Tillit
En tanke har slagit mig flera gånger.
Jag kommer aldrig att kunna lita på en annan människa.
Aldrig.
Har jag blivit cynisk? Kanske.
Många säger att tillit är en av grundstenarna i ett förhållande
Men jag tycker att det är dumdristigt att lita till 100 procent.
Den mänskliga faktorn är ju alltid där. Den som gör alla Potentiella
Men hur ledsamt är inte det egentligen
Att alltid hålla sig förberedd
för i fall att..
Men detta är min tyngd.
Att spara de sista 10 procenten
för att rädda mig själv
Det är naivt att lita fullt ut
Men det kanske är det som gör det så speciellt?
Att det är så skört på något vis
Kanske är det de som litar
som är de modigaste
Och jag
som är dumdristig?
Jag kommer aldrig att kunna lita på en annan människa.
Aldrig.
Har jag blivit cynisk? Kanske.
Många säger att tillit är en av grundstenarna i ett förhållande
Men jag tycker att det är dumdristigt att lita till 100 procent.
Den mänskliga faktorn är ju alltid där. Den som gör alla Potentiella
Men hur ledsamt är inte det egentligen
Att alltid hålla sig förberedd
för i fall att..
Men detta är min tyngd.
Att spara de sista 10 procenten
för att rädda mig själv
Det är naivt att lita fullt ut
Men det kanske är det som gör det så speciellt?
Att det är så skört på något vis
Kanske är det de som litar
som är de modigaste
Och jag
som är dumdristig?
posted by Deedee | 2:01 em
4 Comments:
Cynism eller kärleksfullthet, det är frågan. Vill man låta cynismen frodas finns det mycket i världen att misströsta över. Problemet med cynism är att det är en form av rädsla... och rädsla stänger oss ute från livet och upplevelser... Man missar nyanser. Man mår bättre av att ledas av kärleksfullhet.... men då löper man samtidigt risken att bli sviken. Avstängd från livet, eller sviken och sårad ibland? I min värld är valet enkelt. Sårad, sviken och hjärtekrossad känns mycket bättre än avstängd och misstänksam.
Jag håller med, känslosvallningar, oavsett riktning, är bättre än att stänga av känslomekanismen helt! Men är cynism en form av rädsla? jag är tveksam till det. Däremot är det lite som att vara realist med en negativ twist, och att inte riktigt ha en tro på förbättring. Som att man ser världen dala ner. Däremot kanske man blir cynisk pga sin rädsla!
Men absolut, en cynisk syn på livet kan göra en blind för det lilla fina, och då är man ju avstängd från livet.
Ibland tar aldrig slut, som tur är. Och då lindras cynismen, kanske?
Ja, jag tror att det egentligen går i någon sorts "cykel", måtten av cynism som man bär på. När livet börjat gå ens väg igen och detta hållit i sig, så bleknar nog ens cyniska sinne och man mjuknar upp lite... hoppas jag iallafall.
Skicka en kommentar
<< Home