nejnejnej

De kryper närmare
klättrar uppåt
förökar sig
tuggar på strupens väggar

Kampen har börjat

Kylan stärker
dem.
Motståndet bryts ner
Svullnad..
Smärta..

Host. Host.

Damn it! Börjar bli förkyld...

Time Off

Nu tar jag ledigt för idag.
Inget mer skrivande på uppsatsen.

Min söndag får bli en fortsatt fredag
Damien Rice - The Blower's Daughter satte mig helt ur spel.
Vill skriva ner texten här
men jag vill inte att han ska kunna se
vad som pågår inuti mig.

Jag vet att han har hittat hit.
Det är väl tur att han inte förstår språket.
Anledningen är att han kommer från landet där man äter baguetter.
Vet inte om han låter någon översätta allt jag skriver
isåfall vet han att jag vet. Nu.

Ger mig ångest. Hela den här skiten.

Ångest... det måste väl ändå vara bland de mest tärande känslorna
en kropp kan känna?

Hjärtat gör ont
Magen krampar
Hela kroppen smärtar
Det finns ett tryck i varje lem
Som blockerar strupen
och stoppar syretillförseln

Så känns det.

Så nu tar jag ledigt. Behöver komma ut.
Min fredag ska bli en underbar lördag!

Kaffe Latte, here I come!

Polykroni

En polykronisk människa är inte så noga med tiden och kan därför komma sent ibland. Hon gillar spontanitet och att ha flera bollar i luften. Flexibilitet är viktigt, varför en strikt schema och tidsplanering inte är att föredra.

Jag kan ibland känna mig polykronisk. Eller, ganska ofta. Gör tappra försök att bli monokron, men det varar aldrig så länge.

Visserligen har jag en kalender. Och den är ju väldigt funktionell. De gånger jag kommer ihåg att ta en titt inuti. (I mitt försök att bli monokron köpte jag till och med två, TVÅ kalendrar. För att den första inte var tillräckligt praktisk...)

Tidsuppfattningen, well. Evig tidsoptimist, javisst!
(Har ställt om klockan för att lura mig själv. Dessutom ställer jag in tre larm i olika tider, varav den första ringer extremt för tidigt. Men jag lurar bara mig själv att tro att jag lurar mig själv till monokroni... )

Sedan detta med att ha flera bollar i luften och gilla spontanitet och flexibilitet.
Ja, det stämmer väl också ganska väl. Men den biten gör mig väldigt orolig. För en bieffekt av att vilja göra flera saker samtidigt kan resultera i:
Flera bollar i luften = Inga bollar i luften.
Eller i varje fall inget avslut på något som påbörjas.

Man vill få allt gjort, och tänker på att ta itu med alla dessa saker på en och samma dag.
Detta leder till en explosiv känsla i hjärnan.
Varav man frenetiskt försöker göra det ena med ena handen
samtidigt som man påbörjar något annat med andra handen
och har i tankarna det tredje som måste göras.

Eller så blir man så matt av att tänka på alla saker man vill få gjort
att man stänger av.

Och laddar ner låtar av Anthony and the Johnsons istället.

*digga*

Vadan detta...

Satt med en hemtenta igår tillsammans med en vän.
Medan han formulerade meningar på franska
föreställde jag oss två, med armar och ben virade om varandra
i hans säng strax bakom...

Idag fortsatte vi med hemtentan
7 timmar hemma hos mig
och jag tänkte lite till...
...trots att hans förkylning orsakade massiva mängder slem
och hans näsa var röd.

Tidigare ikväll började jag leka med tanken att gå vidare med C
Trots att jag inte känner någon attraktion till honom som person
och inte tycker att vår kemi fungerar så bra

Senare kom en vän till en i kollektivet över
och pratade om sina hjärteproblem med distansförhållande
från vilket jag försökte...
..med blinkade ögon och smör i mun..
hjälpa honom att inse att han borde bryta sig fri


Herregud. Någon ny sorts abstinens börjar visa sig.

Get a grip, girl!

Blogg-Issues

Alltså...

Jag börjar fundera på om det här med bloggandet är så bra för mig.
Kanske borde sluta...

Visst, det hjälper mig att ta avstånd från destruktiva tankar gällande en viss Mr, men det verkar som om det avskärmar mig från allt annat liv också!!

Jag känner mig fastklistrad framför denna förbannade skärm. Läser andra bloggar som en idiot. Och vill bara skriva mer själv. Till och med då jag inte har något att säga.

Är detta den nya sjukdomen?

Borde kanske lägga av.

Lite scitzo-varning på det här med bloggande. Man pratar ju till sig själv!

Finns två vägar ut;
1. antingen finner jag lösningsmedlet till detta lim som jag sitter på, så att jag kan blogga sundare
2. eller så slutar jag skriva.

Var är lösningsmedlet?!

När det säger "klick"

Jag älskar när det sker.
När man träffar någon
och det bara stämmer
man hör ihop
i sin humor och personlighet

När man träffar en vacker människa
som man längtar efter att vända ut och in på
för att det vackra kommer från insidan

När man känner sig så skönt avslappnad i någons sällskap
som om man känt varandra ett helt liv
trots att det endast handlat om minuter

När allt som är konstigt med en själv
förvandlas till de självklaraste egenskaperna
och något charmigt som man delar med varann

När det inte gör något att vara flummig
Att dra dåliga skämt
Att snubbla på sin egen fot

När det säger klick

Åh.
I sådana stunder
när man skapar eller upptäcker sådana band
då förstår jag vad det är man lever för egentligen.

Vad skulle man göra utan dem;
alla nyanser av relationer
till människor man finner fina?

Senaste googlingen

Vet inte hur uttjatat det är med konstiga sökningar men...

varför söker man på "frysta marken, vad kallar man den"...? (ok att man vill få svaret på denna fråga, men snacka om idiotisk sökning)

Och, varför varför hamnar man här?

Anyone?

Hellooo weirdooos out there.

Ingenjörer och läkare

Det är något visst med ingenjörer och läkare i den persiska kulturen alltså.

Av någon anledning, så är dessa två utbildningar de enda utbildningar som officiellt existerar för iranier. Ska man studera, så ska man bli antingen ingenjör eller läkare. Ok, nu ligger tandläkare i ungefär samma fas som de två andra, antingen för att ordet slutar på "läkare" eller för att man kan tjäna feta pengar på det yrket i England. Förmodligen en kombination av båda anledningarna.

Jag studerar juridik, vilket gör mig till ett mongo bland släkten i Iran. Antar att det lite beror på att jurister i ett halvdiktatoriskt land är lite överflödiga! De tänker väl stackars lilla barn som inte kom in på läkarlinjen. haha.

Sedan är jag ju en tjej också, och hade jag varit i Iran hade det kanske tett sig naturligt att i varje fall Börja titta runt efter någon att stadga mig med och skaffa barn med. Något som... eh... inte är aktuellt för mig än på si sådär... tusen år.

Allt detta i en kombination gör att ett samtal med min mormor som befinner sig i Iran blir vansinnigt rolig. Alltså, hon är så otroligt gullig och helt underbar. Jag älskar henne verkligen. Hennes turkiska brytning späder bara på hennes charm ännu mer.

Något som alltid kommer upp som samtalsämne är mina studier, och oavsett hur många gånger man talar om att man studerar juridik så får man alltid höra samma avslutsfraser:

"Må du bli en bra lääkaareeeeeee eller ingenjööööööör"
(Ishalla doktore khoobiii beshiiii ya mohandeeeeees, iiishallaaa)

och fortsätter med:

"Och hoppas att nästa gång vi ses ska bli på ditt brööllooooooooop, må du få många baaaaaarn"
(Ishalla dafeye dige dar arooosiiit, va bacheedaar shodiiii) (eller nåt, är så dålig på de persiska fraserna)

Och varje gång har jag börjat med "Men mormor.." och talat om att jag ju inte pluggar till läkare eller till ingenjör. Och bara skrattat nervöst åt att hon hoppas på mitt bröllop snart. Och barnbarnsbarn.

Men efter några gånger så har jag insett att det inte är någon idé. Det är något visst med läkare och ingenjörer i Iran. Beats me.

Så nu jag säger bara:

"Jaa mormor, må jag bli en bra lääkareeeeeee eller ingenjöööör, Ishalla!"

Och ler för mig själv, med världens lust att ge min mormor en stor, blöt, puss.

Oh my...

Ikväll var jag en diva.
Det var trevligt.

Träffade C, av alla människor.
Ni vet, den där övergångsperiodsmänniskan
Han verkar ha just den specifika rollen i mitt liv
Så konstigt...

Men det var trevligt.
Det var vad jag ville ha
mycket uppvaktning och uppmärksamhet
att sola mig i.
That's it.

Var som sagt en diva ikväll
och det värsta är att jag tror att han kommer att ringa
denna gången.

Varför är nongalans så attraktivt?

Svarta Lådan

Någongång snart, när jag orkar, ska jag samla ihop alla minnen. Jag ska föra över bilder på cd-skiva, samla alla fotografier, brev, kort och allt annat som hör dit till. Och lägga allt i en skokartong. Sedan ska jag tejpa om lådan, varv efter varv runtom hela, så att den blir omöjlig att öppna. Den lådan ska jag ställa upp på vinden. Och glömma.

Tanken är att jag inte ska öppna lådan förrän jag med all säkerhet vet att jag kan öppna det igen och titta på innehållet med ett nostalgiskt leende. Eller bitter, vem vet. Bara det är ett leende. Lättsamt, för att jag då befinner mig någonstans i livet där jag har det bra och känner mig på toppen av allt, Lycklig.
Jag ska inte öppna lådan förrän jag hittat någon som jag har kommit att älska mer. Någon som får mig att förstå att det faktiskt kan ske. Att allt kanske hänt av en anledning; så att jag ska träffa Honom.

Ja, det där med Honom är fånigt jag vet. Egentligen tror jag varken på ödet eller att det finns någon rätt person därute. Det finns många som kan vara rätt för en, men allt hänger på när i livet man träffas, och om man möts när man befinner sig i ungefär samma stadie i livet. Och alla andra omständigheter runtomkring.
Hah, äkta jurist. "det är omständigheterna som gör det!"

Iallafall. Den lådan ska jag öppna igen när jag med all säkerhet vet att jag gått vidare, och när jag, iallafall en gång, har Älskat igen.

Egentligen, vem har inte en sån låda som ligger någonstans, antingen på vinden eller långt bak i huvudet, och dammar? Vi alla har väl våra svarta lådor. Som väntar på att öppnas igen, och undersökas med nya ögon, och kanske kan man ta ut innehållet och börja leva med det igen, som minnessouvenirer från ens förflutna, eller så känner man inget behov eller fästelse till innehållet och kan med lätt hjärta slänga hela skiten.

Ja, snart ska jag skapa mig min alldeles egna svarta låda.

Vädret

Det var droppen. Från och med nu tänker jag skylla Allt på vädret.

-Blir försenad till universitetet
... vädret

-Ont i huvudet
...jävla väder

-Rumpan börjar växa i takt med godissuget
... måste vara vädret

-Finne på tån
...Mothafuckin vädret


Snacka om att vädret ställer till med besvär.
Merde.

Sömnen, min väckarklocka

Allt känns så grötigt
Skaka om mig
till verkligheten
Ruska mig
tills det klarnar
Sparka mig
så att jag vaknar
Låt mig inte förbli grumlig
Tillbaka till realiteten
Sömnen får bli
mina tankars massage
Behöver massage
Nu!

Tröttnar aldrig på

The Hives - Hate to say I told you so

Alltid lika bra!

Droger vs. Alkohol

Jag har aldrig förstått mig på mentaliteten och inställningen till droger i Sverige.

Det råder sådan tabu kring allt som kan benämnas som en drog, och lagen talar sitt tydliga språk vad gäller den moralen.

Men, detta är så ironiskt. Så motsägelsefullt. Med tanke på Sveriges extrema alkoholkonsumtionskultur. Och den är verkligen extrem! Att festa är lika med alkohol, och så är det bara. Många, och nu menar jag väldigt många, har ett behov av att få i sig alkohol för att ens kunna säga att de festat till fullo (ursäkta ordvalet). De som inte dricker en kväll då det ska firas och festas känner oftast inte att de har lika roligt, eller att de kan hålla igång på samma sätt. Kanske för att skämten genast verkar mindre roliga och diskussionerna mindre givande när man med nyktra öron sitter bredvid och lyssnar.. Eller för att man tappar den pondus som kan komma med lite alkohol i blodet.. jag vet inte.

Hursomhelst, detta är ett faktum, och ingen större nyhet.

Men det som sedan blir absurt är när samma människor som shottat ett par tequila och fått i sig några öl kvällen innan(tillräckligt för att sätta sinnena ur balans), sitter och fördömer de som befattar sig med droger. Oavsett av vilken sort.

Alkohol är ju en drog. Men en accepterad sådan. Iallafall i Sverige.

Jag var länge en sådan som fördömde droger av alla slag. Samtidigt som jag var ute och festade järnet med lite hjälp av alkohol. Men jag kan inte stå för mina dåvarande åsikter längre.

Det jag tycker är viktigt är att skilja på drog från drog. Jag kan inte döma någon som röker marijuana mer än någon som dricker alkohol. I båda fallen är det ju farligt att överkonsumera och bli beroende av det. Men det är en helt annan sak. När det handlar om att använda det ena eller det andra av samma orsaker, för att få ens sinnen att kittla och bli mer mottagliga för speciella tillfällen, så är alkohol och marijuana likvärdiga. Jag kan nästan tycka att alkohol är snäppet sämre eftersom en människa som är hög på alkohol kan få våldsamma tendenser, till skillnad från marijuana.

Nej, så länge man dricker alkohol som man gör här i Sverige, tycker jag inte att man kan döma ut andra lättare droger.

Moralhyckleri!

Eller vad tycker du?

Nattens lyrik

please bleed
so I know that you are real
so I know that you can feel
the damage that you've done
who have I become
to myself I am numb

is this really living
sometimes it's hard to tell
or is this just a kinder, gentler hell
turn out the lights and let me stare into your soul
I was born and bled for you to hold

(Ben Harper - Please Bleed)

Klappa händerna när du är riktigt glad...

Det snöar....
Need I say more?

Tågresan hem

Vilken jävla tönt jag är.
Av ALLA ställen jag kunde ha satt mig på sätter jag mig just DÄR
vid ett IRANSKT par
som verkar prata om privata saker
...på Persiska.

Resultatet blir att jag försöker se så oiransk ut som möjligt (drar in näsan och spotlightar mitt hår med läslampan så att det ska se blont ut)

När jag märker att det fungerar si sådär (jag får misstänksamma blickar samtidigt som de pratar tystare) tar jag fram min ipod. Demonstrativt.
Och lyssnar på musik på "högsta" volym (i verkligheten hade jag på lägsta för att jag blev så nyfiken på vad de pratade om).

Men de köpte det inte...
utan reste sig och gick... för att byta plats!!

Kände mig lite dum.

Men mest blåst på lite juicy stuff att underhållas av under resan.

Dough.

En tanke

Skillnaden mellan oss vanliga människor och de stora filosoferna är inte att de tänker mycket längre och djupare, utan att de på ett fenomenalt sätt kan sätta ord på sådant som alla egentligen har upplevt och tänkt utan att ha kunnat sätta fingret på det.


Det var en tanke som slog mig idag.

I lördags

1. Ett tappert försök att använda min nya (jippii!!) kamera... behöver nog träna lite mer... (om du tittar noga ser du en röd-mosig artist i all sörja...lite som krossade tomater ungefär)

2. Min fina klädsel i lördags. (Försök, om det går, att bortse från den superfina posen à la misslyckad supermodellwannabie..)

Och nu:

Väskorna är packade.

Magen är full.

Jag är klädd.

Tarmarna är tömda.

Så, nu ska jag ägna de närmaste två timmarna åt att plugga, innan det blir dags att åka hem! Igen.
Ska på persisk nyårskonsert imorgon. Weeehoo! Höfterna börjar redan röra på sig av sig själva vid tanken. *shake'in shake'in*


Happ. Ses på söndag då!

Ciaoo

Blev glad

Åt precis lunch med en vän på en pizzeria (..no comments.... och vi delade, OK!?)
och hon sa till mig att hon alltid får ny energi av att ha umgåtts med mig.

Så det är där all min energi försvinner! ... svarade jag. På skoj.

Men seriöst, jag blev glad!

Puss.

Hysteriskt roligt

Det var någon som sökte på "Fares Fares näsa"...
och hamnade i min blogg..

Aaahaha!

Sjukt kul.

Musik Idag

Idag tänker jag bara lyssna på The Libertines.

Ok ok. En del på Tiger Lou, New Order, Arctic Monkeys och Les Caméléons också.

Och Haddaway - What is Love
(Såg A night at the Roxbury nyligen. Är helt inne i nicka-med-nacken-till-90-tals-musik-grejen.
*nick nick* )

Var är Våren???!

Ok. Andas. Ta det lugnt. Luuugnt.

Vaknade imorse och tyckte att det var lite väl mörk ute. Brukar ju annars vara soligt och fint.
Våren har ju kommit.

Tittar ut......

.....


Och ser SNÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!


Alltså, skjut mig någon. Snälla?

Nu pratar jag inte om några söta vita grejer som vaggar ner från himlen och smälter på marken.
Nej.
Nu pratar jag om FEM METER SNÖ NÄSTAN UPP TILL MITT FÖNSTER!!!


Alltså.... Jag dör.

Istiden är här.

Ringa, eller inte ringa?

Jag har börjat fundera på att ringa.

Ingen kontakt på 1,5 månader, på min begäran. Och nu börjar jag själv fundera på att ringa.

Jag vill veta att han lider. Jag vill veta att han känner att han är på botten av sitt liv. Jag vill veta att han vill ta livet av sig. Jag vill veta att han Ångrar sig. Att han vet om graden av det han gjort. Att han Vet vad det är han har Förlorat. Att han känner att han förlorat det största och bästa i hans liv. Jag vill veta att han kommer att ångra sig resten av livet. Jag vill veta att detta kommer att jaga honom för evigt. Jag vill veta att han aldrig aldrig någonsin kommer att hitta någon Bättre. Jag vill veta att han aldrig mer kommer att hitta lyckan.
Jag vill veta att han iallafall Känner så nu.

Men samtidigt... har ju klarat mig utan någon kontakt på så länge. Kommer det att raseras av att ringa? Ska jag stå emot dessa tankar, och inte höra av mig?


Att ringa...eller inte ringa?

Varierad kost

Frukost:

Tre skivor fullkornsbröd med billig mjukost som pålägg.

Mellanmål:

Vaniljglass med chokladsås

Lunch:

Fem stycken Felix delikatessminiköttbullar, tillagade i mikron, mikrade några minuter för länge så att de krympte till 1/3 av ursprungsstorleken.
+ Två gamla frysta potatisplättar. Även dem övermikrade till mos.

Då hungern var ungefär precis exakt lika närvarande före som efter denna stora måltid, blev det ytterligare Två skivor fullkornsbröd med billig mjukost som pålägg.

Mellanmål:

En stor varmchoklad

Middag (förbereds just nu):

... Tre skivor fullkornsbröd... med billig mjukost som pålägg......



Och mamma som oroar sig för att jag inte ska följa kostcirkeln..... pptttchhhh....

Dagen börjar...NU

Jag var duktig imorse, gjorde tvätten! (månadens ansträngning, done.)

Kom tillbaka upp med alla rena kläder
för att hitta:

-Ett par strumpor
-Ett par trosor
-Tre tröjor
-Ett linne

.... använda....

Fucking Fuck.


Nej. Nu får jag börja dagen på riktigt.

*Sätter på Sunblock - I'll be Ready*
*Tar på mig solglasögonen*
*Och gungar ut*

Idag

Ger mig lycka idag:

Les Caméléons - Santiago de Cuba

Dagens mantra:

Livet.går.vidare.
Lev.idag.
Lev!

...

..Och ja, detta är vad jag kallar att sitta och jobba med uppsatsen!!


Disciplin som en gnu.

Människosläktets Chihuahua

Människor är som hundar. Ju mindre i storleken, desto större behov av att göra sig hörda.

Ta till exempel en Chihuahua, den är den minsta lilla skithunden som finns, men fan den kaxigaste också! Helt galen är den. Studsar upp och ner som en jojo och har sån pondus att den tror att den kan styra och ställa med vem som helst, oavsett storlek! Hur ofta ser man inte små små minihundar stå och skälla ut en stor bjäffe som tittar helt oförstående på den lilla myran?

Och de större hundarna är bland de lugnaste och snällaste. De vet om sin storlek, förmodligen därför som de inte har behov att göra sig hörda. De inger respekt bara med sin närvaro.


Jag är ett exempel på människosläktets chihuahuor.

Jag
- Pratar för högt (man har sagt mig att jag har svalt en mikrofon....)
- Studsar oftast upp och ner
- Har illusionen om att jag är mycket större än vad jag är (får alltid en chock av kommentarer/bilder som säger annat)
- Är bitsk
- Ger folk våga-inte-komma-hit-och-mucka-för-då-vet-du-att-jag-kan-krossa-dig
-blickar (som ofta möts med "naaaaaaaau" och en puss på kinden....)


Så tro inte att du är större än mig.
För det tror inte jag.
Woff.

Fina Flickor

Precis i denna stund kände jag en sus av ömhetskänslor för tjejer. Ja, Tjejer.

Jag tänkte på hur vackra tjejer är egentligen. Jag kan ibland bli helt hypnotiserad av allt det vackra. Tjejer ser så mjuka ut, så fina, vänliga. Av naturen. Visst finns det tjejer och tjejer, men jag pratar inte om personligheter specifikt, utan mer det Feminina Könet. Det är kraftfullt.

Det kvinnliga könet är mindre "aggressivt". Mindre testosteroneffekt eller vad man ska kalla det. Vet inte hur jag ska uttrycka mig. Det finns ett djup. Något jag inte kan sätta fingret på.

Tjejer är underbara!

Kraftfulla
Insiktsfulla
Fridfulla
Fulla (ok kunde inte låta bli, hehe)

Men seriöst.

Respekt till alla kvinnor i världen.

Ingen catfight här inte.

Svart hål

Jag är beundrad för min styrka. Många har sagt mig det. Mina närmaste. De som känner mig.

Jag är en stark människa. Ingen förstår hur jag kan klara av allt detta så bra. Hur jag kan vara så pigg och glad. Bokstavligen utstråla glädje och sorglöshet!

Man säger mig att det är Girl Power på högsta nivå.

Och jag kan tycka det själv också. Att jag är stark vill säga. Ibland blir jag rädd för mig själv, för att jag så lätt kan gå vidare!

Går jag verkligen vidare, eller flyr jag bara?

Var är de där svarta känslorna som jag har haft, och som kan komma korta nanosekunder då och då?
Var tar de vägen?

För ja, jag är glad mesta tiden. Jag tänker inte, jag bryr mig inte. Tror jag.

Men varje natt drömmer jag, och varje natt är han där. Olustiga drömmar. Drömmar om människor jag inte känner att jag tycker om, som jag inte vill ha nära. Människor jag borde vilja ha nära. Och han finns alltid där.

Sedan finns det stunder.

De svarta hålen.

De kan komma över mig utan föraning. Ofta när jag inte är fullt så upptagen med annat. När jag har tid att tänka.

Det känns som att man passerar någonting, och hinner nästan slukas in i det. Men man får bara ett försmak. Det är alltid bara ett försmak, för det varar inte så länge. Men den extremt olustiga känslan som följer med denna försmak är obeskrivlig. Fruktansvärd.
Då mår jag illa, jag känner mig på botten av livet, så sorgsen så det gör ont i hela kroppen. Jag tänker på vad jag hade, vad det är jag har förlorat, vem det är jag har förlorat, vad som egentligen har skett. Och jag klarar inte av det...

Allt är så fruktansvärt

Men som sagt, jag passerar bara de svarta hålen, jag slukas inte in. Men är det en tidsfråga innan det sker?
Jag är livrädd för det. För att jag vaggar i en falsk trygghet om att jag börjat gå vidare.

Hur vet man att man faktiskt tagit itu med sina sorger och faktiskt börjat gå vidare?

Hur vet man att man inte flyr?
Att man inte blundar för något man borde ta itu med?


Ibland känner jag verkligen att nu skulle jag vilja gråta ut. Eller att jag verkligen skulle vilja prata och må SKIT, men sen sitter man där med en vän som är beredd på att trösta, och man anstränger sig för att tänka så hårt att allt verkligen ska välla ur en, men det kommer inte. Det är som att jag iakttar mig själv utifrån, och tycker att allt är ett fånigt skådespel.

Men detta kan vara så frustrerande. Varför kommer det inte ut som en våg? Jag vill tömma. Men jag kan inte.


Kanske är det så här det ska vara. Kanske är det just detta som betyder att jag börjat gå vidare. Att tårarna torkat in.


Jag vill så gärna gå vidare! Damn it.

Musiktips?

Jag törstar efter att ha ny musik att lyssna på!

Tips??

Inget alltför lugnt, det har jag nog av.

Min dröm inatt

Drömde helt sjukt inatt.

Jag drömde att jag hade ett förhållande med en person som skiftade mellan att vara Hannibal Lector, den enormt biffiga testosteronhingsten som äger stället jag tränar på, och en deformerad J.

Och hur ska detta tolkas må'n tro?!

Persiskt nyår

Happ, då var man hemma i studentstaden igen. Välkommen studier! woho. ho. ho..

Var så skönt att vara hemma, så mysigt att vara samlade allihopa. Och mycket god mat blev det! yummy in my tummy.

Huh, vet inte riktigt vad jag har för definition på min blogg. Ibland har den en tendens att bli dagboksaktig vilket inte var tanken från början. Eller jag vet inte vad tanken var egentligen, och jag antar att det inte spelar någon roll! Jag skriver väl det jag känner för att skriva just för stunden, och är det inte läsvärt för någon annan så spelar det ingen roll..

Iallafall. Nu är det persiska (islamiska) året 1385, lite coolt. Fast det "egentliga" persiska året är drygt 2500, vet inte exakt. Beräkningen som man följer nu räknas från profeten Muhammeds tid, och Iran har ju inte alltid varit muslimskt, även om det har varit det ett bra tag nu.

Det persiska nyåret är väldigt fint. Traditionen är från urminnes tider och är inte religionsbunden utan handlar helt enkelt om att välkomna våren. Årsskiftet sker alltid på vårdagsjämningen, och klockslaget varierar beroende på när exakt jordklotet hunnit spinna ett varv runt solen. Från årsskiftet anses det officiellt vara vår, och man dukar ett bord med symboliska föremål som ska representera "pånyttfödelsen" av nytt liv och hälsa och välfärd. Varje föremål börjar på bokstaven "S" (tidigare började de på bokstaven "sh" men sedan araberna kom till Iran ändrades detta till S eftersom man inte hade "sh" i arabiskan).
Sedan brukar familjen vara samlad, och äta den traditionella middagen "sabzi polo va mahi" som är ris tillagad med massa olika örtgrönsaker och fisk till. Barnen får även presenter (som enligt traditionen brukar vara pengar).
Sen finns motsvarigheten till tomten också; en gubbe i röda kläder och svartmålat ansikte som dansar och sjunger, med en tamburin i handen!! Hans roll är mer att glädja alla och inte att komma med presenter.
Det finns även en tradition om att kvinnor gömmer sig under "chador", det stora tygstycket som muslimska kvinnor brukar vira in sig i, och går runt och knackar dörr och slår med en tesked på en kopp, och de som öppnar dörren ska ge godsaker till dem. Lite som påskskärringar. Fast i Iran brukar det vara lite äldre tjejer och inte småflickor, och jag har hört att de brukar passa på och använda detta tillfälle för att knacka på hos en kille de är intresserade av för att flörta!! Hehe. Lite roligt tycker jag.

Åh, finns så mycket traditioner kring det persiska nyåret! Jag kan säkert inte ens hälften. Tyvärr har jag, eftersom jag växt upp i Sverige, inte fått uppleva dessa traditioner "på riktigt" i Iran där det säkerligen firas hundra gånger mer än vad vi gör här.
Fast i och försig så är det inte så lätt att fira i Iran idag heller, med tanke på regimen. Inga offentliga festligheter är tillåtna så man får fira hemma. Sorgligt. Fan ta hela den jävla skiten.

Nej, nu får jag sluta skriva, have work to do!

Nyårsafton!

Imorgon är det persiskt nyår! I och med det ska våren komma, och det har stämt bra alla år hittills förutom iår....då våren kommer att komma i MAJ...

Hursomhelst så är jag hemma hos mina föräldrar nu för att fira. Hur mysigt som helst. Vi (mamma) har bakat hur mycket som helst, och vi(jag) har även tjuvätit en kaka eller tio. fniss.

Lite konstigt är det ändå att komma "hem" igen. Jag menar, nu befinner man sig i ett svävande limboland då man nyligen (ok, snart tre år sen) flyttat hemifrån och skapat sig ett självständigt liv i en annan stad. Men samtidigt har man fortfarande starka band hem till föräldrarna. Så när jag åker hit så åker jag hem, men när jag åker tillbaka på tisdag kommer jag även då att åka hem. Skumt det där.

Det bisarra är att det känns som att man bokstavligen gör en tidsresa, och att man när man åker hem hit direkt blir några år yngre! Jag ser alla tendenser; föräldrarna som beter sig med mig precis som när jag bodde hemma, och jag som kan ta på mig rollen av den jobbiga tonårsdottern. Ok jag är "vuxen" nu så jag är inte helt odräglig, men det Finns stunder då jag blir en yngre version av mig själv. Och denna tendens tycker jag väldigt lite om..

Ok, tonårsDeedee Bort *hokus pokus*

Underbara Jag back in Business *shouffff*

Let's go!

Mooommmyyyyyyyy wait for meeeeee!

The C

Carola ger mig spasmer


Godnatt.

*rycker lite*

Fiber Feber

Inatt runt 4-tiden kokade vi korv. Och åt det med fullkornskorvbröd.

Alltså: En kväll med chokladkaka med grädde, chips, popcorn, chilinötter och sist men inte minst massiva mängder alkohol

Och FullkornsKorvBröd.

Hello Sweden säger jag bara

Tillit

En tanke har slagit mig flera gånger.
Jag kommer aldrig att kunna lita på en annan människa.
Aldrig.

Har jag blivit cynisk? Kanske.
Många säger att tillit är en av grundstenarna i ett förhållande
Men jag tycker att det är dumdristigt att lita till 100 procent.
Den mänskliga faktorn är ju alltid där. Den som gör alla Potentiella

Men hur ledsamt är inte det egentligen
Att alltid hålla sig förberedd
för i fall att..

Men detta är min tyngd.
Att spara de sista 10 procenten
för att rädda mig själv

Det är naivt att lita fullt ut
Men det kanske är det som gör det så speciellt?
Att det är så skört på något vis

Kanske är det de som litar
som är de modigaste

Och jag
som är dumdristig?

Aouuu!

Ikväll känner jag kärlek! Puss på er, ni vet vilka ni är!

Ska dricka rödvin ikväll. Mycket. *mmm*

Kanske är det rödvinet som spökar i mina kärlekskänslor. I förskott.


Och bara så ni vet, det finns INGEN bättre partylåt än Michael Jackson - The Way You Make Me Feel. Don't come and argue with me! *AOUUUUU*

Ok, kanske inte behöver rödvin ikväll....

Ciao bellas
*AOUU*

Rennes.....

.... Here I come!!!


*Weeeeeeeeehoooo*

Kafferus

Jag tror att känslor med olika benämningar egentligen är väldigt lika varandra. Ta till exempel känslorna "glad", "pigg", "energifylld", "lycka" och "kär".

För mig kan kaffe ibland vara som lyckopiller är för andra. När jag dricker kaffe får jag massvis med ny energi och känner mig pigg. Plötsligt är det så lätt att ta tag i jobbiga saker, och längre pluggtider är no problemas! I samband med dessa känslor känner jag mig sällan nere, utan jag blir oftast glad! Hur konstigt det än må låta.

Så Kaffe = Energi = Pigghet = Glädje

Sedan finns de dagarna, när vädret är så underbart, solen skiner, och allt går åt rätt håll. Man känner sig sorglös och så levande! Såna dagar kan jag komma på mig själv med att ha lyckofjärilar i magen och känna hur kroppen bokstavligen sprudlar. Jag känner mig kär! Fast jag vet inte i vem. Men känslan är densamma.

Så Lycka = Glädje = Förälskelse


Ahhh... life is good... and I luuuuuve yooou
*tittar ut mot solen, hög på kaffe*

Visan

min mens är nära
mina finnar är här
Fuck...
vilken jävla misär

Villinte

Alltså...

Jag vill inte stå på dansgolvet och dansa/mima till Ooa hela natten

Jag vill inte följa Schlager och ge poäng

Jag vill inte skämta om Sällskapsresan

Jag vill inte prata om Borde-Känna-Till-Från-Tv-Från-Barndomen personer

Om inte du ger mig en påse Salt&Blandat

Ok?

Plåster på såren

Om psykisk smärta hade varit som fysisk smärta
hade jag blåst lite på såret
rengjort
och satt på ett bamseplåster.

Men psykisk smärta är inte som fysisk smärta.
Man kan inte plåstra om
och se sårskorpan ramla av

Så hur vet man när det har läkt?

Viljestark Matematik

Jag är en fattig student.

Denna månaden är jag extra pank. Av någon anledning.

Har absolut INTE råd att fika så många gånger (per dag), desto mindre att betala för lunch.

Får förslag om att luncha idag. Tjatar om att det måste vara så Billigt som möjligt. Så vi börjar spekulera om ett lunchställe:
- Helst ska det kosta ca 30kr. Finns det?
- Nh. Billigast, 45kr. Ok ok det får gå. Men.... de har massa bönor i maten...
- Om vi är beredda att lägga ut 45kr kan vi lika gärna betala 5 (fem!!) kr till för att få godare mat på fik
- Steve's då? Kostar 60kr..
- Men... Är vi beredda att betala 50kr kan vi lika gärna betala 60kr, same shit liksom.
-Kinamat vore ju jävligt gott...
- Finns lunchbuffé på ett ställe runt hörnet. Kostar dock 72kr.
- Men va fan. Är vi beredda att sträcka oss till 60kr kan vi lika gärna satsa på något vi är sugna på! 72 och 60 är ju same shit. Liksom.

Och kinabuffé blev det.


Ja. Nog är vi studenter fattiga.
Don't ask me why.

Förlamad

Jag vill Måla
men undviker
Jag vill Tycka
men undviker
Jag vill Kunna
men undviker

Jag är rädd
för att inte lyckas
för att inte duga

Min rädsla
för medelmåttighet
gör mig medelmåttig
till slut

Ett steg framåt?

Idag kom jag på mig själv med att hoppas att han inte mår alldeles för dåligt.

Jag önskade någon, som åsamkat mig smärta, smärtlindring.

Betyder det att jag börjat gå vidare?


Fast å andra sidan. Den känslan kom över mig i ett antagande att han verkligen mår dåligt.
Skulle han må bra hade jag nog önskat honom mer smärta...

Det är konstigt det där.

Antisemitism

Någon mer än jag som läste debattartikeln om antisemitismen i Sverige, i DN idag?

Nej, tar bort allt jag skrev innan.

Så. Jag reagerade starkt på denna artikel. Någon annan som kände likadant?

Skulle väldigt gärna vilja veta vad fler tycker om saken! Så kommentera gärna.

Om nån kommer hit vill säga.

Välförberedd

Några av de ord vi ska lära oss inför språktentan imorgon:

-Bière = Öl
-Indigent = Utblottad
-Effleurer = Beröra
-Enfourcher = Sätta sig (gränsle) på
-Raide = Styv
-Coït = Samlag
-Boudin = Tjock och ful tjej (eller blodkorv... your choice)

Man kan inte säga annat än att de förbereder oss väl inför terminen i Frankrike...

You Could Have It So Much Better

The last message you sent
Said I looked really down
That I oughtta come over
And talk about it
Well I wasn't down
I just wasn't smiling at you

As I look at us now it seems
That your slapping my back
as if it's al alright
but it's not
I'm trying to get up
But you're pushing me down
Yeah you're pushing me down
So I'll get on my own

Now there's some grinning goon
On my TV screen
Telling us all that
It's alright because
She wears this and
He said that and
If you get some of these
It'll all be alright
Yeah if you get some of these
It'll all be alright
Well I refuse
To be a cynical goon
Passing the masses
An easy answer
Because it won't be alright
Oh no it won't be alright
It won't be alright
Unless you get up
Come on and get up

Well I'm just a voice in your earpiece
Telling you no
It's not alright
You know you could have it so much better
You could have it so much better
If you tried

(Franz Ferdinand - You could have it so much better)

Abstinens

Goodnight my babieeees
Goodnight my BoooBooooo's
Hope you'll have sweeeeet dreams about mee
Nuttinuttinutttt
*Pusssipusssss*
Massssa godnattkramar
Och lite fler blöta pussar


Ok ok, har abstinens. Can't blame me. Arrrrright.

Juan, nya Johan

Ibland kan man känna sig så stressad så man blir spyfärdig.

Ok, måste erkänna att jag inte är en sådan person som blir det så ofta. Har en tendens att koppla bort saker ganska bra, vilket är både på gott och ont.
Men hör man andra prata plugg, samtidigt som man känner att man har många motgångar i sitt eget pluggande, så är det svårt att hålla igen stressen. Den bubblar...vill välla över...uäh.

Så, uppsatsen, hur den går? Jo vars. Mailade tillbaka till handledarn förra veckan. Inledde med "Hola" för att svara på hans käcka spanska avslutning (Läs nedan). Sedan skrev vi, väldigt utförligt för att minimera chanserna till missuppfattning, om vad vi tänkt med vår nya frågeställning. Dessutom ställde vi ett par, för oss viktiga, frågor.

Svaret kom idag. Inledning: "Buenas Dias!" (uppenbarligen uppfattade han inte vår sarkasm)
Därefter svarar han i endast ett par meningar på vår mail. Två rader vi hade klarat oss utan. Ja vi veeet att frågeställningen är viktig, och sen? Konstruktiv kritik och hjälp, Tack!! Men nej.

Avslutet var bäst: "Juan"

Jag hajade till. Hade han stavat fel? Johan -- Juan... nää. Inte möjligt.
Människan har gått och blivit Spanjor nu också!!!

My God. Vad ska det bli av vår uppsats... *tittar bedjande upp... till mitt vita tak som inte säger ett dyft tillbaka*

Var är den skäggiga gubben när man behöver honom som bäst

Subjektiva Sinnen

Tänk vad våra sinnesintryck är subjektiva.

Man ser det man vill se. Hör det man vill höra

Ibland är man blind
Ibland ser man detaljer

Ibland krävs det att det ska skrikas för att jag ska uppmärksamma
Ibland anstränger jag mig för att höra de tystaste viskningarna

Något vackert för mig
Kan vara det fulaste för någon annan

Till och med spegeln kan tala till en olika från dag till dag
Idag har jag världens sötaste näsa
Förra veckan hade jag näsa à la Fares Fares

Undrar hur världen ser ut, egentligen?

Data-apati

Jag är drabbad av data-apati. Framför datorn. Biverkningarna är bristande handlingsförmåga vad gäller i princip allt annat vettigt som egentligen borde göras. Apatin är svårhanterlig och fungerar ungefär som hypnos; den drabbade kan nästan omöjligen väcka sig själv ur det.

Någon som vet botemedlet?

Hjälp sökes.

Fyra veckor sen...

Jag hatar
Jag älskar
Jag är besviken
..bedragen..
Jag är rädd för framtiden
Ensamheten.
Varför
Jag vill skrika
Din jävla skithög,Jag Hatar Dig
Men jag känner mig stum
matt
oförstående
Hur kan allt vända så på en dag
Hur dum har jag varit?
Varför gjorde du det mot mig?
Min själsfrände, Min vän, Min älskade
Min framtid...
Nu är du död för mig.
Jag Hatar Dig
Jag älskar dig
Din jävel

but whyy?

Killar, varför tar ni inte mer kontakt med oss tjejer?
Var ute igår, och det fanns två typer av kontakttagande:
1.En hälsning i form av en hand på röven
2.En hälsning i form av smek på låren

Utöver det var det händelselöst. Inga som kom fram och faktiskt ville utbyta ORD, umgås som människor brukar.

Ok, igår kanske var ett extremfall eftersom jag knappt såg annat folk än köttmarknad, dräggiga killar och tjejer som bara vill gnida sig.

Men generellt så brukar det vara mycket mindre kontakttagande från killar i Sverige än många andra länder. Tror att Skandinavien är väldigt unik på detta sättet! Här är det nästan mer tjejer som går fram och vågar.

Why, I wonder?

Boyz, ta kontakt. Våga! Var er själva. Enkelhet går man långt med. Var bara trevliga och låt inte alkoholdjävulen spöka för mycket i era händer.

Me would luuve!

...Och dagen till ära...

Cake - Wheels

Livet går vidare. Lyssna och njut.

Skål igen!

Skål!

Idag har jag bestämt att jag ska fira att det är den 30:e dagen efter att det tog slut med J!

Jag måste ge mig själv eloge. Jag står här (ok sitter), och klarar mig bättre än jag någonsin trodde att jag skulle göra (så kort tid efter den dagen).

Fan vad jag är stark.

Jag överlever. Jag kommer att bli lycklig igen. Det kommer att sluta att göra ont.

Jag är underbar!
Skål för mig!

Future, I'm heere!

Jag har börjat leva i framtiden.

Förutsättningarna för att börja leva i framtiden är:

1. Du är trött på din vardag
2. Du är trött på att plugga/jobba (hm, 1 och 2 är väldigt lika)
3. Du har någonting att se fram emot inom en snar framtid
4. Ja, alltså att du redan ser "ljuset i slutet av tunneln". Slutet på nuvarande vardagen, och början på något nytt.

Har du uppfyllt dessa punkter finns stor risk för att du börjar leva i framtiden!

Yepp, and here I stand. Är sååå tröttttt på att plugga. Är i en enorm anti-plugg-klimax där jag sitter och väntar på att informationen ska hoppa in i min hjärna av sig själv!
Kooomsiikomsii små ord, my brain is wide open!

Jag ska ta ett års uppehåll från i höst och plugga i Frankrike är det tänkt. Har inte fått svar från mina ansökningar, men jag är optimistisk. Oavsett om jag får en studieplats eller inte så kommer jag att åka iväg någonstans iallafall. Kanske jobba i en pub i Paris. Why not!

Och i sommar blir det först Iran en sväng och sen arbete i England...vid havet....surfa...leva livet... och jobba så klart. Med två av mina nära vänner.

Så fatta att jag sitter och lever i framtiden lr!? Vet inte hur jag ska kunna koncentreeraaaa miiig... och jag som har tenta på onsdag.. och en uppsats att skriva...

Mon Dieu.

Putain.

Je crève la dale.

Irani

Alltså, Iraniskämt crack me up.

Ey, sluta titta vänster vänster!

Tiger Lous spelning

De var självklart jättebra även live. Riktigt roligt!
Blev dock lite besviken när jag pratade med dem (sångaren, vad han nu heter), om en av mina favoritlåtar "Nixon" som räddat mig ur många mörka stunder senaste månaden. Jag tycker verkligen om låtens text och hade själv teorier om vad det kunde handla om. Så jag var nyfiken på vad de hade för tanke med texten, vad de ville att den skulle handla om. Besvikelsen kom när de inte hade nåt riktigt svar på det, de verkade inte ha reflekterat över det själva och verkade inte ha någon tanke om textens betydelse överhuvudtaget. Sångaren/låtskrivaren sa att man inte alltid behöver ha en baktanke med en låttext, men för mig är det svårt att förstå det. Man måste väl, långt bak i huvudet, referera till NÅNTING? Något man upplevt, något man tänkt på.. Men inte. Kände mig lite fånig när jag själv analyserat texten. Gav honom min egen tolkning av låten och han tyckte att det var en fin sådan, och att låten var öppen för egna tolkningar.

Hursomhelst så får detta inte mig att tycka mindre om dem!

Tiger Lou, Je vous en prie

Likasinnade

Vill så gärna ha fler likasinnade vänner
Vänner som njuter av samma saker,
har samma funderingar
Som man kan vara hundra procent sig själv med
och bli hundra procent älskad av

Ibland känner jag mig så annorlunda från de flesta
Är det jag som inte hittar mina likasinnade
eller är det jag som är omedgörlig
är det jag som inte passar med nån?

Hoppas jag hittar er snart

Att förlora en stad

Visst är det så att man kan förlora en stad.
En stad, kopplad till ens förflutna. Som förmedlar minnen.
Smärtsamma minnen.
I processen att gå vidare
Inte vilja titta tillbaka
Återuppleva

Paris är en sån stad för mig.
Så många minnen... lika många underbara som
de med mest smärta

Men jag vill inte förlora Paris
Jag hoppas jag inte redan har
Ångesten att se samma gator, atmosfär..aj..
Men min kärlek för staden borde väga tyngre än ångesten
för kärlek övervinner allt
eller?

Lyssnar på just nu:

Louis Armstrong - Summertime

så vackert.

Vem är det han sjunger med, Aretha kanske? Eller Ella Fitzgerald?

Ikväll...

- Middag med kollektivet:
Tre rätters, vin (och mer vin)

- Spelning med Tiger Lou och tre andra band

Ibland känner man sig så lycklig!

Armhålskittel

Varje dag same shit:

Jag är laddad.
Nyduschad, ren, fräsch. Förberedd.
Har använt alla medel för att bekämpa
Let's go!
Dags att ta mig till universitetet.
Går till cykeln, börjar cykla
Det går bra
Fortfarande fräsch
Teknik: cyklar med armarna lite brett hållna
Närmar mig, tänker:
Yes!! Jag klarade det!!
Men så händer det...
TRE minuter innan jag är framme
börjar det kittla..
Fan jävla h*** F****
Porerna öppnar sig....
Min deo gör sitt bästa
...men slukas av de vidgade porerna...
Nu är det kört.
Over.
Ut kommer svetten.

Att man ALDRRRIG kan lyckas komma fram till universitetet fräsch!!!

En students ständiga problem...

Damn bike.

Alltså...

..96 pers som varit här?! Who are you people? Måste vara något fel på räknaren...

Nyvaken förvirring

Imorse hann jag tvätta håret två gånger med mitt oljeberikade duschcreme. Innan jag kom till kroppen, på väg att plocka upp schampot. Och väcktes till förnuft av att mitt hår luktade mineraler.

Så går det när man tvingas vakna för tidigt

Nu förstår jag

..varför jag började med att skriva. Har inte skrivit så många dagar och ändå har det hjälpt mig så oändligt mycket. Att sitta sysselsatt. Att ha något annat att tänka på.

Självbevarelsedriften

Att jag inte insett det tidigare, med tanke på att jag började titta på bloggar för ca 3 veckor sen, ganska exakt efter när det hände.

Att glömma ett jävla as kan vara svårt.
Speciellt när han varit din bästa vän de senaste åren.

Men nu kan jag hålla mig sysselsatt de minuter jag istället hade kunnat spendera med att tänka och tänka och tänka. Nu tänker jag knappt alls! Jag mår fan bra.

Min målarduk, je t'aime!

Irani

du hör aldrig en Iranie säga:

- åh herrrejääklar (fast det kanske bara är göteborgare?)
- jaa jöösssssesss
- hoppsan saa

du hör ofta en Iranie säga:

-Eskiriskoor ( = skridskor)
-Jåteboriii ( = Göteborg)
-Estockhoolm ( =Stockholm)
-Especieeell (=speciell)
-Estandaard (=standard)

Tiger Lou...

...Imorgon!!!

Weeeho

Tänka-i-bloggar- syndromet

Hallå, är det bara jag som redan börjar bli knäpp efter ett par dagars bloggande eller är detta en allmän bieffekt?? Att tänka i bloggar vill säga. Jag upptäckte imorse att jag tänkte snuttvis, allt jag såg omformulerades i ord och allt jag tänkte på formades om till en blogg. Riktigt skumt.

Kanske är det så att de som bloggar tänkte i bloggar redan innan de började blogga, och att de nu hittat ett sätt att producera tankarna. Jag tror faktiskt att jag tänkte i bloggar innan också. Nu när jag tänker efter (i bloggar) så har jag ett dussintals anteckningsböcker (Det bäääästa jag vet; tomma anteckningsböcker, redo att fyllas!!) där jag ritat, klistrat in bilder, skriver korta noteringar, tankar etc.

Eller så säger det här helt enkelt att jag var knäpp redan innan

Skuggan

Såg den finaste skuggan idag. Satt på ett fik och pluggade, vi satt vid stora glasfönstret och solen gassade in. Härlig dag. Sen upptäckte jag att det på väggen avbildats en skugga av caféets namn/signatur/bild som var målad på glasfönstret. En inramad bild på en kaffekopp som ryker lite, med namnet under. Eftersom bilden var målad utåt, alltså spegelvänt när man såg den inifrån, blev skuggan som avbildades rättvänd.

Önskar jag hade haft digitalkameran!! lovar, den var grymt snygg.

Lyssnar på just nu

Arctic Monkeys - I bet you look good on the dancefloor

Wiiiiiiiild! *lycka*

Flyyyyyyt

C-uppsatsen går grrryyymt bra. Shit alltså.

Blev inte av att skriva för Kfm, men what the hell.

Sen skulle det skrivas för Professorn, men nejdå, vi fick en annan handledare som inte bryr sig så mkt om vårt ämne. Men nemas problemas!

Ok, så ett annat par väljer samma problemformulering....utan att Professorn varnar nån av oss...eehhhh vaaaahhh? Men vilken tur, de två andra byter ämne, woppie!

Men hallå, var drar handledaren? TJÄNSTLEDIGT I SPANIEN?? Så kan han väl inte göra, bara dra sådär. han säger (på sista seminariet, utan att ha antytt nåånting innan)
- Eh, ja just det, jag ska då åka till Madrid på fredag.
(Vi:) - Jaha! Roligt. Semester?
- jaa, kan man säga. Tjänstledig.
- jaha! härligt. Du, vi skulle behöva diskutera med dig lite innan/efter, finns tid?
-Inte riktigt, ska vara borta till mitten av april
-..... Huh?
- Ja, jag gör så varje år, MEN! jag har alltid undantag för uppsatsstudenterna, så vi kan hålla kontakt genom mail! Jag hittar ett internetcafé där o kollar mailen lite då och då.
-...Ok, jättebra.

Alltså människan måste skoja. Ska han dumpa oss fram till första avstämningsmötet, när vi inte ens kommit igång, och sitta på ett internetcafé i hawaiiskjortan och svara vettigt på våra frågor?? Tror knappast att han släpar med sig lagboken dit.... Men äsch, vi klarar oss. Très Bien.

Då sätter vi igång då, Let's go! Kapplöpning till datorerna för att börja informationssökning... hallå, var är informationen? Finns NADA! Ingen bra litteratur, inga relevanta Proppar, inga rättsfall.... Fan Fan Fan. Ämnet var ju så abstrakt som det var, inget mer utrymme för mer flum! Vad ska vi göraaaa. Hjälp, handledarn? Nääheepp. I madrid. ye ye

Ok vi byter ämne. jävla skit. Men det kommer att gå bra, yes, vi är optimister!

Underbart, vi har ett nytt ämne som verkar mkt mer intressant än förra och mer dagsaktuellt. Låt oss rådgöra med handledarn.

Mail tillbaka...kort intetsägande svar, som avslutas med en käck avskedsfras på SPANSKA. Seriöst? don't think so.

Så vi går och frågar en annan lärare.... VA?! FÖR dagsaktuellt ämne?? finns nåt sånt?? Jahapp. så mkt hinner hända inom loppet av två månader så uppsatsen riskerar att bli värdelös när den är klar....

Tillbaka till ruta ett.......

Jävla skit....

Listan

3.
Man kan gå på studentbio för ynka 30kr!!
a.k.a ge pengar för att titta på gårdagens filmer som man redan laddat ner..

Bubblan

Vilken bubbla man lever i egentligen. Nästan så man blir mörkrädd av sig själv! Lever sitt lilla liv här i trygga Sverige, tänker små tankar och bekymrar sig över sina små problem... det lunkar på. Visst, man tycker att man följer debatterna och läser tidningen, men hur mycket vet man, egentligen? Jag kan må illa av mig själv. Att jag så lätt kan stänga världen ute och låtsas som att allt skit som händer på andra håll inte händer, och att mycket sker för de flestas bästa och går korrekt till. Korrekt my ass! Visst finns det korruption, till och med i de "renare" länderna. Det sker överallt! Vad kan man göra själv? Var ska man dra gränsen för hur mycket man borde göra och hur mycket man borde bekymra sig? Dunno. Man ska väl inte gå runt och ha dåligt samvete för att man råkat få det så bra, men man ska nog se till att alltid leva medvetet, medveten om omvärlden, medveten om det man har, och se till att göra det lilla man kan för att hjälpa. Klart det är orimligt att jag som går på studielån ska skänka allt jag äger, eftersom jag enligt svenska mått knappt har så jag klarar mig! Men lite kan alla göra...
Att läsa affärsjuridik och tänka moraliskt korrekthet verkar inte alltid gå ihop... men jag hoppas att, när det blir min tur i arbetslivet, jag kommer att utföra något som jag är stolt över, och som gör nytta! Inte nytta för några bigshots som vill få mer pengar, utan riktig nytta. Kanske bli jurist inom en stor hjälporganisation...eller FN....eller nåt. Who knows. Kanske volontärarbetare i Afrikas regnskogar! Eller så blir jag en misslyckad stackare som, istället för att rädda andra, blir den som behöver räddas. uuuhh.

Var kommer dessa funderingar ifrån?
Jo, kom hem nyligen från studentbion, såg på The Constant Gardener. Tung film.......sätter igång mycket tankeverksamhet....

Det värsta är att man snart kommer att ha glömt filmen och den här känslan den förmedlade, och hamna i samma rosa bubbel igen...bekymrad över sina små petitesser till problem. And life goes on.

Skapar min stämning idag:

Firefox AK - What's that sound

Bra saker med att vara student

1.
Man är mer flexibel och kan lägga upp sin tid som man vill
a.k.a sovmorgon varje dag och bakfyllor mitt i veckan, om man inte Måste. *nyvaket gääsp*

2.
"Vad har du gjort i veckan?"
"Pluggat. du vet, student, plugg plugg plugg...jämt"
och städat, börjat skriva dikter, gjort en grundlig, men inofficiell, studie av Oprah, gått några ärenden på stan (på bl a H&M). Finns helt plötsligt mkt att göra när böckerna ligger uppslagna på skrivbordet och kallar...

TO BE CONTINUED....

PS: Är det bara jag som har problem med att ta bort den kursiva funktionen när man skriver ett inlägg?! ARGHHH, blir galeeeeen. oavsett om jag trycker "på" lr "av" så är det kursivt. så då får det vara kursivt då.

Houston, we have a new Blogg

För ett par veckor sen visste jag knappt vad en blogg var. Nu sitter jag helt plötsligt här med en egen. Blev presenterad till denna "värld" av några vänner som frekvent följde olika bloggare. Det lät inte så intressant för mig i början, förstod inte varför jag skulle sitta och spendera min tid med att läsa onödigheter från personer jag inte brydde mig ett skvatt om. Men mina vänner pratade och diskuterade de olika bloggarna så ofta att det nästan blev ett socialt handikapp för mig när jag inte visste vad de pratade om! Så jag började titta närmare på detta s k bloggande. Den första bloggen jag kikade på var Tingsnotarien. Det var hysteriskt rolig läsning och samtidigt väldigt intressant att få sån inblick i hur domstolarna egentligen fungerar.

Intresset för bloggar började växa...

Sedan blev jag presenterad för Ett liv i exil; tydligen en blogg skriven av en svensk kille i reklambranschen, bosatt i Australien med ett häftigt och intressant liv som hette duga. Började läsa lite och råkade få upp "Nålen"... Resultatet blev jag i pyjamas, ensam i mitt rum i en lägenhet där alla andra i kollektivet lagt sig, nästan i tårar av skratt!

Jag var fast...

De senaste två veckorna har jag suttit och läst otaligt många bloggar, helt faschinerad av denna nya möjlighet och uttryckssätt! Läste nyss de första inläggen i Sigges blogg, när han precis hade börjat med bloggandet, och jag kände verkligen igen mig i hans beskrivning av den förtjusning han först upplevde när han började blogga. Visserligen är jag varken författare eller vidare tränad eller bra på att skriva texter (förutom byråkratiska juridiska texter...men det räknas nog knappast) men jag tycker likväl att det finns en känsla av skräckblandad förtjusning att kunna dela med sig av sig själv utan att känna några som helst krav på det man skriver.

Äsch, bla bla bla! Detta är så himla roligt, jag skriver, och tänker lägga ut det, men jag har den härliga känslan av att stå ensam på en äng och skrika rakt ut; visserligen en allmän plats för alla att vistas på så någon skulle kunna höra mig skrika, men just nu står jag helt själv på denna allmänna plats så den känns ändå som min, och jag känner mig fri att skrika så högt jag vill! Weehoo!

Målarduken, välkommen.