Människosläktets Chihuahua

Människor är som hundar. Ju mindre i storleken, desto större behov av att göra sig hörda.

Ta till exempel en Chihuahua, den är den minsta lilla skithunden som finns, men fan den kaxigaste också! Helt galen är den. Studsar upp och ner som en jojo och har sån pondus att den tror att den kan styra och ställa med vem som helst, oavsett storlek! Hur ofta ser man inte små små minihundar stå och skälla ut en stor bjäffe som tittar helt oförstående på den lilla myran?

Och de större hundarna är bland de lugnaste och snällaste. De vet om sin storlek, förmodligen därför som de inte har behov att göra sig hörda. De inger respekt bara med sin närvaro.


Jag är ett exempel på människosläktets chihuahuor.

Jag
- Pratar för högt (man har sagt mig att jag har svalt en mikrofon....)
- Studsar oftast upp och ner
- Har illusionen om att jag är mycket större än vad jag är (får alltid en chock av kommentarer/bilder som säger annat)
- Är bitsk
- Ger folk våga-inte-komma-hit-och-mucka-för-då-vet-du-att-jag-kan-krossa-dig
-blickar (som ofta möts med "naaaaaaaau" och en puss på kinden....)


Så tro inte att du är större än mig.
För det tror inte jag.
Woff.