En Tanke

Media är skrämmande. Selektiv input. Ofullständig. Manipulativ. För att ha något hum om någonting måste man lägga ner timmar på att få flera vinklingar.
Därför är man allt som oftast en idiot utan en aning om någonting.
Känner mig verkligen som en idiot.

Hitchhikers!

Här känner jag konstant lycka.
Ren, härlig lycka.

Ta till exempel några av helgens ingredienser;
Tre underbara killar
Reser runt a la budget med hjälp av tummen
Padlar kajak till idylliska öar
Övernattning vid havet under bar himmel med en brasa och massa vin
Självmordsinsekter som stod för underhållningen
Diskussioner och återigen diskussioner från allt mellan strunt till politik, livet och kärlek
Beatles Yesterday


Dessutom har jag fått lite kärlek... av min bästa killkompis här.
I hemlighet.
Två dagar har passerat sedan vi i all hyschpysch offentliggjorde detta för varandra, och jag är redan konstig. Har markerat pannan med texten Vill Inte Ha Ett Förhållande. I rött.
Ändå log jag i smyg ikväll när jag såg honom på isen.
Att jag alltid ska hamna i komplicerade situationer...


Happ. Sovadags nu. Imorn kl 8.20 (aaaahhhhhhh) har jag en frukostdate med Anja och Thomas. Här ska det doppas des croissants (ok jag kan inte stava, whaeva) i café au lait. Yuuup.
Åh,känner mkt kärlek för dessa två. Nästan töntigt hur jag upprepar min kärlek för människor jag är omgiven av här. Men så är det. Luuuuve.


På ett konstigt sätt känner jag mig...
Hemma

Geografiskt Inkorrekt II

Möter två italienskor på väg till Erasmusbaren. Vi börjar konversera och inleder med de självklara frågorna "var kommer du ifrån?" "vad pluggar du?" och yada yada.
Eller, vi kommer inte ens till andra frågan.
När jag säger att jag kommer från Suède ser de ut som två stora frågetecken.
Jag uttalar det lite tydligare, Suèeeede.
Då lyser de upp och säger Ahaaaaa, Sudaaan!
Jag börjar vifta vilt och nekande; Nononon, not Sudan! Suèede, Sweeeeden.
De återgår till de ursprungliga frågetecknen, med halvöppna munnar och en hjärna som ser ut att bli överhettad.
Jag upprepar mig på alla språk jag kan, till och med på svenska. Därefter ger jag upp och frågar om de känner till Danmark.
"Ooooh Danmark! Yes!"
"Noononono, not Denmark. But the country above. Oooover denmark, you know, Scandinavia, there is a big country up north? Sweeeedeen?"

De hade ingen aning och fortsatte att insistera på Sudan.

Jag gav upp.
Och det var slutet på den konversationen.

Geografiskt Inkorrekt I

Föreläsaren bad en fransyska gå fram och rita upp var islam är beläget geografiskt.

Fransyskan ritar:

Mellanöstern: Somalia, Tunisien, Algeriet

Nordafrika: Iran, Pakistan, Afghanistan, Egypten. Därefter raderar hon Egypten, för det kan ju inte vara nordafrika trots allt.


Alltså.... Ska man skratta eller gråta?!!

Jag skrattade mest

Tidens olika definitioner

Kanske är tiden kommen.
Kanske är tiden passé.
Beror på hur man vinklar det.

Undrar om det inte börjar kännas lite trist
eller redan varit det ett tag.

Genom att skriva om det dåvarande aktuella
syftade jag slå mig förbi det gamla
till en hundraprocentig nutid.
Eller ok, låt säga åttio.
Som realist blir man mer sällan besviken.
[Som pessimist är man redan konstant besviken]

Står redan och stampar på åttiofem.

Ska tänka vidare på det

Issues

Tim pratar om att spendera helgen samt min närmast liggande lediga vecka tillsammans.

M insisterar på att befinna sig i illusionernas värld och skriver till mig om hur vi minsann ska fira min nästa födelsedag tillsammans.

Och jag sitter bara och kallsvettas.
I ena fallet börjar jag komma på ursäkter för att neka besök.
I andra fallet låtsas jag om att sms inte kommer fram och att jag har begränsad tillgång till internet.
Jag känner mig så kall inombords. Bryr mig inte om någon.
Skit i mig, jag skiter ju i er

Istället intresserar jag mig för det jag inte kan få.
Det utom räckhåll.
Allt vars slut är inom synhåll redan från början.
Jag börjar förstå att jag tappat någonting
Förmågan att känna?
Förmågan att engagera hjärtat?
Förmågan att fästa mig vid någon?

Åh jag vet inte. Känner mig helskum. Avtrubbad.
Kanske är jag rädd.
För vad vet jag inte riktigt.


Samtidigt är jag helt galet kärlekskrank. Jag bara går omkring som en levande Jukebox som har en enformig technolåt på repeat där texten lyder Give me Luuuuuuuve


Man kan omöjligen vara mer störd än mig just nu.

Stööörd