En Tanke

Media är skrämmande. Selektiv input. Ofullständig. Manipulativ. För att ha något hum om någonting måste man lägga ner timmar på att få flera vinklingar.
Därför är man allt som oftast en idiot utan en aning om någonting.
Känner mig verkligen som en idiot.

Hitchhikers!

Här känner jag konstant lycka.
Ren, härlig lycka.

Ta till exempel några av helgens ingredienser;
Tre underbara killar
Reser runt a la budget med hjälp av tummen
Padlar kajak till idylliska öar
Övernattning vid havet under bar himmel med en brasa och massa vin
Självmordsinsekter som stod för underhållningen
Diskussioner och återigen diskussioner från allt mellan strunt till politik, livet och kärlek
Beatles Yesterday


Dessutom har jag fått lite kärlek... av min bästa killkompis här.
I hemlighet.
Två dagar har passerat sedan vi i all hyschpysch offentliggjorde detta för varandra, och jag är redan konstig. Har markerat pannan med texten Vill Inte Ha Ett Förhållande. I rött.
Ändå log jag i smyg ikväll när jag såg honom på isen.
Att jag alltid ska hamna i komplicerade situationer...


Happ. Sovadags nu. Imorn kl 8.20 (aaaahhhhhhh) har jag en frukostdate med Anja och Thomas. Här ska det doppas des croissants (ok jag kan inte stava, whaeva) i café au lait. Yuuup.
Åh,känner mkt kärlek för dessa två. Nästan töntigt hur jag upprepar min kärlek för människor jag är omgiven av här. Men så är det. Luuuuve.


På ett konstigt sätt känner jag mig...
Hemma

Geografiskt Inkorrekt II

Möter två italienskor på väg till Erasmusbaren. Vi börjar konversera och inleder med de självklara frågorna "var kommer du ifrån?" "vad pluggar du?" och yada yada.
Eller, vi kommer inte ens till andra frågan.
När jag säger att jag kommer från Suède ser de ut som två stora frågetecken.
Jag uttalar det lite tydligare, Suèeeede.
Då lyser de upp och säger Ahaaaaa, Sudaaan!
Jag börjar vifta vilt och nekande; Nononon, not Sudan! Suèede, Sweeeeden.
De återgår till de ursprungliga frågetecknen, med halvöppna munnar och en hjärna som ser ut att bli överhettad.
Jag upprepar mig på alla språk jag kan, till och med på svenska. Därefter ger jag upp och frågar om de känner till Danmark.
"Ooooh Danmark! Yes!"
"Noononono, not Denmark. But the country above. Oooover denmark, you know, Scandinavia, there is a big country up north? Sweeeedeen?"

De hade ingen aning och fortsatte att insistera på Sudan.

Jag gav upp.
Och det var slutet på den konversationen.

Geografiskt Inkorrekt I

Föreläsaren bad en fransyska gå fram och rita upp var islam är beläget geografiskt.

Fransyskan ritar:

Mellanöstern: Somalia, Tunisien, Algeriet

Nordafrika: Iran, Pakistan, Afghanistan, Egypten. Därefter raderar hon Egypten, för det kan ju inte vara nordafrika trots allt.


Alltså.... Ska man skratta eller gråta?!!

Jag skrattade mest

Tidens olika definitioner

Kanske är tiden kommen.
Kanske är tiden passé.
Beror på hur man vinklar det.

Undrar om det inte börjar kännas lite trist
eller redan varit det ett tag.

Genom att skriva om det dåvarande aktuella
syftade jag slå mig förbi det gamla
till en hundraprocentig nutid.
Eller ok, låt säga åttio.
Som realist blir man mer sällan besviken.
[Som pessimist är man redan konstant besviken]

Står redan och stampar på åttiofem.

Ska tänka vidare på det

Issues

Tim pratar om att spendera helgen samt min närmast liggande lediga vecka tillsammans.

M insisterar på att befinna sig i illusionernas värld och skriver till mig om hur vi minsann ska fira min nästa födelsedag tillsammans.

Och jag sitter bara och kallsvettas.
I ena fallet börjar jag komma på ursäkter för att neka besök.
I andra fallet låtsas jag om att sms inte kommer fram och att jag har begränsad tillgång till internet.
Jag känner mig så kall inombords. Bryr mig inte om någon.
Skit i mig, jag skiter ju i er

Istället intresserar jag mig för det jag inte kan få.
Det utom räckhåll.
Allt vars slut är inom synhåll redan från början.
Jag börjar förstå att jag tappat någonting
Förmågan att känna?
Förmågan att engagera hjärtat?
Förmågan att fästa mig vid någon?

Åh jag vet inte. Känner mig helskum. Avtrubbad.
Kanske är jag rädd.
För vad vet jag inte riktigt.


Samtidigt är jag helt galet kärlekskrank. Jag bara går omkring som en levande Jukebox som har en enformig technolåt på repeat där texten lyder Give me Luuuuuuuve


Man kan omöjligen vara mer störd än mig just nu.

Stööörd

Ögonblick I Tält

Att socialisera med artonåringar kan tyckas ha sin charm. Plötsligt vet jag mest om världen och livet och är den som ser till att nån kommer hem säkert och nån annan kan hänga ut sin tvätt på en jättefiffig tvätthängare utanför fönstret för bara 4 euro. Att jag inte är som en riktig mamma blir dock tydligt när klädhängaren lutar mest nedåt än rakt ut.

Jättegulligt att få tonvis av uppmärksamhet av människor man mest pratat om fylla med.
De får känna sig äldre
Jag får känna mig yngre
Positiv kompromiss?

Nej kan bli rätt tröttsamt ibland.

Mitt i ett stort partytält, omringad av unga förstaårsstudenter som hoppade rakt upp och ner till fransk Ska med den hittills billigaste ölen här i handen, stod jag igår natt tillsammans med Andre och diskuterade livet och filosofi. Utbyte av privata tankar och funderingar och det kändes som att en frisk fläkt sköljdes över mig. Någon med fyra år fler andetag än mig som tycktes titta på mig som om jag var transparant.
Life isn't the amount of breaths you've taken, it's the amount of time you've been breathless
Berörde oss båda.

Plötsligt rycks han bort av Diogo och lämnar tältet. Han kommer tillbaka igen. Men ögonblicket är borta för alltid. Vi är tillbaka i partytältet och jag beblandar mig med de hoppande artonåringarna medans han tackar ja till närgången dans med nedgången brud. Denna gången är dock artonåringarnas givna uppmärksamhet inte lika rolig, av någon anledning. Skitsamma, bara att hoppa med. Imorgon försvinner Andre härifrån för gott ändå. Men fan vad jag kommer sakna den dialogen. Tänk om vi tillsammans lyckats komma på alla livets hemligheter...
Nu kvarstår de som frågetecken i väntan på att utredas av nästa människa som upptäcker min genomskinlighet. Sådana människor kan räknas på en hand. Kanske tilldelas vi då längre tid. Allting gott. Hoppas bara att jag inte blir kort om fingrar.

Social Sjukdom

Första kvällen jag sitter i mitt rum relativt tidigt
utan sällskap.

Vad gör jag?
Ja inte sitter jag och skriver brev eller mailar
inte heller plockar jag undan och städar
böckerna som väntar på att läsas får vänta ytterligare
och inte för allt i världen sitter jag med plugg

Nej.
Istället går jag ner en trappa.
och fixar sällskap.
Anja kommer snart, raringen.

What the hell is wrong with me?!

Kossor

Jag hatar bortskämda tjejer med kossaögon och breda FALSKA leenden som utstrålar tomhet och idioti med för korta och tajta rosa toppar och som börjar prata med en med sitt hästleende och frasen how are yooou honeeey och därmed förpestar en med sin äckliga falskhet och hycklande vänlighet bara för att de planerat att lägga sina upptagna händer på min underbara Karel och därför börjar efter tio minuters bekantskap ta på mitt hår som om hon känt mig ett helt liv och jag vill bara be henne dra åt helvete och ta bort sina äckliga händer och lägga dem på en ankare som kan ta hennes båda fötter ner på jorden så att jag kanske kan tänka mig en konversation trots allt. Men Karel får hon ändock inte. Hatar Kossor. Vare sig de är gjorda av X eller Y. Gå och ät gräs. Och sluta ta på mitt hår. Bitch.

Hur din nagellack skavs av avslöjar din inre person

Ja så var man 23 år, precis som de senaste 6 månaderna
med enda skillnaden att det nu är på riktigt.
Det känns som en bra ålder. Passar mig väldigt väl. 22 har jag inte varit på ett bra tag nu, och 24 är jag inte förrän om 8 månader. Så 23 är perfekt, och äntligen ren sanning.

Åh. Jag trivs så bra.. Blir nästan rörd när jag tänker på gårdagen. Födelsedagar ger mig alltid halvt ångest, jag vill inte prata om det eller anordna stora fester och ställa mig själv i centrum.
Även om det egentligen är där jag trivs som bäst.
Nej, jag är alltid rädd för att min oexistens ska bli ett faktum på den här dagen.
Att vara glömd.

Därför blir jag rörd nästan till tårar av minsta uppskattning och uppvaktning jag får. Samma sak varje år.

Uppskattning och kärlek, finns inget finare.
Fuckin cheesy
Fuckin true

Finaste blomman i choklad, en hel del annan choklad, sång på 5 olika språk, den mest misslyckade lugna ost och vin kvällen ( ja vi har en del såna..) som omvandlades till fest hela natten lång, glädje, skratt och gemenskap som fanns kvar ända till slutet, finaste disfunktionella paraplyt, kinamat, nyfunna vänner och nudelsoppa hos min nya straighta bögkompis.
Och en hoppande apa.
Det blev årets födelsedag.

Så fint så det nästan gör ont

Chin Chin

Barrrböquöö, en francais alors!

Hallå varför blir ens franska sämre och sämre ju mer man pratar??!
Wasn's supposed to be like this. Vill reklamera.

Fast detta till trots, så finns det en formel som alltid håller sig konstant och överensstämmande.

Mer vin = Bättre franska

Borde satsa på den formeln på föreläsningarna.
Looord... blocket har blivit ett konstverk

Aloooors, plus taaard c'est la fête barrrböquöö
avec du viiin.
et snabbnudlar.

Jeremy bjöd mig.
Jag ba who the fuck is jeremy??
Och därefter Tou Tou!!

Nudlar, ready
vin, ready
Tou Tou!

Beaulieu, quel bordel!!

Men åhh.
Var ju så mysigt ikväll.
Överflöd av ost, vin, vindruvor, tigerkaka, oliver och mer vin,
ani difranco och ben harper som skapade stämningen
kebableken skapade skrattsalvor
jag spöade skiten ur matthias.
Fuskade lite.
Så kommer fängelsevakten, eller förlåt mig, korridorsvakten, och knackar på dörren.
TRE gånger...

Korridoren börjar arta sig,
underbart socialt.
När man lyckas komma undan med det.

Puutääään...

Sinnen skapar de starkaste av minnen

7 månader har redan passerat
mycket har hänt
ändå känns det som igår.

Tänker på det dagligen
nuförtiden
igen.
Tänker på honom dagligen
nuförtiden
igen.

Kan vara pga café crème och pain au chocolat?
För mig tillbaka till den morgonen
ett par år tidigare
i en av Paris caféer
Vi såg på varann
allt var ju över
en första gång
visst?
Ändå var luften tung som bly
våra hjärtan kvävandes mellan revbenen
ögonen tårade.
Jag Älskar Dig

Eller är det det röda vinet
tillsammans med stinkande ost
och saucissons
Minnena flipprar förbi
och stannar i Sverige
Matlagning till 2 på natten pga felberäkningar
fulla av vin
och skratt
lila tänder
lila läppar
vattenpipan kom fram
Vi Älskar

Kanske är det alla rökande fransmän
I smyg iakttog jag dig
hur du kisade och tittade upp
vid varje andetag
doften av rök och öl
Blev het
Varm
Leende
Äcklad?
Nej
Jag Älskade

Jag vet inte vad det är
Men du är tillbaka
och tiden bakåtvriden
Smärtlös smärta
som ett tomt skal
med vassa frekvenser
som fortfarande smärtar


Laaalalalaaa
slår mig om öronen
Ikväll är det fest!!!

Fundering

Kan man finna sitt Jag
i en lugg?
Eller går man istället
ännu mer förlorad
i luggen?

Spillror I Samarbete

Tankeställare

Förövrigt bor jag i ett fängelseliknande studentkorridorsrum med 30 rum per korridor
Som delar på två (TVÅ) duschar
och två (TVÅ!!) toaletter.

Så varje gång du
din jääävel
går in i din kakelbelagda fräsha toalett med en tidning eller bok
för att spendera en härlig självuppfyllande halvtimme på toan,
TÄNK då på att jag kommer skita stående under ett år.


Vadå bitter? Nää inte alls.

Miljöbyte

Perfekt raka vägar har bytts ut mot oförutsägbara stenbelagda gator med mystik i varje hörn
På gatorna hör man dragspel och folklig musik som skapar fest i vardagen
Sydamerikanska flöjtmusiken är borta.
Snabbmaten finns att hitta i alla de mysiga och färgstarka crêperierna och boulangerierna
Hamburgare känns jag inte vid.
Överflödet av respektfulla bemötanden ser till att alla får smaka på att känna värde
Plötsligt är man en mademoiselle.

Dessutom är man språkligt handikappad.

Ja, nog är jag i Frankrike allright.

Lovely

Eller jag menar

eeh eeh öööööh trèees öööh bien?

Piioouh...tough one...

Ombytta Roller

För två dagar sen satt jag och beklagade mig för att Tim var alldeles fööör angelägen om att träffas och höras av hela tiden.
Jag som tänkt vara evigt singel under ett år.
Egot på topp.

Nu har jag smsat två gånger utan att få svar
...känner mig inte lika cool längre, om man säger så.

Let's put it this way;

HALLÅÅ TIM KOM OCH TAA MIG JAG E DIN FÖR EVIGT!!!

cool my ass...
the cool is IN my ass...
right about
now

Sommarskön I Vinterfint

Vid enorm envishet
och dålig planering
får man resa till varmare breddgrader
i vinterjackan.

Skönt att veta att jag har en välfungerande svettproduktion.

Grrrrreat...

Hög-Systemet

Jag är en väldigt organiserad människa.
Packa? Piece of cake! Moahaha.
Hemligheten är att skapa [välorganiserade] högar som man sedan kan prydligt lägga i väskan.
Lätttt

I mitt rum just nu finns alltså diverse högar av kläder;
- En hög med vill-absolut-inte-ha kläder (minsta högen)
- En hög med kan-i-extrem-nödfall-klara-mig-utan kläder
- En hög med vill-kanske-ha kläder
- En hög med vill-absolut-ha-men-kan-i-extrem-nödfall-ta-bort-något kläder
- En hög med vill-absolut-ha kläder

Sedan har vi skorna. Det är här det börjar bli lite avancerat..
Högarna lyder:
- Skor-jag-använder-jämt-som-måste-med skor
- Skor-som-måste-med-men-som-kan-bortses-ifrån-vid-extrem-brist-på-plats
- Skor-jag-använder-mer-sällan-men-som-jag-vill-ha-med-om-plats-finns
- Skor-jag-knappt-använt-men-som-jag-måste-ha-med-om-jag-tar-med- den-där-tröjan-ur-högen-"vill kanske ha kläder"
- Skor-som-absolut-inte-ska-tas-med-såvida-byxorna-ur-"vill absolut inte ha" klädeshögen-tas-med

Seeen går man tillbaka till klädhögarna och börjar packa ner och rensa, samtidigt som man försöker utgå ifrån de olika skohögarna

Seeeen går man och modifierar i skohögarna med utgångspunkt från de kläder som faktiskt packades ner

Seeeeeeeeen ser man om det finns plats kvaaar, så att man kan få ner ännu fler par skor

Vilket leder till att även de medtagna kläderna måste ändras om lite


.............


Can someone shoot me, please?
Anyone?

Dööööör.

Sms-tips

Tell me... if I would be there right now, what would u do?


Garanti för digital mys
fniss..

Klassfestsyndromet

Varje år som passerar formar mig.
Utvecklar min person.
Jag känner mig inte som samma människa som den jag var för fem år sen.
Känner mig inte ens densamma som Dee för bara ett år sen.
Med erfarenheter växer min självständighet och jag blir mer och mer den person jag eftersträvar efter att vara.
Tror jag iallafall.

Varför, varför börjar man då ifrågasätta sig själv och hela sin varelse
så fort man satt foten i barndomens stad?
Osäkerhet och hat för bilden av en utgången version av mig själv
som tycks leva kvar här och endast här.
Tror jag.
Inbillar jag?

Vem fan är man egentligen

Är det min självbild som är egenriktad hyckleri,
eller är det det gamla som inte hänger med i mina steg?

Kommer man någonsin att vara stark nog i sig själv så att man kommer undan klassfestsyndromet?

Dags att åka nu