Nu förstår jag

..varför jag började med att skriva. Har inte skrivit så många dagar och ändå har det hjälpt mig så oändligt mycket. Att sitta sysselsatt. Att ha något annat att tänka på.

Självbevarelsedriften

Att jag inte insett det tidigare, med tanke på att jag började titta på bloggar för ca 3 veckor sen, ganska exakt efter när det hände.

Att glömma ett jävla as kan vara svårt.
Speciellt när han varit din bästa vän de senaste åren.

Men nu kan jag hålla mig sysselsatt de minuter jag istället hade kunnat spendera med att tänka och tänka och tänka. Nu tänker jag knappt alls! Jag mår fan bra.

Min målarduk, je t'aime!