt att veta att jag har en välfungerande svettproduktion.

Grrrrreat...

Hög-Systemet

2006-09-04T11:14:00.000+02:00

Jag är en väldigt organiserad människa.
Packa? Piece of cake! Moahaha.
Hemligheten är att skapa [välorganiserade] högar som man sedan kan prydligt lägga i väskan.
Lätttt

I mitt rum just nu finns alltså diverse högar av kläder;
- En hög med vill-absolut-inte-ha kläder (minsta högen)
- En hög med kan-i-extrem-nödfall-klara-mig-utan kläder
- En hög med vill-kanske-ha kläder
- En hög med vill-absolut-ha-men-kan-i-extrem-nödfall-ta-bort-något kläder
- En hög med vill-absolut-ha kläder

Sedan har vi skorna. Det är här det börjar bli lite avancerat..
Högarna lyder:
- Skor-jag-använder-jämt-som-måste-med skor
- Skor-som-måste-med-men-som-kan-bortses-ifrån-vid-extrem-brist-på-plats
- Skor-jag-använder-mer-sällan-men-som-jag-vill-ha-med-om-plats-finns
- Skor-jag-knappt-använt-men-som-jag-måste-ha-med-om-jag-tar-med- den-där-tröjan-ur-högen-"vill kanske ha kläder"
- Skor-som-absolut-inte-ska-tas-med-såvida-byxorna-ur-"vill absolut inte ha" klädeshögen-tas-med

Seeen går man tillbaka till klädhögarna och börjar packa ner och rensa, samtidigt som man försöker utgå ifrån de olika skohögarna

Seeeen går man och modifierar i skohögarna med utgångspunkt från de kläder som faktiskt packades ner

Seeeeeeeeen ser man om det finns plats kvaaar, så att man kan få ner ännu fler par skor

Vilket leder till att även de medtagna kläderna måste ändras om lite

.............

Can someone shoot me, please?
Anyone?

Dööööör.

Sms-tips

2006-09-03T01:13:00.000+02:00

Tell me... if I would be there right now, what would u do?

Garanti för digital mys
fniss..

Klassfestsyndromet

2006-09-03T00:43:00.000+02:00

Varje år som passerar formar mig.
Utvecklar min person.
Jag känner mig inte som samma människa som den jag var för fem år sen.
Känner mig inte ens densamma som Dee för bara ett år sen.
Med erfarenheter växer min självständighet och jag blir mer och mer den person jag eftersträvar efter att vara.
Tror jag iallafall.

Varför, varför börjar man då ifrågasätta sig själv och hela sin varelse
så fort man satt foten i barndomens stad?
Osäkerhet och hat för bilden av en utgången version av mig själv
som tycks leva kvar här och endast här.
Tror jag.
Inbillar jag?

Vem fan är man egentligen

Är det min självbild som är egenriktad hyckleri,
eller är det det gamla som inte hänger med i mina steg?

Kommer man någonsin att vara stark nog i sig själv så att man kommer undan klassfestsyndromet?

Dags att åka nu

Jag Och Distans

2006-08-31T23:51:00.000+02:00

Jag och distans...
Jag och distans är som pasta bolognaise och kvarnad kött
Jag och distans är som svenska högtider och sill
Jag och distans är som mina naglar och rött nagellack

Jag och distans...
vi hör ihop, vi två.
Som britter och pasties
Som fårost och vattenmelon (I'm tellin ya)
Som fårost och hemmagjord kvittenmarmelad (eller behhhh som vi säger)
Som fårost och sabzi
Som fårost och smör
Som fårost och vindruvor
..Som en jävla massa fårost tillsammans med något annat, kort sagt.

Första gången handlade det om ynkliga 30 mil
Andra gången 40 mil
Tredje gången 300 mil
Och nu kör jag hårt på så-långt-man-kan-komma-om-man-bortser-från-en -öde-ö-längre-bort mil
Det såg min kära vän till att poängtera.

jag veeeet jag veeeeet

Jag försöker ta distans ifrån distans, ärligt. Tro mig kompis.
Men distans minskar den jävla distansen och letar reda på mig!
Khhämtar inte.

Pratade med Tim idag på tel.
Vi är ju så knäppa.
Krävdes bara att vi skulle hälsa, och jag inleda med att säga I'm so fucking booooooreeed! för att vi skulle börja skratta högt i fem minuter

Alltså
Jag KAN bara inte åka och hälsa på honom och trippa runt i Skottland.
Ärligt.
Déja vuuuu, heellooooo

Nya zeeland. Why not. Hört att det ska påminna mkt om Sverige.

Khhhhhhämt kompis
Sluta jiddra nu

Krupp

2006-08-31T13:33:00.000+02:00

Jag får krupp av att vara hemma. Vill iväg nu! Vilket limbo detta är. Allas liv cirkulerar som vanligt runtomkring mig utan att jag hör till någon av dem. Arbete, plugg... och här sitter jag och bara väntar.
Hänger.
Får krupp.
Min rara mamma, hon är så gullig. Tycker synd om mig och försöker få mina dagar att gå fortare genom att ringa mig från jobbet hela tiden.
Istället får jag ännu fler myror i kroppen. Några verkar klättra upp för mina mungipor och drar ner dem med sin tyngd.

Ibland kommer man på vissa saker man glömt bort eller i varje fall inte tänkt på på ett tag.

Som att det faktiskt är farligt att använda tamponger för länge.
Och sagornas moraliska baktanke.

Fint med sagor. Som barn relaterar man ju till dem.
Om lilla tilda i framtiden beklagar sig över utanförskap eller sitt utseende, kan jag säga "tänk på den fula ankungen. Han växte upp och blev en vacker svan!"
Fint..

Förövrigt har jag haft en kanin som var precis som en hund.
Menat som en komplimang. Vet dock inte hur Nicke tog det..

Ok tror ni börjar förstå.
Jag får krupp!
Tisdag.. countdown.

Men taimat med cashewnötter i till lunch är faktiskt helt ok, speciellt med turkosa bananer efteråt. Och en knaprig bajsplopp.
Ok blir lite väl internt här.

Åh. Snart blir jag språkligt handikappad.
Can't wait!

Cheers

En tanke

2006-08-28T00:43:00.000+02:00

Krig, svält, maktmissbruk, naturens undergång...
Ibland vill man bara fly.

Men
man kan aldrig fly världen.
Levande.

Klaustrofobisk tanke...

Ält Om Ält

2006-08-26T13:46:00.000+02:00

Vi tjejer är otroligt bra på att vara öppna om våra brister.
Genom att erkänna svagheterna och diskutera dem med nära vänner, vill vi bli starkare och samtidigt skapa djupare vänskapsband.

Ok. Kan behövas ibland. Man kan må bra av det.
Men utöver detta; trams.

Man mår bättre för att man får bekräftelse från vännerna att ens svagheter inte alls är så markerade i ens person som man själv tror.
Pepptalk.
Men varför skapa detta ständiga behov på pepptalk och bekräftelse??

Genom att bringa svagheterna till ytan och hacka upp dem genom olika analyser, låter man dem ju aktivt leva vidare.

Detta är min nya regel.
Nu får det vara nog.
Inget mer tjat om mina svagheter med mina vänner.
Jag har förstått att de sällan ens sett mina känsliga punkter förrän jag pekat ut dem för dem, så tydligen lever inte det känsliga i mitt beteende.

Ibland är man t o m benägen att överdramatisera sin känslighet för vissa saker.
Jag ÄR inte så jävla osäker hela tiden.
EGENTLIGEN vet jag att jag klarar mig bra i sociala sammanhang och att jag byggt upp en starkare självkänsla sedan tonårstiden.
Trams att älta det fram och tillbaka och nästan framstå osäkrare än man faktiskt känner sig. Då börjar man ju undra om man faktiskt Är osäkrare. Eller ännu värre, man börjar känna sig osäkrare på riktigt.

Så. Inget mer trams nu tjejer.
Lägg av.

Nu shackar vi för det.

Vad som finns bakom hoppar över min rygg och vips är den där framme

2006-08-26T13:12:00.000+02:00

Väl hemma igen. Så absurt med drastiska förändringar i vardagen; Ena dagen kände jag mig som lokalbo i Newquay, nästa dag är hela sommaren som en dröm jag drömt för längesedan.

Har saknat familjen, så klart.
Underbart att träffa dem igen.
Men där jag befinner mig just nu känner jag inget behov av att vara hemma.

Hemma igen i 4 dagar och jag lever redan i vad som skall komma.
Livet är så spännande, ovisst.
Är det inte framtiden, så är det den diffusa drömmen om en härlig sommar som skapar ett fånigt leende på mina läppar i tid och otid.

Förbannade Frankrike med all pappersarbete som ska dra ner på min romantisering av hösten!!

Tim vill träffa mig igen.
En del av min diffusa dröm lever aktivt kvar i min nutid, i Sverige. Häftigt. Tanken att han ska besöka mig i min framtid är ännu häftigare.
Skrattar vid tanken! Han, med sitt blonda saltvattenkalufs och backpackleverne på besök i Rennes där jag till skillnad från sommaren är tänkt ta på mig en seriösare roll som student. [seriösare inteeeh som i seriös]
But hey, that's the charm of life ey?

Klipporna om natten, roadtrip i den fallfärdiga röda forden, Newquays hippiehostel nr 1 och café Irie.

Tim tatam tatim...

RockRealism

2006-08-25T00:50:00.000+02:00

När man övergår från
att relatera sin uppfattning
om kärlek
till en poplåt
till att relatera kärleken till
en rocklåt
börjar man bli vuxen.

Fler steg än så har jag inte upptäckt.
Än.
Återkommer om 30 år.
Kanske.

Fistral Beach

2006-08-23T15:03:00.000+02:00

Daglig promenad på klipporna

2006-08-23T14:59:00.000+02:00

Hamnen

2006-08-23T14:57:00.000+02:00

...

2006-08-23T14:53:00.000+02:00

Lewinnicks pub

2006-08-23T14:51:00.000+02:00

Skymning över Great Western

2006-08-23T14:49:00.000+02:00

Brittisk Logik

2006-08-23T14:26:00.000+02:00

Måste vara antirynkkrämerna...yyyeaah

2006-08-23T14:11:00.000+02:00

Häromkvällen fick jag bästa komplimangen på länge.
Fick höra att jag ser bra ut..
..för min ålder.

Jag är 23.

Skrattade högt. Och länge.

Dodgy

2006-08-16T15:21:00.000+02:00

Mellan diskussionerna som fordes den forsta kvallen om getter och ostar insisterade Tim pa att kalla mig "dodgy"hela tiden.

Vad ar dodgy?
Fick olika forklaringar;

Nar man dyker ner i vattnet fran klipporna utan att veta hur djupt vattnet ar, ar man dodgy.

Nar man ater upp en ostmacka trots att den legat ute i solen hela dan, ar man dodgy.

Dodgy kan anvandas bade i negativ och i positiv bemarkelse. En pedofil ar dodgy i negativ bemarkelse. Jag ar dodgy i positiv bemarkelse.

Ehhrrm...Klingar vackert...

Min fraga aterstar..

Vad Ar Dodgy?

M:oten

2006-08-15T18:01:00.000+02:00

En vecka kvar och jag borjar kanna mig redo. Redo att atervanda hem. Redo att paborja mitt nya seriosare liv i Frankrike. Tror att jag verkligen behovde en sommar som denna for att kanna sa och fa tillbaka lusten att studera och vara serios ett tag till.

Sommaren har handlat om Moten. Manniskor.

Otroligt haftigt med moten tycker jag. Att prata med manniskor fran runt om i hela varlden med helt olika liv och ambitioner. Galet och intressant.

Jag erkanner, allt har varit lite urartat och extremt denna sommar. Och framforallt valdigt kill-fokuserat... Men OJ sa roligt.

Moten som sagt.
M:oten.

Tank att traffa nagon som lever ett helt annat liv, har en helt annan bakgrund. Och som kanns saa nara en sjalv som person. Klick klick klick, liksom. Kemin stammer. Allt handlar om kemi.
Arrrgghhh, sa underbart!

Sa. Jaja. Tim hette han. Min karlek for en vecka, kan man saga.
Fran nya zeeland och ute pa resande fot sen 2-3 ar tillbaka.
Blond kalufs, hawaii-shorts och barfota
Galen kille, och saa rolig

Ok detta har jag forstatt nu, att humor ar bland det viktigaste for att jag ska fasta mig vid nagon. Att inte bry sig, prata om sjuka saker och bara skratta. En kille som man ena stunden kan skratta hjal sig med for att i nasta stund hamna i djupare och seriosare diskussioner.

Ohhhhhhh.

Borjade galet, fortsatte lika intensivt och sa klick direkt. Och nu e saknaden stor... Det sjuka ar att vi kanske kommer att motas upp i Frankrike. Eller nya zeeland, who knows.

Moten och manniskor.
Sommaren i Newquay.
Crrazyyyy!!

Snyggt och billigt till salu!

2006-08-01T19:50:00.000+02:00

Man hor ofta det pratas om billiga tjejer. Att om en tjej gor sa sa ar hon billig och om hon klar sag si sa ser hon billig ut och yada yada.

Mmmmhm.

Har ar saker och ting lite annorlunda.

ALDRIG har jag sett sa manga billiga [och gudomligt snygga] killar samlade pa en och samma stalle. Trodde aldrig jag skulle kunna bli sa avtand pa sana ogongodis, men det ar jag.
Inte heller trodde jag mig vara en extremt pracktig nucka med kyskhetsbaltet pa 24/7.
Det ar namligen precis en san person jag och mina vanner framstar som bredvid dessa manniskor.

Shit alltsa.
Olika definitioner pa hur man har roligt, minst sagt.
Har vill man ligga runt. Helst max en gang per person. Fem ganger i veckan.
Joda.
Har sallan varit sa svar som jag ar har. Och det ar ratt underbart! In ya face. Se men inte rora.

Tre personer har dock hittills hittat ett, om an tillfalligt, litet utrymme i mitt hjarta;

James - mmm...... tyvarr eventuellt vaaaldigt over-pa rokt. Valdigt skum. Kommer inte att handa nagot pa den fronten, men nagonstans har han vunnit mitt tycke...vet inte varfor.. han bar pa en enorm charm. Den javeln.

Timo - LORD, den troligtvis storsta nitlotten! En till det yttre halvful/fin/sot/snall kille som man faktiskt kan prata med och ha trevligt med som inte har nagra dolda motiv. Men som ar den absolut BILLIGASTE killen av dem alla. Skabbig som fa. Big No No in ya face.

Gary - Han har ingett mig hopp. Aterstar att se. Galet fin, galet trevlig, surfare. Badar inte gott. Men man kan inte doma for tidigt utan alla maste fa en chans, I guess. Sa vi far val se....

Finns hittills, med undantag fran EN person, endast tva typer av killar har enligt bevis:
-de uppenbart skabbiga som helt oppet visar vad de ar ute efter. Ofta fula britter.
-de snygga, charmiga och trevliga som inte erkanner sina motiv, men som ofta ar annu skabbigare an de fula britterna.

Happ, dags att springa.
Ciao!

Busting Airs

2006-07-09T12:27:00.000+02:00

Blir radd for mig sjalv ibland och min formoga att lika intensivt och latt som jag faller for en manniska, lagga personen bakom mig och ga vidare.
Just nu ar jag singel. Tror jag. Jag och M tog ju avsked, och sa rakt ut att vi inte var bundna vid varandra. Trots detta har vi kontakt och ar gulliga mot varandra.. Man blir ju lite schitzo.

Haromdagen traffade jag James.
Trevlig och rolig som satan
Kropp som en gud, a k a surfare
Advertising manager pa en tidning

Jag tanker...helt ok.
Darefter... rrrrrrrrrrr...

Far hans nr och han ber mig hora av mig.
Nan dag efter skickar jag ett sms. Det perfekta smset. Varken for flortig eller detaljerad, utan bara for att saga typ det var trevligt att traffa honom och annat blaj med glimten i ogat. Egentligen bara for att ta kontakt och ge honom mitt nr, samt oppna upp for ett trevligt svar tillbaka.
Avslut: Maybe I'll see you out there (menat ute pa vagorna) / Dee

Svar: Maybe you will... Maybe your be busting airs out there... James

Detta var det ENDA han skrev.
"maybe your be busting air"... wtf does that mean??
Kandes som en totaldiss.
Helt ologiskt enligt min logik, men anda en diss.
Av ren irritation pa det flummiga svaret, svarade jag lika flummigt tillbaka;

Busting airs? In sweden we don't bust air, air bust us... Dee

Fraga mig inte vad jag pratar om.
No clue.

Vi kan val bara gemensamt ga i kor och saga:

Hiii James
Byeeee James

Fuck!!---> Bugga'!!

2006-07-06T18:10:00.000+02:00

Har ar vackert och underbart.
Surfare? Joda. KRYLLAR.
Pa mandag ska vi joina dem och bli surfare sjalva! Hoppas behalla kroppsdelarna i ursprungsskicket.

Kan annars konstatera att begreppet "man blir vad man ater" stammer valdigt val i detta land.
Go figure.

Evig mothafuckin dilemma:
VAARifran ska jag saga att jag ar? Blir sa trott. Om jag sager att jag kommer fran Iran tror de att jag kommer direkt darifran vilket inte ar sanningen. Om jag sager att jag kommer fran Sverige sa kommer foljdfragan: Ok..men var kommer du ifran EGENTLIGEN?
Sager man att man ar persisk men BOR i Sverige kanns det ju ocksa konstigt, for det trycker inte alls pa hur ingrodd i Sverige man egentligen ar. Sager man att man har persisk ursprung blir det ju inte heller ratt, for vadda Ursprung, att jag ar iranier galler ju inte endast i datid utan aven nutid! Plus att det da later som att man inte ar stolt for det man ar, vilket jag ar. Aven om jag ibland undrar pa folks reaktioner.
Ja, man ar invandrare overallt.

Weoou, denna diskussion har cirkulerat i mitt huvud lange och rakade bara ramla ut i denna stund! Far val skriva mer om det underbara liv jag lever just nu nasta gang istallet. For har ar det soft. Lovely. Inga bekymmeeer, man e lycklig var daaaag, det e ett harligt liiiivsfilosofiiii.

Ok jag borjar bli knapp, bast o ta ett kaffe o sssofffftaaaaaa

PS. blir inte mkt skrivande harifran heller...e lite pank for tillfallet plus att jag inte sitter vid en dator alltfor ofta... sorry fellas, but feel my luuuuuuve

Hejdå, för i helvete...

2006-06-27T15:00:00.000+02:00

Alltid ska människan lida.
Även då man är lycklig, lider man.
Av rädsla att lyckan ska ta slut.

Ibland lider man för att man inte ser slutet.
Andra gånger lider man för att slutet är för nära.

Tänk om hit, Tänk om dit...

Avsked, finns det någonting värre?
När man funnit någon man... vill ha nära.

Jag vet inte var min tur kommer ifrån.
Hur lyckas jag hitta så fina människor,
som faktiskt fattar tycke om mig tillbaka?
Vinner aldrig på triss.
Kanske säger något.
Men ändå,
alltid tar jag i trä tills handen värker!
Man ska veta att jag uppskattar och är medveten.

Hursomhelst.

Hejdå azizam.
Min underbara.
Kanske är du min framtid,
men nuet ligger utom ditt räckhåll.

Tror vi tagit avsked hundrafemtio gånger.
Herregud, inga fler. Blir jobbigare varenda gång.
Stockholmplanerna har vi ställt in.
Inga fler träffar. Varför dra ut på det oundvikliga?

Det var en halvtimme kvar, och vi satt på gräset med sjöutsikt.
Omedvetna om trafiken i våra ryggar.
Vi satt och pratade om vår självklara framtid. Skojade om tiden efter pension, och var vi skulle begravas hand i hand.
Medvetna om att vi gjorde slut i samma stund och inte skulle ses mer.

Nu har jag ont.
Galet ont.
Känns som en evighetslång väntan till söndag...
Vill bara dra. Nya miljöer och människor. Nytt.

Ååååååhhhhhhhhhhhhh, M......vad FAN ska jag göra med dig?
Eller snarare utan dig.
Fan jävla skit.

Kalendarium Pro England

2006-06-24T08:53:00.000+02:00

Vi lyckades inte hålla oss ifrån varandra.
Idag kommer M och hämtar mig.
Kärlek till måndag, alltid något.

Min midsommar gav jag till mina föräldrar.
Vi åt kött på spett som hade räckt till tio pers,
och jordgubbar och glass!

På onsdag håller vi möhippa i den stora staden.
Trots att vi inte får komma på bröllopet.
Detta kallar jag att vara en trogen och god vän.

Fredagen satsar vi på persisk tema.
Jag och M ska rocka Sthlm,
tillsammans med våra syskon.
Cholo Kabab och Gheeer!
Den kvällen äger vår definitiva avsked rum.. förhoppningsvis med leende läppar.

På lördag hålls en fest med vänner från gammalt,
planerar att dyka upp och vinka hej till alla, för att kunna checka av dem också från min långa att-göra-och-träffa-lista!!

Lördag natt flyger jag.
Och därmed blir England ett faktum.

Mkt att göra,
lite tid,
som insisterar på att springa ifrån mig.
Jag springer efter,
hinner ibland inte mer än att high five-a med vissa på vägen,
men trots tidspress är det mesta roligt!

Latino In Da House

2006-06-19T11:21:00.000+02:00

En veckas solsemester fick sitt slut igår.

Med mina olika målsättningar inför resan, kan jag nöjt pricka av dessa:

- Arabbrun; Nej, lyckades inte. Misstänker att min frenetiska och hysteriska insmörjande av solkräm var boven i dramat. Ville varken få fiskfjäll inför England eller kärringrynkor 30 år i förtid. Jag lyckades dock förmörka nyansen till en medium latino-chick, vilket är nog så läckert ändå till vita skor och röda läppar!

- Semester bort från hjärnaktivitet; Här kan jag lugnt rita en stor fet bock bredvid. Har inte varit så härligt hjärndöd på länge! Resan var inte bara till varmare breddgrader, utan även till ett primitivt leverne som påminde om våra förfäder guldfiskarnas. (Kom nu inte och påstå att vi inte är besläktade med guldfiskarna!! Jag var där. Jag såg. Upplevde. Tro mig.)
Man vaknade med ett ryck och tänkte "FRUKOST BUFFÉÉÉÉ!!" varvid man sprang, med sin brända röv från gårdagens sol, för att inte missa någonting av denna enorma, gudomliga, oändliga och ljuvligt feta frukost som serverades.
Därefter, när magen tänjts ut tillräckligt [så mycket det gick], tänkte man "SOOOOOLSTOOOOL!!!" varvid man sprang [rullade], med sin brända röv och nu tjocka och släpande mage, för att hinna få tag på en solstol som man kunde lägga sig på de kommande X antal timmarna. Under de flesta av dessa timmar undvek jag allt som innehöll bokstäver och valde att ligga och umgås med mig och mig själv. Därav ganska få hjärnaktivitetspoäng.
Efter soltimmarna kom nästa stora tanke; "SOUVLAKIIII!!" vilket torde vara det mest avancerade ord som hjärnan gav sig på under veckan. Eller, Moussaka och Octupus borde hamna i samma rang.
Sedan kom den nästsista tanken: "FOTBOOOOLLLL!!!" tätt följt av "LADDAAA INFÖR BUFFÉÉÉ!" [sova]
Så hjärnaktivitet? Inteeh Mickee

- Äta god mat; Öhm. need I say more?

- Träffa gulliga och extremt ultravänliga greker; Checkkkk

- Komma tillbaka med ny självförtroende; Big fet Checkkk. Med tanke på att Samos troligtvis är pensionärernas största häng. Om man bortser från allt annat häng de villigt vill visa upp på stranden. Som inte får plats i några badkläder i världen.
Jag skojar inte. Såg iiinget ungt folk där alls! Och de fåtaliga på ön av denna sällsynta art var endast par på romantisk semester. Några man föredrog att vända ryggen till.
Så man kunde komma i vilket skick som helst till stranden, man var hetast där ändå, oavsett brännskada, bara för att man till skillnad från alla andra inte hade ett dussintals skinkhalvor istället för det mer vanliga antalet två.

Nej nu vet jag inte vad jag babblar om längre.
Ville egentligen bara skriva

Hej!!

Den Sista Kvällen...

2006-06-08T20:59:00.000+02:00

Sista mötet, äger rum idag.
Och kvällen börjar redan göra sig påmind.

Igår sov vi knappt någon timme.
Låg och pratade, kramades..
Den senaste veckan har någonting hänt.
Någongång sänktes min mur som höll känslorna inne.
Igår flödade de ut.. Plötsligt såg jag sådant jag inte sett förut. Sådant som skapade en smärtsam klump i halsroten... Sättet han pratar, sättet han ler, hela han.
Tycker om..

Igår bröt jag kontakten med honom.
Likaså idag, två gånger.
För att sekunden efter ta det tillbaka.
Jag är så förvirrad...
Vill inte att han ska känna sig bunden vid mig när han åker,
och vill inte vara känslomässigt bunden vid honom själv heller.
Vi behöver friheten från band, för att kunna göra det bästa av våra nya kommande liv.
Men. Samtidigt vill vi ju hålla kontakten...
Hur ska detta gå..

Dagens två VG:n skapade inte ett leende på mina läppar.
Imorse, pga denna utdragna, pågående farväl.
I eftermiddags, pga Juans vampyrtänder.
Jävla Latino-wannabie.

Imorgon bär det iväg,
och inte har jag packat mina flyttkartonger än.
Dessutom kommer M om en timme.

Basketdans i skymningen,
och ett bad med tända ljus
kanske?

Eller så utsöndrar jag lite saltvatten,
för att tillsätta lite krydda till kvällen.
Tänk om man kunde fälla socker,
istället för salt...
Livet hade varit som en evig bakelse, då...

Ledsamt

2006-06-07T15:12:00.000+02:00

- Jag vill ha dig..

- ..Vaddå...Nu?

- Hehe. Jo. Det också. Men även imorgon, i övermorgon osv..

- Men du har ju mig idag, imorgon, övermorgon och överövermorgon!

- Mmmm... jag menar mer... jag vill ha dig imorgon... om en månad... om fem månader... om ett år... om fem år... Jag vill ha dig..

- ...

Flower Power

2006-06-06T18:37:00.000+02:00

Det är kul att leka med utseendet.

Hiphopare
Svart lady
Lollipop-tösen
Flower Power
Pop
Jeans soft
etc..

Kameleonter är det nya Blonda.

"Blondiner har roligare" --> "Kameleonter har roligare"

Ikväll blir det flower power. Mittbena a la sjuttiotal. Blommigt.

Uppsatsen skall firas!

Vår Latino Loverrr till handledare, a k a Juan, är också bjuden.
Rrrrrrrrrrrrrr......
Tror dock inte han vågar komma.
Vi skulle ju äta upp honom...
Vår söta ultranörd i för korta byxor och grön kavaj.
Kärlek.

Shit. Mat har blivit mitt nya nöje.
Inte att laga.
Endast Äta.
Undrar vad mina bikinis säger om det...
Äsch. De får jobba lite hårdare i sommar bara. That's it.
Mat är gott.
Likaså livet.

Peaaaaace, Looooove and Marijuaaana, Maaaaaan!

Irani Näsor

2006-06-06T17:00:00.000+02:00

Att iaktta två iranier som kysser varandra,
är som att titta på en match mellan två näsor
som fäktas.

Inte lätt, alltså...

Öhhrm....

2006-06-06T16:48:00.000+02:00

.... nu säger M att han inte vill duscha längre, för han älskar hur han doftar som mig...

Ehhmm.....

Kompisss-gränsen är waay behind nu...eller hur..?

Grattis Sverige!!

2006-06-06T16:11:00.000+02:00

Varför, Varför firar man inte Nationaldagen med storhet här i Sverige?

Tycker det är otroligt synd.

Ok, man kanske inte bryr sig om att Gustav Vasa blev kung för många år sedan, på denna dag. Men i princip samtidigt, även om det inte hade något med Vasa att göra, kom ju den nya regeringsformen, som gav människorna frihet att uttrycka sig. Demokrati.
För visst var det väl så?

Och detta tycker jag är vääl värt att firas!

Oavsett vad som hände på den här dagen för länge sedan, så ska man ändå fira nationaldagen bara för att visa stolthet över sitt land! Visst, man ska inte vara fööör nationalistisk generellt så att man nedvärderar allt som inte är svenskt. Ok.
Men i Sverige har man gått lite väl långt med den rädslan.
Man behöver inte visa sig negativ till andra, bara för att man visar att man är stolt över sitt eget land! Alla andra länder är beredda att fira med dunder och brak, det ses som en självklarhet. Men här I Sverige var inte ens nationaldagen en röd dag fram till i år.
Herregud. Tycker det är synd och skam.

Jag själv känner inte det extrema behovet av att ställa mig på gatorna och skrika ut min kärlek för Sverige. Även om jag känner stor kärlek för det här landet. Ibland.
Men det beror väl på att jag lite allmänt känner mig rotlös. Som att jag känner tillhörighet till både Iran och Sverige, men inget av det är särskilt starkt, av olika anledningar.

Men.
Hade jag varit kvar i Iran och växt upp på den mark där mina förfäder kom ifrån och där jag kände hundra procent samhörighet, skulle jag nog vilja utnyttja nationaldagen till att skrika ut min kärlek för mitt land!
Detsamma om jag varit svensk, och levt här hela mitt liv.

Kommer ihåg ett år från tiden jag gick på mellanstadiet, när nationaldagen i princip "ställdes in". Man hissade inte upp flaggan och sjöng inte nationalsången.
Av den anledningen att det kunde framstå som rasistiskt.
Alltså.... vet inte vad jag ska säga... Helt Galet Fel.
Snacka om att skänka bort landets symboler till några som fördärvar det helt!

Så nej, jag tycker att den här dagen ska firas!

Spring nu ut med era blå-gula kläder och ansiktsmålningar och vaja med flaggan och skrik ut! Seså!!

Grattis Sverige.
Hurra, Hurra, Hurra, Hurraaaa

Träffsäkert....

2006-06-05T17:06:00.000+02:00

Jag försöker ta kort på M från min sida...

M försöker ta kort på mig från sin sida...

Jag försöker ta kort på oss båda...

Förresten...

2006-06-04T21:04:00.000+02:00

... ni minns att jag skulle spela basket?

Jag Ägde.

Mmmmhm...
I know how to play a ball.
So don't bring ya mama to tell otherwise!
Aaaaight.

"Förhållande-typen"

2006-06-04T20:31:00.000+02:00

Jag funderade idag över begreppet "förhållande-typen".

Ni vet ju hur man brukar definiera vissa personer som mer av en förhållandemänniska, och andra personer som en typisk singel-människa.
Sedan brukar man säga att förhållandemänniskor mycket lättare hamnar i förhållanden, och sällan behöver vara singla så länge.
Singeltyperna däremot är sådana som trivs med singellivet och som troligtvis inte haft så många, om än några, långa relationer. Nästan som att de inte vill ha det där livet än. De vill vara självständiga och obundna.

Den här uppdelningen har fungerat väldigt bra många gånger när man försökt placera olika personer i olika fack, och försöka förstå dem bättre.

Men nu har jag börjat tvivla.
Jag känner många tjejer som skulle kunna gå under definitionen "typiska singel-brudar". De "lever livet", är obundna, självständiga, och har inte haft ett förhållande på många år.
Det finns dock en hake. Trots sitt singla liv, känner de en stor längtan efter någonting mer. De vill inte ha det som de har i all evighet, utan de skulle mer än gärna träffa någon de föll för och kunde vandra mot solnedgången med, hand i hand.
De har bara inte haft den turen att stöta på den människan än.
Därav singellivet.
Som i och försig har sina stora fördelar, som de tar till vara på.
Och därför kanske framstår som de lyckliga evigt-singla tjejerna.

Det jag vill komma fram till, är således denna frågeställning:

Kan det vara så, att singel-typerna bara är mer kräsna i sitt val av människor,
och att förhållande-typerna mycket lättare nöjer sig?
Eller är betydelsen av "att nöja sig" snarare att, med ett öppet sinne, ge fler personer en chans att komma dem inpå livet? Och därav lyckas hamna i en relation oftare än singel-typerna.

Alltså.
Sållar singel-typerna bort för många människor?
Sållar förhållande-typerna för få människor?
Har de olika höga ribbor på definitionen lycka?
Olika definitioner på själsfränder?

Vet inte vilket som är bäst...

Evigt Tacksam

2006-06-04T20:16:00.000+02:00

Åh, M. Min kära, söta M.

När jag tänker efter, så har han betytt så otroligt mycket för mig.
Eller, han har gjort så otroligt mycket för mig.
Och nu menar jag inte aktiva handlingar, utan bara att han råkat korsa min väg, som den person han är.
Oavsett vad som händer eller inte händer med oss, så kommer jag att vara honom evigt tacksam.
Tacksam för att han blivit viktig för mig. Tacksam för att han varit en så fin människa. Tacksam för att han fått mig att förstå att jag visst kan fatta tycke om någon annan, och må bra.
Jag tjatar ju om hur jag hela tiden tar långsamma steg framåt. Steg ifrån mitt ex och mot en lyckligare framtid.
Med den givna bilden, skulle jag kunna beskriva M:s roll som en person, som börjat gå bredvid mig i min vandring, och plötsligt lyft upp mig, hållit mig under armen och sprungit med stora steg framåt åt mig!
Nästa vecka kommer han att sluta springa, och lugnt och stilla släppa ner mig igen, så att jag kan ta över vandringen med egna ben och i egen takt igen. Med den skillnaden att jag kommer att befinna mig långt mer framåtskriden, tack vare honom.

Han är en vacker människa.
Ni förstår inte..
Han är bara. Så fin..

Många röda hjärtan, ett par spiraler, och några feta blåa prickar till honom från mig!

Mmmmmmhm.

My Mama

2006-06-04T19:53:00.000+02:00

Har varit lite tyst de senaste dagarna, men har haft besök av min mamma!
Därav tystnaden.

Men nu har hon åkt igen, känns lite tomt.

Tanken med hennes ankomst var att hjälpa mig med packningen. Så hon kom tomhänt men lämnade stan med två stora väskor fulla av kläder!! Stackarn..

Jag är så otroligt dålig på att packa måttligt. Speciellt när jag måste tänka ett helt år framåt i tiden. Det innebär ju att ta hänsyn till alla fyra årstiderna. A k a mååånga par skor och tonvis med tyg. Vet inte hur jag ska kunna säga nej till vissa saker! Försöker dock undvika den livsfarliga fällan; att "återfinna" gamla kläder som jag inte använt på ett par år, och börja tänka att jag kaaanske kommer att vilja ha den tröjan eller de byxorna just i år, och att de är rätt fina trots allt! Sedan släpar man med sig 100kg övervikt som tar upp det utrymmet som borde stått tomt, i väntan på att fyllas av nyinshoppade saker istället.

Ja, ibland ifrågasätter man sitt förstånd...

Och nu.. ja, nu ser mitt rum ut som ett bombnedslag.
Eller, mer specifikt:
Kartong-bombnedslag.
Mitt golv är fullt av stora flyttkartonger.
Samtidigt som bokhyllorna och garderoben är tömda,
och alla fotografier nedplockade.
Man blir lite vemodig...

Det känns som slutet på en era! Plötsligt har man pluggat 3 år, och alla ska splittras. Några ska till tyskland, andra till Kanada, nån till Skottland, Australien, andra sidan Frankrike etc...
Och självklart kommer många att vara kvar. Och alla kommer att fortsätta sina liv UTAN mig!!
Man blir ju totalt nere när man tänker på sådana sorgliga saker.

Men det är [knappt] en vecka kvar.
Och, det jobbigaste kommer att vara själva avskeden.
Därefter vet jag ju att både jag och alla de andra kommer att ha ett otroligt grymt år framför oss!
Så det blir nog bra, trots allt...

Äsch...

2006-06-02T00:30:00.000+02:00

...Det finns alltid någon som kan göra det bättre.
Lika bra att överlåta det till dem.
Och endast bli en passiv beundrare.

Fan.

Galen Dag

2006-06-01T16:13:00.000+02:00

25 mils avstånd hem till föräldrarna.
Och plötsligt sitter jag, helt oväntat, på restaurang och äter lunch med pappa!
Galet.
Som jag hade saknat honom.
Och nu har han åkt igen..
Så det kan bli.

Och nu är det dags för basket med M.
Heeerregud.
Att jag ska vara så jävla kaxig, jämt.

"Mmmhm! Se till att värma upp ordentligt, cause I'm gonna kiiick Yoooour aaaaaaaasss, bitch!"

Alltså, vad snackar jag om.
Har inte hållit i en basketboll på typ 10 år.
Looord, detta lär bli intressant.
Men om jag drar på mig baggyjeansen och vita linnet,
så kommer jag nog in i rollen bättre.
Gulp.

Let's go and get kicked in the ass.
Eller jag menar,
Kick some ass.

Uuuhhhuuuu.....
Be för mig..

Inåtvända Lögner

2006-06-01T00:42:00.000+02:00

Jag undrar hur mycket man ljuger för sig själv, egentligen.

Kommer ofta på hur kort räckvidd det man tror sig veta har.
Något jag kan känna mig bergsäker på idag, kan vara en helt annan sanning imorgon.
Om jag då sitter här och med övertygelse förklarar någonting, känns det nästan som hyckleri att komma dagen efter för att modifiera gårdagens övertygelse.

Är det på detta viset, för att man vägrar inse någonting som egentligen är en självklarhet ur objektiva ögon, eller kommer det sig naturligt att ens sanning ändras för varje dag som passerar?

Dessa tankar är de som cirkulerar i mitt huvud, när jag tänker på saker jag skrivit här den senaste tiden.

Ta exempelvis situationen med M.
Jag måste troligtvis framstå som den mest schizofrena människan på jorden!
Ena dagen vill jag mer, andra dagen ber jag honom dra åt helvete.
Någongång undrar jag om han är min själsfrände, för att senare se honom som en neutral vän till vilken jag inte känner några lustar.

Så, senaste nytt var ju att vi var så goda vänner, och inget mer.
Well...
Jag vet inte Vad vi är.
För varje dag vi träffas blir vi mysigare, och den senaste tiden har vi varit mot varandra som två personer i ett kärleksförhållande.
Samtidigt som vi utåt kallar oss för kompisssaaarrrr.

Vi vet att vi ska skiljas åt snart, och därför finns det ju alltid någon sorts klyfta. Förmodligen som ett resultat av självbevarelsedriften.
Varför komma varandra nära, när man ändå ska ta avsked snart? Liksom.

Och jag har ju knappt återhämtat mig från mitt tidigare förhållande.
Såren känns fortfarande färska, och många gånger öppna.
Jag vill absolut inte ha ett förhållande just nu.
Men jag njuter av detta, vad det nu än är, ändå.
Kan inte ta avstånd från det heller.
Gillar M. Mycket.

Så, jag undrar.
Hur mycket ljuger jag för mig själv, egentligen?
Kan saker modifieras så mycket hela tiden?

Jag vill kanske inte inse, att det faktiskt kommer att bli jobbigt att skiljas åt.
Jag vill kanske inte se vad detta skulle kunna bli.

Jaja, nu tänker jag alldeles för mycket.
Mörkrets förbannelse..

Imorgon blir det basket med M iallafall.
Ska sluta tänka,
och fortsätta njuta.
En vecka kvar.
And life goes on...

Århundradets Bästa Spel

2006-06-01T00:25:00.000+02:00

Tycker om alla versionerna, utom 3D:n.
Ska spela 2:an nu. Den är läskigast...
Hoppas jag inte får mardrömmar inatt!!
Wish me luck...

Nätterna; Den Nya Dagen

2006-06-01T00:14:00.000+02:00

Mina nätter verkar ha blivit mina dagar.
Alla sover här hemma, och jag känner att dagen precis börjat.
Har nämligen suttit fram till nyligen och korrekturläst uppsatsen...

Färdig igår My Asss...

Iallfall. Whaatup folks!
Någon mer än jag som inte sover?
Ensamt detta.
Och inte kunde jag få till en bootycall med M.
Latmask...

Ska nog spela Super Mario nu.

Ordböcker

2006-05-30T15:50:00.000+02:00

Jag har kommit på att jag har en skum vana när jag använder ordböcker.
Kom på det när jag satt några timmar och skrev ihop en fransk hemtenta med en kompis.
Då blev det så extremt, att även kompisen tog efter min vana efter ett tag.

När jag bläddrar, brukar jag alltid läsa högt de ord som passerar min blick.
Och det är inte vilka ord som helst.
Utan det råkar alltid vara de skumma eller perversa orden som jag observerar.

Helt sjukt.
Galet roligt.
Och extremt barnsligt...

Förresten tycker jag det är roligt att "nonstop" ses som ett svenskt ord.
Och att det finns översättning på playboy. Till Play-boy.

Jaa jaaa, just say it, ordboksnörd.
Wha'eva'!!
Da haaaand.
Da aaaass.

Solen Skiner Innifrån

2006-05-30T15:27:00.000+02:00

Regnet öser ner utanför mitt fönster.
Tvätten åker runt i maskinerna en trappa ner.
Rummet är mörkt, som om det vore kväll, pga de mörka molnen.
Men jag sprudlar!

För några timmar sedan satte vi punkt för vår uppsats.
I princip.
Bara ett par minisaker kvar att fixa, som inte räknas.
Känns så otroligt befriande!

Efteråt tog vi en lång fika, cappuccino och muffins.
Pratade politik och nagellack.

Därefter begav jag mig hemåt till mina älsklingar,
för att sedan i deras sällskap impulsivt luncha på pizzerian några meter hemifrån.
Där de brukar kalla mig Zubeide (Jag liknar INTE Zubeide, ok?!), och påstå att de kan prata persiska, för att sedan slänga ur sig något som "byt gardin".
Riktigt sköna.
Trots sina dåliga skämt.

Där satt vi, och planerade vår sommar.
Gjorde lista över packningen, för att kunna försäkra oss om att inte glömma de livsviktiga grejerna.
Som nagellacksborttagningsmedel och hårtork.
Efter lite idétorka slängde vi ner "handduk" i listan också.
Vi är grymma på att prioritera.

Och senare idag ska jag utnyttja kommunens rabatter,
för att köpa en fotboll!

Det kan regna hur mycket det vill utomhus.
Just nu lyser solen, från insidan.
Och det kan inga mörka moln i världen göra någonting åt!

Fast.
Trots detta.
Sluta regna för faan.
Jävla pissregnhelvete.

*ger ett strålande leende*

Bloooodyyyy.....mothafuckin......

Ord På Språng

2006-05-29T21:10:00.000+02:00

Hatar att känna mig okreativ och platt.
Jag brukar tycka att det är jätteroligt att formulera meningar, leka med ord, och bara uttrycka mig.
Fingrarna brukar vara kapabla av att smidigt tolka mina tankar i ord.

Men nu har det inte känts så på ett tag.
Istället för att tänka i ord,
känns tankarna mer abstrakta.
Kan inte fånga dem.
Kan inte fånga känslorna.
Finner inga ord.
Allting flyter runt.
Ögonen iakttar,
Kroppen andas in,
känner av varje sinnesintryck.
Men inga ord fångas.

Platt. Blankt. Abstrakt.

Kanske beror på att jag pysslat med texter så mycket det senaste, med uppsatsen.
Eller så beror det på att jag själv känner mig helt flummigt svävande, i något sorts limbo-land i väntan på sommaren och allt som hör där till.

Oavsett vilket, så känns det lite trist att känna så här.

När jag tänker efter, är det inte bara i tankarna som orden blivit fåtaliga.
Även i sociala sammanhang kan jag känna mig fattig på ord.
Förstår inte var orden tagit vägen.... Men jag vill ha dem tillbaka!!!

Den som snott mina ord ska fan få spö.
Med en läderpiska.
Och Tai Chi.
Hayaaaaaaaaaaa woooooaaaaaaa Ha!

Dagens Låt

2006-05-29T18:43:00.000+02:00

Ok, jag måste bara lägga ut denna låt. Ni kanske har hört den innan. Om inte, lova att lyssna genom hela, med hööög volym och bra bas, ok??

Så otroligt bra låt.
Så bra, att jag vaknar till den, avslutar dagen med den, och går och spelar upp den i hjärnan de stunder jag inte aktivt lyssnar på den.

Speciellt de två sista refrängerna... ooohhhh....Jag ryser varje gång.

Detta är så typiskt. Man kan upptäcka en låt, som plötsligt talar till en så otroligt mycket. Det kan handla om en låt man haft sedan länge, men som inte passat ens sinnesstämning förrän nu. Sedan blir man helt beroende. Måste lyssna på den om och om igen, och nästan ingenting annat duger i jämförelse. Tills man når den dagen då man spelat sönder låten, och magin försvunnit.
Förhoppningsvis har man hunnit hitta en ny låt till dess, som fyller en med samma känsla.

Starsailor - Faith Hope Love

Passerade Vägar

2006-05-28T23:47:00.000+02:00

Jag och M kom till Sverige när vi var i samma ålder.
Båda hamnade i en och samma flyktingförläggning, under en kort period.
Så möjligheten finns att vi, som två små 6-åringar, lekt med varandra.

Coolt.

Movie-Night!

2006-05-28T22:54:00.000+02:00

Fyy Mr M.
Vi ska se på film ikväll.
På riktigt!

Och därmed är kvällens sällskapssjuka (började nästan bli den dödliga varianten) botad!
Räcker med att erbjuda treevligt sällskap, a k a MOI, och en hårddisk full av bra musik och filmer.
Tadaaaaa!

Desto mer underbart är att jag har sovmorgon imorn.

Såå, vad ska man se för film då? Tips, någon?

Shit, måste sopa lite under mattan!

Ciao amigos

En Tanke

2006-05-28T17:01:00.000+02:00

Du kan omöjligen hata
den som älskar dig.
Detta följer av människans egoistiska natur.

Starsailor - Faith Hope Love

2006-05-28T11:34:00.000+02:00

Tired of living in the modern world
Another casual flag left unfurled by love
Tired of living inside my mind
Another casualty out of time for us

Faith Hope Love,
Be Enough

Tired of living in this modern land
Too many ideals to meet with its demands
Tired of looking for sympathy
Got to learn to stand on my own two feet

Faith Hope Love,
(Too Much too soon, To see it through, look back at your life with some kind of pride)
Be Enough

If I ever let you down,
Would you ever feel the ground?

Catchig Visdom

2006-05-28T11:28:00.000+02:00

You can't love what you have not
So hold on to what you've got

(Starsailor - Love Is Here)

Little Britain

2006-05-27T17:19:00.000+02:00

Kalla min humor vad ni vill.
Blev nyligen (läs igår) bekant med dessa två,
och fann dem underbara!
Extrem brittisk humor, men ändå väldigt träffande många gånger.
Looord, vad jag skrattade igår åt detta.
Vet inte om det var sketcherna eller den sena timmen..
Oavsett vilket, så är det värt att kolla in.

Kramfull Gårdag

2006-05-27T16:05:00.000+02:00

Ska vi måla lite?
Äh, vi kramas istället.
Något bra på tv?
Äsch, vi kramas istället.
Ta en öl någonstans?
Äh. Föredrar att kramas.
Ska vi se på film?
Ok. Men bara om vi även kramas.
Filmen, vad handlar den om nu igen?
Äsch. Vet inte. Jag kramas ju.
Istället.

Tänk att kramas ibland kan överträffa precis allting annat.
Visst är det spännande?

Ständig Dragkamp

2006-05-27T15:22:00.000+02:00

Jag rusar.
Du backar.
Jag rör mig stillsamt.
Du vill skaka om.
Sträcker efter mig,
utan att riktigt nå.
Liksom två pluspoler,
kan vi aldrig förenas
i viljor.

Breddad Gråzon

2006-05-27T15:00:00.000+02:00

Ohh.
Ohhhh.
Vad håller jag på med.
Vad håller vi på med.

Gråzonen hade verkligen inte behövt bli gråare.

Ååååååååhhhh.

Shit.

Eller. Äsch. Eller. Jag vet inte. Ääääsch.

Vet inte ens om jag bundit upp mig vid något nu.
Jag tror inte det,
hoppas inte det,
men vet inte helt säkert.

Jaja, alla steg ifrån det förflutna är ju positiva steg.
Än så länge.
Så, allting gott.

Trodde aldrig jag skulle tänka detta;
men snälla snälla, se mig inte som något annat än en vän!
Pretty please.
Här dras gränsen.
Full av värme och kärlek,
men inget mer.
Hoppas vi båda står på samma plan.
Uh...hoppas...

Sol...Eller Inteeeeehh

2006-05-26T13:56:00.000+02:00

Himla khhhiiiitt väder.

Khhiiiiitt.

Inteeeehhh beraaa.

Hejdå Hejdå.

Wtf..?!

2006-05-25T19:10:00.000+02:00

Upptäckte precis att jag hade en Celine Dion-låt på datorn.

Som sjöngs av Carola.

Alltså..

Måste bero på nåt konstigt datavirus.
Ärligt...

Förälskelse

2006-05-25T18:53:00.000+02:00

Kan man vara förälskad i en människa,
på alla plan utom det sexuella?
Jag menar,
vara förälskad i själva personen.
Som en vänskap, med speciell twist?
Alltid må bra av att vara nära,
alltid känna en Lust att vara personen nära,
bli lite pirrig och glad.
Men inte känna behov att föra det längre.
Går det?

Jag tror att jag känner just detta.
M. Vilken fin människa han är.
Tror jag är förälskad.
Men, jag vill ändå inte föra det längre än det är.
Ändå blir jag lite pirrig, glad, och vill gärna vara honom nära.

Det är aldrig helt svart och vitt..
med relationer vill säga.
Finns många gråzoner,
på gott och på ont.

Om ett par veckor kommer vi inte att ses mer.
På ett helt år..
Idag uttryckte han för mig hur ledsen han var för detta.
Blev helt varm...och samtidigt vemodig..

Men än finns det dagar kvar!
Imorgon ska vi ses.

Och, tacka vet jag för internet!!

Kärlek.

Jakten Efter Tvillingsjälar

2006-05-24T20:48:00.000+02:00

Många kommer hit för att de sökt på tvillingsjälar.
Väldigt många, faktiskt.
Vet inte riktigt vad de söker finna.
Om de vill veta definitionen,
för att försäkra sig om att det är just det de hittat.
Eller om de hoppas på att härigenom hitta sin egen.
Oavsett anledning, så finner jag det fint, på något sätt.
Blir alldeles mysig.
Att så många söker efter tvillingsjälar..
Än är människor fortfarande människor.
Fint.

Vetenskaplig Teori

2006-05-24T18:18:00.000+02:00

Mohammed -> Mokhammed -> Mokh ammet -> Mokhe ammat

Jesus -> Khesus -> Khesis -> Khasis -> Khare aziz

Jag tror att båda sönerna var iranier.
Och att de drev med oss.
Men att ingen skrattade.
And here we are.

Spårlöst Försvunnen

2006-05-24T17:20:00.000+02:00

När jag ser spåren,
klagar jag.
Blir arg.
Irriterad.

Men de senaste två veckorna,
när spåren inte synts till,
har jag istället börjat undra.
Var håller han hus?
Har han gått vidare?
Är jag glömd?

Aldrig är man nöjd...
Alltid är man patetisk...

Fast..
utan spår,
suddas de dagliga tankarna sakta ut.
Blir färre och färre.
Man glömmer.

Så detta är nog ändå bättre.

Men... jag undrar, trots allt.
Var håller han hus?
Har han gått vidare?
Är jag glömd?
Åh.

Kvällens Belöning

2006-05-23T20:08:00.000+02:00

Dagens opponeringsmaraton,
förtjänar en stor stark.
Eller i varje fall en liten billig.

Min kära M ska jag krama lite också.
Allt är så konstigt mellan oss,
och ändå så naturligt.
Vi är som två gamla goda vänner.
Som om vi känt varandra en evighet.

Tycker om att krama honom.
Myspys

Gårdagens Aktivitet

2006-05-23T18:40:00.000+02:00

Lekte bara lite...
för första gången på länge.
Därför inte världens bästa.
Men, ändå min egen!

Kontaktbehov

2006-05-22T16:04:00.000+02:00

Dagar man mår dåligt,
vill man hela tiden ta kontakt.
Utbyta ord, bara göra sig hörd.

Dagar man mår bra,
ser man bara kontakttagandet
som en källa till negativa känslor.
Man njuter av att vara utan,
och har inte en tanke på det.
Inget behov.

Därför har jag en regel:

Den dagen jag mår bra och är på topp,
men fortfarande känner en lust att ta kontakt,
kan jag tillåta mig själv att faktiskt göra det.

Tror dock inte att den dagen kommer att komma.

Med lycka, verkar det behovet försvinna...
så konstigt.

Men det är lika bra.

Ingen Karaktär

2006-05-22T15:59:00.000+02:00

Noll. Naaada.

Jag är en svag människa.

Vad är disciplin?
Karaktär, finns det ordet?

Jo...jag drack kaffe... redan i söndags.

Kom på att plugget inte är över,
så det gick bara inte!

Ska ta mig igenom rehab om ett par veckor istället.
Med hjälp av mockaglass.
UTAN koffein.

Yea yea...

Killar I Smärta

2006-05-22T14:58:00.000+02:00

Det är härligt att höra killar lida,
musikvägar.

Starsailor är bra i det hänseendet.
Underbar, faktiskt!

Likaså Racoon, som jag fick tips om nyligen.

Och Jude.

Fint...

The Last Dance

2006-05-21T19:16:00.000+02:00

Igår fick jag dansa tryckare för första gången på många år.
I brist på annat, blev det med en vän.
Han på nästan två meter och stor som en oxe.
Jag på knappt en och en halv, liten som en dammtuss.
Fick stå på trappavsatsen för att det skulle fungera,
så dansen blev mest en långvarig vaggande kram.

Men å vad det var myyyyyyysigt!
Tillbaka till mellanstadiediskot.

Och inte behövde man tänka på någonting och oroa sig för att det skulle bli stelt, eftersom det var med en kompis.

Man borde kramas med sina vänner lite oftare.
Känns genast mindre ensamt.

Sista Kaffet

2006-05-20T11:04:00.000+02:00

Nu räcker det för ett tag.

Dags för rehabilitering!!
Från kaffet.

Idag, är dagen jag tog mitt sista kaffe,
på en vecka!
Beat that if you can.

Beslutet tog jag efter gårdagskvällens samt imorses upplevelser.
En rysare...I'm tellin ya...

Tentan imorse kl 8, var den bakomliggande boven.
Efter att ha tuggat på uppsatsen i en evighet, fram till onsdagens första inlämning, bestämde jag mig för att ta en kort semester.
Tenta på lördag, men jag tänkte äh. Jag och Einstein liksom. BrainBuddiees. Jag klarar det på två dagars plugg. Oooh yeah.

Så onsdagen avnjöt jag med att göra massvis med ingenting.
Underbart att aktivt göra inget.
Prova det nångång.

Torsdagen, ja... det var ju kak-dagen.
Med andra ord ytterligare många timmar som spenderades med lustigheter, istället för qualitytime med de kära böckerna.
Natten blev lång. Men ändå oeffektiv.

Fredagspaniiik.
Plötsligt hade jag bara EN dag på mig att plugga.
Varför varför varföör, skrek mitt seriösare jag till mitt mer dominanta lekfulla jag.
Dagen började tidigt, med kaffe.
Instängd i mitt rum, hela dagen, i ständigt sällskap av en kopp energi.
Timmarna försvann, och jag pluggade hysteriskt.
Helt speedad. Galen.

Fyll korven, fyll korven, korva, korva, korva! Woouff wouff wouff!

Dagen blev kväll, kopparna forfarande halvfulla.
(se, fortfarande optimist)
De sista kaffeklunkarna jag tog på kvällen innan tentan, var runt 22-snåret.
Gammalt, kallt, kaffe.
Snacka om att döda all njutning som kaffe ska bringa med sig.
Det enda jag ville ha var liite mer koffein, för att orka ett par timmar till.
Kändes otroligt patetiskt.

Väl tid att lägga mig, var jag helt stirrig.
Smart Dee. Smaart.
Koffeinet verkade inte när det skulle,
men började cirkulera i kroppen när jag istället ville varva ner.
Hur tror ni det gick?
Andaaas, iiin, uuut, luuugnt.
Hjärtat slår i 150.
Kände att jag hade kunnat springa tio varv runt stan, om jag velat.
Men nej, dags att sova.
Tog ett par timmar, men till slut gick det...

Imorse vaknade jag, och kroppen kändes fortfarande speedad.
Tar en sista titt på anteckningarna, och hinner knappt med frukost.
Packar ner mackan, men ser till att göra pulverkaffe som jag, med tvång, häller i mig innan jag ska iväg.
Bränner halsen på kuppen.
Och inte är magen glad.
Men en tenta utan koffein, gåår ju bara inte!
Speciellt inte efter endast 5h sömn.

Och nu är pärsen över.
Finito.
Jag är hemma, och känner mig helt slut.

Förstår ni nu mitt beslut, att bojkotta kaffe några dagar?

Jag tror ni förstår....

PS. Tentan tog jag nu, eftersom jag inte tyckte mig ha tid vid första tillfället... Öhööh... ödets ironi, ain't it?

Lyssnar....Njuter

2006-05-19T15:51:00.000+02:00

Ani Di Franco - Manhole

Nisch

2006-05-19T12:14:00.000+02:00

Vilken otroligt flummig period i livet detta är, egentligen.
Tankemässigt.
Man svävar runt i funderingar kring det stora, livet, jaget, meningen med allt etc.
Drömmarna tar över.

Jag drömmer om att någongång vandra runt på NYC:s gator, och känna att jag är hemma. Att denna vackra stad är en del av mig, och jag en del av den.
Jag drömmer om att någongång ha en konstutställning, i nyss nämnda stad.

Andra gånger känner jag en längtan efter att, i beiga kläder och trasig halmhatt, vandra runt i gröna skogar och sprida ett lugn till omgivningen. Ett lugn, som härstammar från en vetskap om att jag är där för att hjälpa. Bidra.

Ibland drömmer jag om att ge mig ut i den hårda materialistiska världen.
Skapa förändringar och kämpa tillbaka, med samma vapen.

Drömmar...ja de är många.
Och inte räcker livet till för att alla ska förverkligas.
Jag hoppas så innerligt att åtminstone någon av de drömmar man filosoferar om ska bli verklighet. Om inte annat, så delvis.

Jag undrar många gånger vad min nisch egentligen är.
Vad har jag här att göra?
Vad ska jag tillföra?
Var kan jag göra skillnad,
var kan jag sätta mina spår?
Kommer mitt liv att lunka på, innehållandes handlingar vars resultat kommer att tappa mening i samma stund som jag sänks ner i graven?

Tänk, om man bara visste..

En gång för alla...

2006-05-18T22:58:00.000+02:00

Nej nej nej, killar.
Lyssna på mig nu.
När en tjej tar initiativ,
så betyder det INTE att hon är dökär i er
och redan börjat planera bröllop.

Herregud. Blir så trött på denna gamla panikidé killar fastnat för.

En tjej kan faktiskt visa intresse,
av den enkla anledningen att hon tycker det är Trevligt.
Att det vore Trevligt att prata,
förmodligen för att det var trevligt sist ni pratade.

En första dejt, eller en första kyss, betyder inte att tjejen redan börjat tänka på ordet "älska".
En kyss betyder inte att tjejen är dödsförälskad. Eller att hon kräver att du är det.

Blir knäpp på det där,
killarnas konstiga resonemang.

Tjejer kan faktiskt också agera bara på känslan, utan att hela tiden tänka och planera längre.

Ok? Ok. Skönt.
Nu vet ni att tjejer och killar faktiskt bor på samma planet.
I samma århundrade.

High five!

Heldagsarbete

2006-05-18T18:50:00.000+02:00

Visst är det underbart när man har hela dagen på sig att arbeta, i egen takt?

Man kan ta en liten sovmorgon,
man har ju ändå hela dagen på sig.

Äntligen tid för att äta frukost i lugn och ro,
helst titta på morgonprogrammen.
Även de efter tio.

Ett par samtal i köket med rummisarna.
Är det något man har, så är det ju tid.

Man sätter sig vid skrivbordet, äntligen redo att börja.
EFTER att man fixat ett par saker bara.
Endast ett par.
Maila några man tänkt maila,
ladda ner låtar innan man glömmer,
läsa lite här och där...

Just ja, behöver nån bok som en kompis har.
I lugn och ro tar man sig till stan,
träffar vännen och får boken.
Sammanlagt går det på en timme.
Men vad är en timme, när man har hela dagen!

Väl hemma, är det dags för lunch.
Lunchar i sällskap, här hemma.
Samtalar. Ett par timmar.
Helst över en kaffe.

Men dagen är fortfarande ljus,
och koffeinet börjar flöda i kroppen.

Härligt, let's go!
Tid att jobba.
Stressen existerar inte.
Än.

Telefonen ringer.
En viss Mr M.
Jaja, där försvann en timme.
Men observera; En Trevlig timme!
Totally worth it.

Innan man knappt hunnit färdigt ringer det igen.
Och plötsligt har man tappat ytterligare många minuter.

Vännerna droppar hem, efter sina arbetssamma dagar, och vill småprata.
Man säger åt dem, i sann seriös arbetsanda, att man kan ta sig tid på kvällen runt 20 att hitta på något. Typ baka. Och skratta åt Schlagerfånen.
Kl 20 liksom, det är ju låååångt dääär borta!
Luuugnt.

Dåså. Pluggar ett par sidor, känner sig så pass duktigt att man ger sig själv tillstånd att pausa.
Med blogg.
Plötsligt är klockan 19.
Och här sitter man, och berättar om hur man har heeela dagen på sig att prestera.
Oooja, korvstoppning är ju lätt som en plätt.
Förutom att stoppningen just nu ligger utanför skinnet,
och ser ut som en massaker på bordet.
Och korven bör bli jäävligt stor.

Ja, men snart är det dags att baka, iallafall!
Ord är ju ändå ord.
Och kakor är ändå kakor.

Men, vadå, har ju heeela natten på mig!

Gulp...

Bloodsucker

2006-05-18T18:38:00.000+02:00

Vad tror ni,
kommer Carolas nya vampyrtänder att hoppa ur munnen
av alla hennes hakvibreringar?

Hoppas det.

Mouahaha.

Saltvatten Produktion

2006-05-18T14:39:00.000+02:00

Lägg aaav då för i helveteee!

Ögonjävlarna.

Räcker med att säga "Apelsin!"
så börjar det utsöndras saltvatten.

Wtf liksom.

Sluta, nu.

Vattenpipa

2006-05-17T17:11:00.000+02:00

En vattenpipa är underbar,
när ens stressade själ ska varva ner.

Om man inte får bitar i munnen,
som härstammar från förra månadens fest,
vill säga..

Förstod jag,
igår kväll.

Behovet av en reunion mellan mina lungor och Mr Bubbel var dock för stor,
varför jag istället satsade på att suga upp alla bitar.

Prioritering peopleee!

Eyy, a girl's gotta do, what a girl's gotta do..

Smör I Stämbanden

2006-05-17T15:14:00.000+02:00

Jag har bestämt mig.
Jag ska lära mig att sjunga.

Ok, sluta glo på mig på det viset.
Det är inte så att jag förväntar mig mirakel!!

Det enda jag vill, är att kunna sjunga med låtar jag lyssnar på,
och lyckas undvika att hamna i falsett,
när musiken ter sig i dov moll.

Att lyckas hålla tonen,
tror jag skulle kännas otroligt befriande.
Tänk att kunna sjunga ut,
när man verkligen känner för det!

Yuuuuuup.

Så Deedee ska på sånglektion.
Hos min pedagogiska sångfågel till vän.
Hon påstår att hon tar 100kr i timmen.
Jag påstår MY ASS.
Den enda ersättning jag kommer ge henne,
är lyckan att slippa höra mig sjunga med kråkröst!!
HAH.

Mi mi mi mi miiiiiiii
Bomshika bomshika

Ok, fortfarande en lång väg att gå. harkel harkel.

Att Bearbeta

2006-05-17T14:23:00.000+02:00

Varje gång jag känner doften av ett känslomässigt störtlopp, ser jag det som en möjlighet att ta ytterligare ett steg.
Jag försöker att inte ignorera det, utan endast spara det för senare. Så att jag kan ta vara på tillfället helhjärtat.

Att någonting plötsligt börjar puttra, med risk för att börja koka över, tolkar jag som ett tecken att jag är redo att avverka ännu en bit av den smärta som väntar på att bearbetas bort.

Det är underbart att gråta ut,
när det är kroppen som beslutat om det.
För varje gång en sådan våg sköljer över mig,
känner jag mig närmare land.
Jag tror starkt på att man ska simma med vågen,
och inte emot.

Att så tydligt kunna iaktta sina egna steg, mot ett större välbefinnande och lycka, är underbart.
Det gäller bara att inte blunda för det, utan vara mottaglig.
Kroppen vet nog ändå bäst när det är dags.
Den vet nog bäst hur mycket ork den har.

Man ska inte se det som ett nederlag,
eller som att man faller nedför en klippa man försökt bestiga.

I varje fall är det så jag tolkar det,
som bearbetning.
Alla har ju sina egna sätt att bearbeta.

Projicering

2006-05-17T14:05:00.000+02:00

Varför projicerar man alltid sina känslor i någon i det förgångna, när saker inte går ens väg i nuet?
Plötsligt skapas tankar och lust för någon man knappt tänkt på de senaste åren. I varje fall inte på det sättet.
Som om man försöker släcka den brinnande elden man bär på för någon annan, med hjälp av den person som står närmast på tur i minnet.

Att man aldrig kan nöja sig med att bara vara!
Utan att behöva ha någon annan att tänka på.
Livet bör ju cirkulera runt en själv,
och inte runt någon annan.

Ibland undrar jag hur mycket jag går miste om i livet,
när jag hela tiden suktar efter att reparera detta avklippta band, genom att placera någon annan i andra änden.

Nej, dags att öppna ögonen,
och se det liv jag befinner mig i
med positiva ögon.
Ta vara på möjligheterna!

Det tar tid att ställa om sig.
Tror jag är på god väg,
trots allt.

Me Go Grrrrl!

Blubb Blubb Blubb...

2006-05-16T20:04:00.000+02:00

...blubb....blubb....

Grrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaa.............man blir helt skadad av 12h framför en skärm..

Inlämning ska ske imorgon bitti.

Därför har vi suttit,
Här,
Öga mot öga med skärmen.

Ja, där du sitter. Däääääär borta

Från imorse till nu.
Med endast ett par paus.

Då blir man så här konstig..

Blubbblubbblubbbbb.... Shaka shaka shaka swiiishhhhhhhhhh

Ok förlåt.
Som ni förstår måste jag distansera mig.
Härifrån.
Nu.

Let the day begin!

Pusspuss.

Kamera Över Axeln

2006-05-15T23:11:00.000+02:00

Under min tonårstid, när det var som viktigast att vara tuff, kunde jag många gånger låtsas om att jag bar på en kamera över axeln, genom vilken den kille jag tyckte om kunde iaktta alla mina rörelser. På så vis blev det lättare att ställa om sig till sitt coolare jag, även när jag vandrade själv på gatorna. Jag fick mig själv att må bra. Trots att jag aldrig blev sedd på riktigt av killen jag ville ha.

Nuförtiden kan jag tänka ungefär på samma vis; jag föreställer mig utifrån andras ögon, eller låtsas om att jag är med i en film, med en kamera hack i hälarna. Genom att låtsas om att vara iakttagen, känner jag mig speciell och sedd. Och, enligt mina föreställningar, omtyckt. Härigenom får jag mig själv att må bättre, så att jag kan hålla ryggen rak under mina vandringar. Även om ingen egentligen skulle se mig.

En virtuell kamera över axeln kan vara bra att ha, ibland.

Eller i varje fall en bra dos med fantasi.

Personligheten

2006-05-15T22:13:00.000+02:00

Är personligheten
endast ett resultat
av alla livets orsak och verkan?

Hoppas verkligen att det är mer än så..
men ibland undrar jag.

Skräckinjagande Fobier

2006-05-15T17:09:00.000+02:00

Spindlar och ormar är varelser som många har fobier för.
Vilket ju är fullt förståeligt.
Eller i varje fall inte så Oförståeligt.
En krälande varelse på åtta ben är ju inte att lita på.
Inte heller en krälande varelse som, trots saknaden av ben, kan röra sig lika oberäkneligt och snabbt som om den haft åtta ben.
Att de båda symboliserar dödlighet och något ont spär ju bara på skräcken.

Jag bär dock inte på någon rädsla för dessa varelser.
Jag kan, med ett överlägset Ha Ha Ha, sjasa bort en spindel,
och tror mig kunna bära en orm över axlarna utan att förlora lugnet så pass att jag inte kan borta tänderna samtidigt.
Har dock aldrig försökt.
Men jag känner mig självsäker på den fronten.

Nej, sådana fobier är inte en belastning för mig.

Däremot finns det EN sak som kan få mig att, vid åsynen av det, hoppa 100 meter upp i luften.
Endast denna sak kan få mitt hjärta att stanna upp av skräck.
Ge mig en sådan iskall ilning längst ryggraden, att varenda hårstrå på kroppen ställer sig spikrakt upp.
Bara tanken av det gör mig paralyserad av skräck.

Denna sak, med denna starka verkan på mig, är

... ok...

...andas...

En Översvämmad Toalett.

Gaaaaaaaaaaaaah!

Herregud. Vilken skräck.
Varenda gång jag ska lyfta på toalettlocket,
bankar hjärtat hårt,
alla musklerna stannar upp,
som om de håller andan.

Är vattennivån.........Hög?
Detta är den ständiga frågan.

Sakta lyfter jag på locket...för att till min lättnad se att nej, det ser ut som det ska.
För denna gången...

Av någon anledning är jag LivRädd för åsynen av en vattenfylld toalett.
Har hänt mig ett par gånger i livet att jag kommit på toaletten med att vara vattenfylld,
och båda gångerna har jag avgett ett så högt tjut att grannländerna börjat fundera på om krig har startats.
Sedan har jag sprungit därifrån,
fortfarande skrikandes med full hals,
för att någon ska rädda mig från detta skräckinjagande ting.

Helt skadad, är vad jag är.
Störd.