Målarduken

Några penseldrag personliga tankar, en klick vardagshändelser och ett par stänk av allt annat

Min bilder
Namn:
Plats: Rennes, France

Deedee: Juriststudent i nutid, konstnär i sinnet, balettdansös i NYC i sitt nästa liv, vandrande pinne med bra karma i sitt förra liv

onsdag, mars 29, 2006

Ingenjörer och läkare

Det är något visst med ingenjörer och läkare i den persiska kulturen alltså.

Av någon anledning, så är dessa två utbildningar de enda utbildningar som officiellt existerar för iranier. Ska man studera, så ska man bli antingen ingenjör eller läkare. Ok, nu ligger tandläkare i ungefär samma fas som de två andra, antingen för att ordet slutar på "läkare" eller för att man kan tjäna feta pengar på det yrket i England. Förmodligen en kombination av båda anledningarna.

Jag studerar juridik, vilket gör mig till ett mongo bland släkten i Iran. Antar att det lite beror på att jurister i ett halvdiktatoriskt land är lite överflödiga! De tänker väl stackars lilla barn som inte kom in på läkarlinjen. haha.

Sedan är jag ju en tjej också, och hade jag varit i Iran hade det kanske tett sig naturligt att i varje fall Börja titta runt efter någon att stadga mig med och skaffa barn med. Något som... eh... inte är aktuellt för mig än på si sådär... tusen år.

Allt detta i en kombination gör att ett samtal med min mormor som befinner sig i Iran blir vansinnigt rolig. Alltså, hon är så otroligt gullig och helt underbar. Jag älskar henne verkligen. Hennes turkiska brytning späder bara på hennes charm ännu mer.

Något som alltid kommer upp som samtalsämne är mina studier, och oavsett hur många gånger man talar om att man studerar juridik så får man alltid höra samma avslutsfraser:

"Må du bli en bra lääkaareeeeeee eller ingenjööööööör"
(Ishalla doktore khoobiii beshiiii ya mohandeeeeees, iiishallaaa)

och fortsätter med:

"Och hoppas att nästa gång vi ses ska bli på ditt brööllooooooooop, må du få många baaaaaarn"
(Ishalla dafeye dige dar arooosiiit, va bacheedaar shodiiii) (eller nåt, är så dålig på de persiska fraserna)

Och varje gång har jag börjat med "Men mormor.." och talat om att jag ju inte pluggar till läkare eller till ingenjör. Och bara skrattat nervöst åt att hon hoppas på mitt bröllop snart. Och barnbarnsbarn.

Men efter några gånger så har jag insett att det inte är någon idé. Det är något visst med läkare och ingenjörer i Iran. Beats me.

Så nu jag säger bara:

"Jaa mormor, må jag bli en bra lääkareeeeeee eller ingenjöööör, Ishalla!"

Och ler för mig själv, med världens lust att ge min mormor en stor, blöt, puss.