Bubblan

Vilken bubbla man lever i egentligen. Nästan så man blir mörkrädd av sig själv! Lever sitt lilla liv här i trygga Sverige, tänker små tankar och bekymrar sig över sina små problem... det lunkar på. Visst, man tycker att man följer debatterna och läser tidningen, men hur mycket vet man, egentligen? Jag kan må illa av mig själv. Att jag så lätt kan stänga världen ute och låtsas som att allt skit som händer på andra håll inte händer, och att mycket sker för de flestas bästa och går korrekt till. Korrekt my ass! Visst finns det korruption, till och med i de "renare" länderna. Det sker överallt! Vad kan man göra själv? Var ska man dra gränsen för hur mycket man borde göra och hur mycket man borde bekymra sig? Dunno. Man ska väl inte gå runt och ha dåligt samvete för att man råkat få det så bra, men man ska nog se till att alltid leva medvetet, medveten om omvärlden, medveten om det man har, och se till att göra det lilla man kan för att hjälpa. Klart det är orimligt att jag som går på studielån ska skänka allt jag äger, eftersom jag enligt svenska mått knappt har så jag klarar mig! Men lite kan alla göra...
Att läsa affärsjuridik och tänka moraliskt korrekthet verkar inte alltid gå ihop... men jag hoppas att, när det blir min tur i arbetslivet, jag kommer att utföra något som jag är stolt över, och som gör nytta! Inte nytta för några bigshots som vill få mer pengar, utan riktig nytta. Kanske bli jurist inom en stor hjälporganisation...eller FN....eller nåt. Who knows. Kanske volontärarbetare i Afrikas regnskogar! Eller så blir jag en misslyckad stackare som, istället för att rädda andra, blir den som behöver räddas. uuuhh.

Var kommer dessa funderingar ifrån?
Jo, kom hem nyligen från studentbion, såg på The Constant Gardener. Tung film.......sätter igång mycket tankeverksamhet....

Det värsta är att man snart kommer att ha glömt filmen och den här känslan den förmedlade, och hamna i samma rosa bubbel igen...bekymrad över sina små petitesser till problem. And life goes on.