Ordböcker

Jag har kommit på att jag har en skum vana när jag använder ordböcker.
Kom på det när jag satt några timmar och skrev ihop en fransk hemtenta med en kompis.
Då blev det så extremt, att även kompisen tog efter min vana efter ett tag.

När jag bläddrar, brukar jag alltid läsa högt de ord som passerar min blick.
Och det är inte vilka ord som helst.
Utan det råkar alltid vara de skumma eller perversa orden som jag observerar.


Helt sjukt.
Galet roligt.
Och extremt barnsligt...


Förresten tycker jag det är roligt att "nonstop" ses som ett svenskt ord.
Och att det finns översättning på playboy. Till Play-boy.

Jaa jaaa, just say it, ordboksnörd.
Wha'eva'!!
Da haaaand.
Da aaaass.

Solen Skiner Innifrån

Regnet öser ner utanför mitt fönster.
Tvätten åker runt i maskinerna en trappa ner.
Rummet är mörkt, som om det vore kväll, pga de mörka molnen.
Men jag sprudlar!

För några timmar sedan satte vi punkt för vår uppsats.
I princip.
Bara ett par minisaker kvar att fixa, som inte räknas.
Känns så otroligt befriande!

Efteråt tog vi en lång fika, cappuccino och muffins.
Pratade politik och nagellack.

Därefter begav jag mig hemåt till mina älsklingar,
för att sedan i deras sällskap impulsivt luncha på pizzerian några meter hemifrån.
Där de brukar kalla mig Zubeide (Jag liknar INTE Zubeide, ok?!), och påstå att de kan prata persiska, för att sedan slänga ur sig något som "byt gardin".
Riktigt sköna.
Trots sina dåliga skämt.

Där satt vi, och planerade vår sommar.
Gjorde lista över packningen, för att kunna försäkra oss om att inte glömma de livsviktiga grejerna.
Som nagellacksborttagningsmedel och hårtork.
Efter lite idétorka slängde vi ner "handduk" i listan också.
Vi är grymma på att prioritera.

Och senare idag ska jag utnyttja kommunens rabatter,
för att köpa en fotboll!

Det kan regna hur mycket det vill utomhus.
Just nu lyser solen, från insidan.
Och det kan inga mörka moln i världen göra någonting åt!


Fast.
Trots detta.
Sluta regna för faan.
Jävla pissregnhelvete.


*ger ett strålande leende*


Bloooodyyyy.....mothafuckin......

Ord På Språng

Hatar att känna mig okreativ och platt.
Jag brukar tycka att det är jätteroligt att formulera meningar, leka med ord, och bara uttrycka mig.
Fingrarna brukar vara kapabla av att smidigt tolka mina tankar i ord.

Men nu har det inte känts så på ett tag.
Istället för att tänka i ord,
känns tankarna mer abstrakta.
Kan inte fånga dem.
Kan inte fånga känslorna.
Finner inga ord.
Allting flyter runt.
Ögonen iakttar,
Kroppen andas in,
känner av varje sinnesintryck.
Men inga ord fångas.

Platt. Blankt. Abstrakt.

Kanske beror på att jag pysslat med texter så mycket det senaste, med uppsatsen.
Eller så beror det på att jag själv känner mig helt flummigt svävande, i något sorts limbo-land i väntan på sommaren och allt som hör där till.

Oavsett vilket, så känns det lite trist att känna så här.


När jag tänker efter, är det inte bara i tankarna som orden blivit fåtaliga.
Även i sociala sammanhang kan jag känna mig fattig på ord.
Förstår inte var orden tagit vägen.... Men jag vill ha dem tillbaka!!!

Den som snott mina ord ska fan få spö.
Med en läderpiska.
Och Tai Chi.
Hayaaaaaaaaaaa woooooaaaaaaa Ha!

Dagens Låt

Ok, jag måste bara lägga ut denna låt. Ni kanske har hört den innan. Om inte, lova att lyssna genom hela, med hööög volym och bra bas, ok??

Så otroligt bra låt.
Så bra, att jag vaknar till den, avslutar dagen med den, och går och spelar upp den i hjärnan de stunder jag inte aktivt lyssnar på den.

Speciellt de två sista refrängerna... ooohhhh....Jag ryser varje gång.

Detta är så typiskt. Man kan upptäcka en låt, som plötsligt talar till en så otroligt mycket. Det kan handla om en låt man haft sedan länge, men som inte passat ens sinnesstämning förrän nu. Sedan blir man helt beroende. Måste lyssna på den om och om igen, och nästan ingenting annat duger i jämförelse. Tills man når den dagen då man spelat sönder låten, och magin försvunnit.
Förhoppningsvis har man hunnit hitta en ny låt till dess, som fyller en med samma känsla.


Starsailor - Faith Hope Love

Passerade Vägar

Jag och M kom till Sverige när vi var i samma ålder.
Båda hamnade i en och samma flyktingförläggning, under en kort period.
Så möjligheten finns att vi, som två små 6-åringar, lekt med varandra.

Coolt.

Movie-Night!

Fyy Mr M.
Vi ska se på film ikväll.
På riktigt!

Och därmed är kvällens sällskapssjuka (började nästan bli den dödliga varianten) botad!
Räcker med att erbjuda treevligt sällskap, a k a MOI, och en hårddisk full av bra musik och filmer.
Tadaaaaa!

Desto mer underbart är att jag har sovmorgon imorn.

Såå, vad ska man se för film då? Tips, någon?

Shit, måste sopa lite under mattan!

Ciao amigos

En Tanke

Du kan omöjligen hata
den som älskar dig.
Detta följer av människans egoistiska natur.

Starsailor - Faith Hope Love

Tired of living in the modern world
Another casual flag left unfurled by love
Tired of living inside my mind
Another casualty out of time for us

Faith Hope Love,
Be Enough

Tired of living in this modern land
Too many ideals to meet with its demands
Tired of looking for sympathy
Got to learn to stand on my own two feet

Faith Hope Love,
(Too Much too soon, To see it through, look back at your life with some kind of pride)
Be Enough

If I ever let you down,
Would you ever feel the ground?

Catchig Visdom

You can't love what you have not
So hold on to what you've got


(Starsailor - Love Is Here)

Little Britain

Kalla min humor vad ni vill.
Blev nyligen (läs igår) bekant med dessa två,
och fann dem underbara!
Extrem brittisk humor, men ändå väldigt träffande många gånger.
Looord, vad jag skrattade igår åt detta.
Vet inte om det var sketcherna eller den sena timmen..
Oavsett vilket, så är det värt att kolla in.

Kramfull Gårdag

Ska vi måla lite?
Äh, vi kramas istället.
Något bra på tv?
Äsch, vi kramas istället.
Ta en öl någonstans?
Äh. Föredrar att kramas.
Ska vi se på film?
Ok. Men bara om vi även kramas.
Filmen, vad handlar den om nu igen?
Äsch. Vet inte. Jag kramas ju.
Istället.

Tänk att kramas ibland kan överträffa precis allting annat.
Visst är det spännande?

Ständig Dragkamp

Jag rusar.
Du backar.
Jag rör mig stillsamt.
Du vill skaka om.
Sträcker efter mig,
utan att riktigt nå.
Liksom två pluspoler,
kan vi aldrig förenas
i viljor.

Breddad Gråzon

Ohh.
Ohhhh.
Vad håller jag på med.
Vad håller vi på med.

Gråzonen hade verkligen inte behövt bli gråare.

Ååååååååhhhh.

Shit.

Eller. Äsch. Eller. Jag vet inte. Ääääsch.

Vet inte ens om jag bundit upp mig vid något nu.
Jag tror inte det,
hoppas inte det,
men vet inte helt säkert.

Jaja, alla steg ifrån det förflutna är ju positiva steg.
Än så länge.
Så, allting gott.


Trodde aldrig jag skulle tänka detta;
men snälla snälla, se mig inte som något annat än en vän!
Pretty please.
Här dras gränsen.
Full av värme och kärlek,
men inget mer.
Hoppas vi båda står på samma plan.
Uh...hoppas...

Sol...Eller Inteeeeehh

Himla khhhiiiitt väder.

Khhiiiiitt.

Inteeeehhh beraaa.

Hejdå Hejdå.

Wtf..?!

Upptäckte precis att jag hade en Celine Dion-låt på datorn.

Som sjöngs av Carola.


Alltså..

Måste bero på nåt konstigt datavirus.
Ärligt...

Förälskelse

Kan man vara förälskad i en människa,
på alla plan utom det sexuella?
Jag menar,
vara förälskad i själva personen.
Som en vänskap, med speciell twist?
Alltid må bra av att vara nära,
alltid känna en Lust att vara personen nära,
bli lite pirrig och glad.
Men inte känna behov att föra det längre.
Går det?

Jag tror att jag känner just detta.
M. Vilken fin människa han är.
Tror jag är förälskad.
Men, jag vill ändå inte föra det längre än det är.
Ändå blir jag lite pirrig, glad, och vill gärna vara honom nära.

Det är aldrig helt svart och vitt..
med relationer vill säga.
Finns många gråzoner,
på gott och på ont.

Om ett par veckor kommer vi inte att ses mer.
På ett helt år..
Idag uttryckte han för mig hur ledsen han var för detta.
Blev helt varm...och samtidigt vemodig..

Men än finns det dagar kvar!
Imorgon ska vi ses.

Och, tacka vet jag för internet!!


Kärlek.

Jakten Efter Tvillingsjälar

Många kommer hit för att de sökt på tvillingsjälar.
Väldigt många, faktiskt.
Vet inte riktigt vad de söker finna.
Om de vill veta definitionen,
för att försäkra sig om att det är just det de hittat.
Eller om de hoppas på att härigenom hitta sin egen.
Oavsett anledning, så finner jag det fint, på något sätt.
Blir alldeles mysig.
Att så många söker efter tvillingsjälar..
Än är människor fortfarande människor.
Fint.

Vetenskaplig Teori

Mohammed -> Mokhammed -> Mokh ammet -> Mokhe ammat

Jesus -> Khesus -> Khesis -> Khasis -> Khare aziz



Jag tror att båda sönerna var iranier.
Och att de drev med oss.
Men att ingen skrattade.
And here we are.

Spårlöst Försvunnen

När jag ser spåren,
klagar jag.
Blir arg.
Irriterad.

Men de senaste två veckorna,
när spåren inte synts till,
har jag istället börjat undra.
Var håller han hus?
Har han gått vidare?
Är jag glömd?

Aldrig är man nöjd...
Alltid är man patetisk...


Fast..
utan spår,
suddas de dagliga tankarna sakta ut.
Blir färre och färre.
Man glömmer.

Så detta är nog ändå bättre.


Men... jag undrar, trots allt.
Var håller han hus?
Har han gått vidare?
Är jag glömd?
Åh.

Kvällens Belöning

Dagens opponeringsmaraton,
förtjänar en stor stark.
Eller i varje fall en liten billig.

Min kära M ska jag krama lite också.
Allt är så konstigt mellan oss,
och ändå så naturligt.
Vi är som två gamla goda vänner.
Som om vi känt varandra en evighet.

Tycker om att krama honom.
Myspys

Gårdagens Aktivitet

Lekte bara lite...
för första gången på länge.
Därför inte världens bästa.
Men, ändå min egen!

Kontaktbehov

Dagar man mår dåligt,
vill man hela tiden ta kontakt.
Utbyta ord, bara göra sig hörd.

Dagar man mår bra,
ser man bara kontakttagandet
som en källa till negativa känslor.
Man njuter av att vara utan,
och har inte en tanke på det.
Inget behov.


Därför har jag en regel:

Den dagen jag mår bra och är på topp,
men fortfarande känner en lust att ta kontakt,
kan jag tillåta mig själv att faktiskt göra det.


Tror dock inte att den dagen kommer att komma.

Med lycka, verkar det behovet försvinna...
så konstigt.

Men det är lika bra.

Ingen Karaktär

Noll. Naaada.

Jag är en svag människa.

Vad är disciplin?
Karaktär, finns det ordet?


Jo...jag drack kaffe... redan i söndags.

Kom på att plugget inte är över,
så det gick bara inte!

Ska ta mig igenom rehab om ett par veckor istället.
Med hjälp av mockaglass.
UTAN koffein.

Yea yea...

Killar I Smärta

Det är härligt att höra killar lida,
musikvägar.

Starsailor är bra i det hänseendet.
Underbar, faktiskt!

Likaså Racoon, som jag fick tips om nyligen.

Och Jude.

Fint...

The Last Dance

Igår fick jag dansa tryckare för första gången på många år.
I brist på annat, blev det med en vän.
Han på nästan två meter och stor som en oxe.
Jag på knappt en och en halv, liten som en dammtuss.
Fick stå på trappavsatsen för att det skulle fungera,
så dansen blev mest en långvarig vaggande kram.

Men å vad det var myyyyyyysigt!
Tillbaka till mellanstadiediskot.

Och inte behövde man tänka på någonting och oroa sig för att det skulle bli stelt, eftersom det var med en kompis.

Man borde kramas med sina vänner lite oftare.
Känns genast mindre ensamt.

Sista Kaffet

Nu räcker det för ett tag.

Dags för rehabilitering!!
Från kaffet.

Idag, är dagen jag tog mitt sista kaffe,
på en vecka!
Beat that if you can.

Beslutet tog jag efter gårdagskvällens samt imorses upplevelser.
En rysare...I'm tellin ya...

Tentan imorse kl 8, var den bakomliggande boven.
Efter att ha tuggat på uppsatsen i en evighet, fram till onsdagens första inlämning, bestämde jag mig för att ta en kort semester.
Tenta på lördag, men jag tänkte äh. Jag och Einstein liksom. BrainBuddiees. Jag klarar det på två dagars plugg. Oooh yeah.

Så onsdagen avnjöt jag med att göra massvis med ingenting.
Underbart att aktivt göra inget.
Prova det nångång.

Torsdagen, ja... det var ju kak-dagen.
Med andra ord ytterligare många timmar som spenderades med lustigheter, istället för qualitytime med de kära böckerna.
Natten blev lång. Men ändå oeffektiv.

Fredagspaniiik.
Plötsligt hade jag bara EN dag på mig att plugga.
Varför varför varföör, skrek mitt seriösare jag till mitt mer dominanta lekfulla jag.
Dagen började tidigt, med kaffe.
Instängd i mitt rum, hela dagen, i ständigt sällskap av en kopp energi.
Timmarna försvann, och jag pluggade hysteriskt.
Helt speedad. Galen.

Fyll korven, fyll korven, korva, korva, korva! Woouff wouff wouff!

Dagen blev kväll, kopparna forfarande halvfulla.
(se, fortfarande optimist)
De sista kaffeklunkarna jag tog på kvällen innan tentan, var runt 22-snåret.
Gammalt, kallt, kaffe.
Snacka om att döda all njutning som kaffe ska bringa med sig.
Det enda jag ville ha var liite mer koffein, för att orka ett par timmar till.
Kändes otroligt patetiskt.

Väl tid att lägga mig, var jag helt stirrig.
Smart Dee. Smaart.
Koffeinet verkade inte när det skulle,
men började cirkulera i kroppen när jag istället ville varva ner.
Hur tror ni det gick?
Andaaas, iiin, uuut, luuugnt.
Hjärtat slår i 150.
Kände att jag hade kunnat springa tio varv runt stan, om jag velat.
Men nej, dags att sova.
Tog ett par timmar, men till slut gick det...

Imorse vaknade jag, och kroppen kändes fortfarande speedad.
Tar en sista titt på anteckningarna, och hinner knappt med frukost.
Packar ner mackan, men ser till att göra pulverkaffe som jag, med tvång, häller i mig innan jag ska iväg.
Bränner halsen på kuppen.
Och inte är magen glad.
Men en tenta utan koffein, gåår ju bara inte!
Speciellt inte efter endast 5h sömn.


Och nu är pärsen över.
Finito.
Jag är hemma, och känner mig helt slut.



Förstår ni nu mitt beslut, att bojkotta kaffe några dagar?


Jag tror ni förstår....


PS. Tentan tog jag nu, eftersom jag inte tyckte mig ha tid vid första tillfället... Öhööh... ödets ironi, ain't it?

Lyssnar....Njuter

Ani Di Franco - Manhole

Nisch

Vilken otroligt flummig period i livet detta är, egentligen.
Tankemässigt.
Man svävar runt i funderingar kring det stora, livet, jaget, meningen med allt etc.
Drömmarna tar över.


Jag drömmer om att någongång vandra runt på NYC:s gator, och känna att jag är hemma. Att denna vackra stad är en del av mig, och jag en del av den.
Jag drömmer om att någongång ha en konstutställning, i nyss nämnda stad.

Andra gånger känner jag en längtan efter att, i beiga kläder och trasig halmhatt, vandra runt i gröna skogar och sprida ett lugn till omgivningen. Ett lugn, som härstammar från en vetskap om att jag är där för att hjälpa. Bidra.

Ibland drömmer jag om att ge mig ut i den hårda materialistiska världen.
Skapa förändringar och kämpa tillbaka, med samma vapen.

Drömmar...ja de är många.
Och inte räcker livet till för att alla ska förverkligas.
Jag hoppas så innerligt att åtminstone någon av de drömmar man filosoferar om ska bli verklighet. Om inte annat, så delvis.

Jag undrar många gånger vad min nisch egentligen är.
Vad har jag här att göra?
Vad ska jag tillföra?
Var kan jag göra skillnad,
var kan jag sätta mina spår?
Kommer mitt liv att lunka på, innehållandes handlingar vars resultat kommer att tappa mening i samma stund som jag sänks ner i graven?


Tänk, om man bara visste..

En gång för alla...

Nej nej nej, killar.
Lyssna på mig nu.
När en tjej tar initiativ,
så betyder det INTE att hon är dökär i er
och redan börjat planera bröllop.

Herregud. Blir så trött på denna gamla panikidé killar fastnat för.

En tjej kan faktiskt visa intresse,
av den enkla anledningen att hon tycker det är Trevligt.
Att det vore Trevligt att prata,
förmodligen för att det var trevligt sist ni pratade.

En första dejt, eller en första kyss, betyder inte att tjejen redan börjat tänka på ordet "älska".
En kyss betyder inte att tjejen är dödsförälskad. Eller att hon kräver att du är det.


Blir knäpp på det där,
killarnas konstiga resonemang.

Tjejer kan faktiskt också agera bara på känslan, utan att hela tiden tänka och planera längre.

Ok? Ok. Skönt.
Nu vet ni att tjejer och killar faktiskt bor på samma planet.
I samma århundrade.

High five!

Heldagsarbete

Visst är det underbart när man har hela dagen på sig att arbeta, i egen takt?

Man kan ta en liten sovmorgon,
man har ju ändå hela dagen på sig.

Äntligen tid för att äta frukost i lugn och ro,
helst titta på morgonprogrammen.
Även de efter tio.

Ett par samtal i köket med rummisarna.
Är det något man har, så är det ju tid.

Man sätter sig vid skrivbordet, äntligen redo att börja.
EFTER att man fixat ett par saker bara.
Endast ett par.
Maila några man tänkt maila,
ladda ner låtar innan man glömmer,
läsa lite här och där...

Just ja, behöver nån bok som en kompis har.
I lugn och ro tar man sig till stan,
träffar vännen och får boken.
Sammanlagt går det på en timme.
Men vad är en timme, när man har hela dagen!

Väl hemma, är det dags för lunch.
Lunchar i sällskap, här hemma.
Samtalar. Ett par timmar.
Helst över en kaffe.

Men dagen är fortfarande ljus,
och koffeinet börjar flöda i kroppen.

Härligt, let's go!
Tid att jobba.
Stressen existerar inte.
Än.

Telefonen ringer.
En viss Mr M.
Jaja, där försvann en timme.
Men observera; En Trevlig timme!
Totally worth it.

Innan man knappt hunnit färdigt ringer det igen.
Och plötsligt har man tappat ytterligare många minuter.

Vännerna droppar hem, efter sina arbetssamma dagar, och vill småprata.
Man säger åt dem, i sann seriös arbetsanda, att man kan ta sig tid på kvällen runt 20 att hitta på något. Typ baka. Och skratta åt Schlagerfånen.
Kl 20 liksom, det är ju låååångt dääär borta!
Luuugnt.

Dåså. Pluggar ett par sidor, känner sig så pass duktigt att man ger sig själv tillstånd att pausa.
Med blogg.
Plötsligt är klockan 19.
Och här sitter man, och berättar om hur man har heeela dagen på sig att prestera.
Oooja, korvstoppning är ju lätt som en plätt.
Förutom att stoppningen just nu ligger utanför skinnet,
och ser ut som en massaker på bordet.
Och korven bör bli jäävligt stor.

Ja, men snart är det dags att baka, iallafall!
Ord är ju ändå ord.
Och kakor är ändå kakor.

Men, vadå, har ju heeela natten på mig!

Gulp...

Bloodsucker

Vad tror ni,
kommer Carolas nya vampyrtänder att hoppa ur munnen
av alla hennes hakvibreringar?


Hoppas det.

Mouahaha.

Saltvatten Produktion

Lägg aaav då för i helveteee!

Ögonjävlarna.

Räcker med att säga "Apelsin!"
så börjar det utsöndras saltvatten.

Wtf liksom.

Sluta, nu.

Vattenpipa

En vattenpipa är underbar,
när ens stressade själ ska varva ner.

Om man inte får bitar i munnen,
som härstammar från förra månadens fest,
vill säga..

Förstod jag,
igår kväll.

Behovet av en reunion mellan mina lungor och Mr Bubbel var dock för stor,
varför jag istället satsade på att suga upp alla bitar.


Prioritering peopleee!


Eyy, a girl's gotta do, what a girl's gotta do..

Smör I Stämbanden

Jag har bestämt mig.
Jag ska lära mig att sjunga.

Ok, sluta glo på mig på det viset.
Det är inte så att jag förväntar mig mirakel!!

Det enda jag vill, är att kunna sjunga med låtar jag lyssnar på,
och lyckas undvika att hamna i falsett,
när musiken ter sig i dov moll.

Att lyckas hålla tonen,
tror jag skulle kännas otroligt befriande.
Tänk att kunna sjunga ut,
när man verkligen känner för det!

Yuuuuuup.

Så Deedee ska på sånglektion.
Hos min pedagogiska sångfågel till vän.
Hon påstår att hon tar 100kr i timmen.
Jag påstår MY ASS.
Den enda ersättning jag kommer ge henne,
är lyckan att slippa höra mig sjunga med kråkröst!!
HAH.


Mi mi mi mi miiiiiiii
Bomshika bomshika

Ok, fortfarande en lång väg att gå. harkel harkel.

Att Bearbeta

Varje gång jag känner doften av ett känslomässigt störtlopp, ser jag det som en möjlighet att ta ytterligare ett steg.
Jag försöker att inte ignorera det, utan endast spara det för senare. Så att jag kan ta vara på tillfället helhjärtat.

Att någonting plötsligt börjar puttra, med risk för att börja koka över, tolkar jag som ett tecken att jag är redo att avverka ännu en bit av den smärta som väntar på att bearbetas bort.

Det är underbart att gråta ut,
när det är kroppen som beslutat om det.
För varje gång en sådan våg sköljer över mig,
känner jag mig närmare land.
Jag tror starkt på att man ska simma med vågen,
och inte emot.

Att så tydligt kunna iaktta sina egna steg, mot ett större välbefinnande och lycka, är underbart.
Det gäller bara att inte blunda för det, utan vara mottaglig.
Kroppen vet nog ändå bäst när det är dags.
Den vet nog bäst hur mycket ork den har.

Man ska inte se det som ett nederlag,
eller som att man faller nedför en klippa man försökt bestiga.


I varje fall är det så jag tolkar det,
som bearbetning.
Alla har ju sina egna sätt att bearbeta.

Projicering

Varför projicerar man alltid sina känslor i någon i det förgångna, när saker inte går ens väg i nuet?
Plötsligt skapas tankar och lust för någon man knappt tänkt på de senaste åren. I varje fall inte på det sättet.
Som om man försöker släcka den brinnande elden man bär på för någon annan, med hjälp av den person som står närmast på tur i minnet.

Att man aldrig kan nöja sig med att bara vara!
Utan att behöva ha någon annan att tänka på.
Livet bör ju cirkulera runt en själv,
och inte runt någon annan.

Ibland undrar jag hur mycket jag går miste om i livet,
när jag hela tiden suktar efter att reparera detta avklippta band, genom att placera någon annan i andra änden.


Nej, dags att öppna ögonen,
och se det liv jag befinner mig i
med positiva ögon.
Ta vara på möjligheterna!


Det tar tid att ställa om sig.
Tror jag är på god väg,
trots allt.

Me Go Grrrrl!

Blubb Blubb Blubb...

...blubb....blubb....

Grrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaa.............man blir helt skadad av 12h framför en skärm..

Inlämning ska ske imorgon bitti.

Därför har vi suttit,
Här,
Öga mot öga med skärmen.

Ja, där du sitter. Däääääär borta

Från imorse till nu.
Med endast ett par paus.

Då blir man så här konstig..

Blubbblubbblubbbbb.... Shaka shaka shaka swiiishhhhhhhhhh

Ok förlåt.
Som ni förstår måste jag distansera mig.
Härifrån.
Nu.

Let the day begin!

Pusspuss.

Kamera Över Axeln

Under min tonårstid, när det var som viktigast att vara tuff, kunde jag många gånger låtsas om att jag bar på en kamera över axeln, genom vilken den kille jag tyckte om kunde iaktta alla mina rörelser. På så vis blev det lättare att ställa om sig till sitt coolare jag, även när jag vandrade själv på gatorna. Jag fick mig själv att må bra. Trots att jag aldrig blev sedd på riktigt av killen jag ville ha.

Nuförtiden kan jag tänka ungefär på samma vis; jag föreställer mig utifrån andras ögon, eller låtsas om att jag är med i en film, med en kamera hack i hälarna. Genom att låtsas om att vara iakttagen, känner jag mig speciell och sedd. Och, enligt mina föreställningar, omtyckt. Härigenom får jag mig själv att må bättre, så att jag kan hålla ryggen rak under mina vandringar. Även om ingen egentligen skulle se mig.

En virtuell kamera över axeln kan vara bra att ha, ibland.

Eller i varje fall en bra dos med fantasi.

Personligheten

Är personligheten
endast ett resultat
av alla livets orsak och verkan?


Hoppas verkligen att det är mer än så..
men ibland undrar jag.

Skräckinjagande Fobier

Spindlar och ormar är varelser som många har fobier för.
Vilket ju är fullt förståeligt.
Eller i varje fall inte så Oförståeligt.
En krälande varelse på åtta ben är ju inte att lita på.
Inte heller en krälande varelse som, trots saknaden av ben, kan röra sig lika oberäkneligt och snabbt som om den haft åtta ben.
Att de båda symboliserar dödlighet och något ont spär ju bara på skräcken.

Jag bär dock inte på någon rädsla för dessa varelser.
Jag kan, med ett överlägset Ha Ha Ha, sjasa bort en spindel,
och tror mig kunna bära en orm över axlarna utan att förlora lugnet så pass att jag inte kan borta tänderna samtidigt.
Har dock aldrig försökt.
Men jag känner mig självsäker på den fronten.

Nej, sådana fobier är inte en belastning för mig.

Däremot finns det EN sak som kan få mig att, vid åsynen av det, hoppa 100 meter upp i luften.
Endast denna sak kan få mitt hjärta att stanna upp av skräck.
Ge mig en sådan iskall ilning längst ryggraden, att varenda hårstrå på kroppen ställer sig spikrakt upp.
Bara tanken av det gör mig paralyserad av skräck.

Denna sak, med denna starka verkan på mig, är

... ok...

...andas...


En Översvämmad Toalett.

Gaaaaaaaaaaaaah!

Herregud. Vilken skräck.
Varenda gång jag ska lyfta på toalettlocket,
bankar hjärtat hårt,
alla musklerna stannar upp,
som om de håller andan.

Är vattennivån.........Hög?
Detta är den ständiga frågan.

Sakta lyfter jag på locket...för att till min lättnad se att nej, det ser ut som det ska.
För denna gången...

Av någon anledning är jag LivRädd för åsynen av en vattenfylld toalett.
Har hänt mig ett par gånger i livet att jag kommit på toaletten med att vara vattenfylld,
och båda gångerna har jag avgett ett så högt tjut att grannländerna börjat fundera på om krig har startats.
Sedan har jag sprungit därifrån,
fortfarande skrikandes med full hals,
för att någon ska rädda mig från detta skräckinjagande ting.


Helt skadad, är vad jag är.
Störd.

Ps.

Man mår alltid mycket bättre efter att ha fått spy lite galla..
Så är det bara.

Var Är Lampan?

Känner mig trött. Det senaste året har varit tufft. Både på det privata planet och studiemässigt. När jag tittar tillbaka är det inte så konstigt att jag känner mig så utmattad. Energilös.
Förra våren till att börja med...pouuh...känslostormar...på gott och ont... arbetsamt.Tidskrävande. Likaså den efterkommande sommaren. Underbart/arbetsamt.
Därefter en höst med tung studiebörda. En höst med, till en början, tung relationsbörda.
En vinter med ytterligare studiebörda. En vinter med känslomässig krasch.
En vår av försök till återhämtning. Samtidigt som studieplikterna skulle genomföras.

Jag orkar inte mer. Har ingen motivation. Känns som att jag i princip slängt bort hela denna termin. Som en maskin har jag försökt hinna med alla måsten. Själen har inte brytt sig om att brinna för någonting. Jag känner hur jag vittrar bort. Kvällar som denna, vet jag knappt var jag ska ta mig till. Måste skriva på uppsatsen, måste skriva på uppsatsen, måste ha något att komma med till imorgon bitti, måste vakna tidigt imorgon, måste måste måste.
Varje dag. Detta blir genast väldigt tärande, när man inte brinner för någonting.

Det är synd att jag är så utmattad. Hade jag haft energi hade jag älskat uppsatsen jag skriver på. Att jag orkar sitta med den nu överhuvudtaget beror väl på att det egentligen intresserar mig väldigt mycket. Ämnet, vill säga. Men jag har ingen energi. Orkar inte bry mig. Orkar inte formulera ord. Blir trött bara av tanken.
Och ändå skriver jag, för att jag måste.

På sätt och vis kan jag väl tycka att jag klarat denna termin mycket bättre än jag trodde i början av februari. Då trodde jag att jag lika gärna kunde ta paus, eftersom jag inte för allt i världen visste hur jag skulle kunna prestera.

Jag kanske till och med tror att alla studier har hållit mig fokuserad.




Äsch. Vet inte vad jag säger. Känner att jag befinner mig i en skugga just nu. Får väl ta och tända lampan.

Tanken att skicka iväg ett sms har slagit mig förresten.
Tänkte skriva en mening:
Är du lycklig?

Dumt, eller hur?

Jag vet...dumt..

Nej. Dags att tända en lampa.
Om jag hittar en.
Annars tar jag gärna emot,
om någon annan har.

Bortglömd Ficka

Vad gör man,
när man i en bortglömd ficka,
återfinner minnen
från en tid man försökt glömma?

Magen vill vända på sig.
Benen vill springa därifrån.
Hjärnan accelererar till kaotisk oordning.
Hjärtat vill hoppa utanför bröstet.
Lungorna töms på andetag.


När ska detta äntligen sluta,
när kan man veta
att man vänt blad?

Fuck this shit.
This shit fucks.
Shit, fuck this.

Böljande Sommarvindar

Idag satt vi ett par timmar på ett fik med uppsatsen.
Solen sken, fåglarna kvittrade.
Det såg riktigt somrigt ut.

Fikapersonalen hade öppnat upp hela fönsterväggen, där vi råkade sitta.
Enda stället med eluttag.
Håret böljade i den mjuka vinden, samtidigt som vi smuttade på kaffe..

.....eller....vänta...sa jag böljade? I mjuk vind?

Well, låt mig modifiera lite.

Håret höll på att blåsas av våra skallar,
av den iskalla, förbannade vinden.
Som dessutom trängde in i benmärgen.
Förbi alla lager av koftor och jackor.
Vid ett tillfälle hängde jag till och med jackan över huvudet
i brist på annat.
Såg idiotisk ut.

Tydligen var det bara vi som uppfattade denna 10-gradiga kyla.
Alla andra verkade berusade av sommarkänslan.
Berusade så till den grad, att de bar minikjolar och hotpants.
Modell genomskinlig och rumpan bar.
Utan strumpbyxor.
(eller skidbrallor som jag skulle föredragit om jag varit dem)

Jag och min uppsatspartner tittade huttrande på dessa tjejer,
sedan på varandra,
med snedvridna, torterade miner.

Jag kläckte ur mig:
-"Hur kan de klä sig så där, jag fryser hjäl bara av att titta på dem! Kommer inte ihåg att jag var likadan när jag var tonåring? Helt galna, är vad de är."


Looord, vad jag kände mig gammal.

Läkande Leenden

Ett leende är den effektivaste huskuren till mycket.
Bara den mekaniska rörelsen i sig bidrar till att kroppen utsöndrar endorfiner.
Detta innebär att du faktiskt kan få dig själv att bli gladare, genom ett enkelt leende.
Ett leende har även positiva effekter hos mottagaren.
Genom att le, bidrar du alltså till andras lycka.
Att skänka någon annan människa lycka skapar glädje hos en själv.
Därav fler lyckoämnen som börjar rusa runt i kroppen.
En positiv spiral, som läker.

Ler man mot någon,
får man alltid ett leende tillbaka,
och dagen blir genast ljusare.


So let me see your preeettyyy smiiiles, eeeverybody!


[Just don't forget to keep your breaths...aaight]

Bortkommen Vilodag

Har för mig att söndagen är vilodagen.
Har bara för mig det,
men vet inte hur det faktiskt ligger till.

Att jag inte säkert kan veta, beror på att jag suttit med uppsatsen.
Från kl 10 till 15.
Och inte är jag klar för dagen heller.
Behöver antagligen sitta ett par timmar till ikväll.

Var tog vilodagen vägen?
Var tog helgen vägen??
Hellooooo, come baaackk!!
Bastard..

Tillkortakommanden

Nästa gång jag står i kassan och kortet inte går igenom ska jag, med säker och saklig röst, säga:
"Du, då har jag nog inga pengar på kortet!"

Är mycket mindre pinsamt än att nervöst titta runt, be kassören testa att dra kortet igen, och svamla halvtyst om hur säker man är på att man har massa pengar på kortet, och att kortet kanske är dåligt etc.

Idag stod jag bakom ett ungt par som var på väg att betala.
Tjejen räckte sitt kort, men det gick inte igenom.
Hon blev nervös.
Bad kassörskan dra kortet på nytt.
Började, halvt till sitt sällskap och halvt till alla andra inom hörhåll, förklara att hon ju hade ett par tusen på kortet och att kortet måste vara trasigt.
Andra gången gick det inte heller igenom.
Hon bad killen om hans kort.
Den här gången gick det igenom på första försöket.
Kassörskan säger högt:
"HAN hade iallafall pengar på kortet! ....Eller jag menar....den här gången gick det igenom!"



Uh, poor girl.

Vänskapliga Efterverkningar

Om man haft ett passionerat förhållande med en människa,
älskat djupt och intensivt, tagit sig igenom mycket tillsammans,
..och det sedan tar slut..
Då kan man inte gå över till en fungerande vänskaplig relation,
utan då måste man kapa banden helt.
Detta tror jag starkt på.

Jag har idag bara kontakt med ett ex.
Vi är goda vänner, kan prata i timmar i telefon när vi väl hörs.
Han har en ny tjej. Även jag har haft någon annan.
Men varken han eller jag smärtas av det.
Mellan oss finns harmoni,
omtycke,
och bra vänskap.

Vi hade aldrig ett passionerat och intensivt förhållande.
Med djup kärlek.


There you have it.
Proof.
In ya face.

Att Älska

Älskar man,
för att man är älskad?

Älskar man,
för att man vill bli älskad?

Eller älskar man,
för att man genuint
Älskar?

Så svårt att veta, ibland.

Stora Armar

Åh vad jag saknar två stora armar ibland.
Stora nog för mig att gömma mig i.
Långa nog för att omfamna mig,
med en försäkran om
att aldrig glida isär.

När ingenting annat hjälper.
när tröst inte finns att finna.
Det är då en stor famn tycks lösa
alla världens problem.
Inklusive mina.

Känns så kalt ibland.
Känner mig så utelämnad.
Ensam.

Önskar att man på postorder
kunde beställa ett par stora armar,
fulla av kärlek.

The Kväll

Igår var det meningen att det skulle vara Veckans Kväll. Med stort K.
Grillfest som hette duga.
Konsert med artister som hette duga.
Äntligen tid för alla de vänner man knappt ser skymten av när man är instängd i sin cell framför datorn hela dagarna.
Alla hämningar skulle dansas, skrattas och drickas bort.

Grillfesten blev egentligen väldigt bra.
Tror jag.
För min egen del var det redan då jag började min nedåtgående trend.

Vi var omgivna av över hundra andra studenter som satt i klungor och grillade och sjöng.
Mina vänner började genast, i vanlig ordning, att sjunga också.
Jag gav dem, i vanlig ordning, mina suckande blickar och sneda leende.
Av naturliga skäl har jag aldrig lärt mig låtarna som är så välkända för svenskar.
Visst, jag har levt här hela mitt liv.
Men på denna punkt känns det som om jag är en alien bredvid mina svenska vänner.
Jag varken kan, eller vill, fyllesjunga.
Det är inte min grej.

Hursomhelst. Kvällen går att sammanfatta med två ord i olika ordning:

Upp, upp, ner, upp, ner, ner, upp, upp, upp, neeeeeeeeeeeeeeeeer.

Istället för att släppa loss och ha kalaskul,
fick jag en smärre depression av gårdagskvällen.
Bägaren rann nog över när jag lyckades tappa bort alla.
Slutade med att jag cyklade hem, mitt i konserten, i rasande fart, för att lägga huvudet under kudden.


Så mycket för The Kväll.

Revolution

Håll i er allihopa...

idag, den 12e maj, lagade Deedee sin cykel!!!

a.k.a lämnade in till verkstad.

a.k.a är pankare än de flesta löss.

a.k.a inga ursäkter att inte träna.

a.k.a fuck!


Tror cykelkillen flirtade med mig...
Kändes udda, med tanke på att jag och mina vänner alltid lämnar in våra cyklar där.
Det första han sa när jag gick ner verkstan var:
(tittar mig djupt i ögonen, med ett flin)
- Var kommer do ifrån?
- Iran.
- Iran! Velkommen!
-höh. tack?

Sedan insisterar han på att jag ska stå kvar medan han lagar cykeln på en gång.
Säger att hela däcket borde bytas.
Jag säger att så länge det överlever en månad, så är jag lugn med dåliga däck.
Han börjar fråga en massa om jag ska flytta och bla bla.
Med samma intensiva blick och leende.
När allt är klart:
-Vad hetter do?
-Deedee.
-Fint namn fint namn. Likka fint som do!
-höh. heh. tack.
-Velkommen tillbakka! Kom tillbakka!


Rolig gubbe, den där.

No blirr dett grillfesst!
Velkommen velkommen!
Annars gerr jagg dej fett me stryckk.
Hejdå hejdå.

De efterfrågade persiska låtarna

Kamran & Hooman - Age Eshgheh Man To Nisti
Afshin - Digeh Azat Badam Miyad
Afshin - Bikhial


De här låtarna är lite mer "ungdomliga", eller hur man ska säga. Artisterna är unga killar som bor utomlands (USA resp. Tyskland), och det har influerat deras musik lite... Förvänta er inget djupt och tungt. Här ska det Skakas Rumpa!


Now, shou shou, go and shake your asses off!!

Irani, Gher Bede!!!!

Dagens låtar:

Afshin - Delam Havato Karde
Afshin - Dige Azat Badam Miyad
Kamran & Hooman - Age Eshge Man To Nisti


De passar dig, endast om du är öppen för persiska låtar och gillar att röra på höfterna!!

*shake shake shake*

För mig betyder de mer än så.
Persiska låtar gör mig påmind om vem jag är,
var jag kommer ifrån.
Varför jag råkar kunna persiska,
och ha svarta ögon.
I dessa låtar,
hittar jag förklaringen
till mina välformade ögonbryn,
och stora näsa.

Och jag älskar det.
Allt med det.
För det är JAG.

Tänker aldrig glömma,
var jag kommer ifrån.
I grund och botten,
är det ju ändå det enda jag har kvar.


Irani, Gher bedeee digeee!!!

Moussaka Song

Moussakaka, Moussakaka, Moussa Moussa Moussakaka

I can't stop this feeeeling,
deep insiiiide of me.
My stomach just can't realise,
that it's all a due to me.

But I'm hooked on a feaaring!
Allthough I'm hiigh on believing,
that you'll get inside the stomach of meeeee!


Moussakaka, Moussakaka, Moussa Moussa Moussakaka

Aj aj aj

Aj aj aj aj....
Imorse hade jag ont.
Ont.
Millisekunder av smärta.
Tankar.
Fina minnen.
Saknad, av min bästa vän.

Ikväll ska jag nog trycka ur mig ett par tårar.
And get it over with.
Så att jag blir stark på nytt.

Cirkeln är sluten.
Hjulet rullar.
Med en krök, avlägsnar man sig startpunkten.
Når dock aldrig längre bort, än diametern tillåter.
Därefter, närmar man sig motvilligt start igen.
Cirkeln växer för varje varv.
Avståndet ökar.
Likaså hastigheten.
Undrar dock när den kommer öppnas,
så att man, vid den absoluta diametern,
kan släppa taget och fortsätta framåt?

Aj...

....Vavadejasa?

jag är en kvällsmänniska, så jag har en förmåga att kunna arbeta sent in på kvällen. Därför var det helt klart värt den långa siestan, att behöva sitta nu och arbeta några timmar istället!

Öööööhhhh. Var det jag som sa det där?
Sitter, apatiskt trött, framför skärmen,
utan ett ord skrivet.
Kan knappt hålla ögonen öppna.

Kvällsmänniska my ass.
Några timmar arbete my ass.

Dumihuvet Dumihuvet Dumihuvet

Tysta Spår

Känner mig arg och ledsen.
Mest arg.

Istället för att ta aktiv kontakt med mig och säga mig någonting,
iakttar han mig, i tystnad.
Läser.
Kretsar runt mig, i cirklar.
Jag ser spåren.
Varje dag.
Förstår inte vad han har här att göra?
Lägga ner så mycket tid på att översätta mina ord.
(jag vet detta som ett faktum)
Ord som uttrycker ett liv jag försöker leva utan honom.
Ord som skildrar ett liv där han inte är välkommen.
Ord som ej är skrivna för honom att läsa.
Känns inkräktande. Kränkande.

Allt detta, i dödlig tystnad.

Skaffa dig en ryggrad och visa dig!!
Om du ändå ska hänga kvar,
och kretsa kring mig.
Höjden av feghet.

Jag vill inte påminnas om att han lever.
Vill inte påminnas om honom överhuvudtaget.
Och ändå ger han mig denna påminnelse, varje dag.
Som en väckarklocka, placerad under kudden.
Förstår han inte, att han gjort mig illa nog?
Låt mig gå.
Låt mig leva.
Låt mig glömma.
Låt mig vara lycklig.

För i helvete.

Lång Siesta

Har inte så mycket tid att skriva här nuförtiden, ifall jag verkar lite tyst. Vi är på slutspurten med uppsatsen, inlämning inför korrekturseminariet sker om exakt en vecka och vi satsar på att bli klara till dess. Så det är mycket att göra...

Fast nog försöker vi njuta av sommaren lite också.
Tror jag har världens bästa uppsatspartner.
Vi är lika softa.
Missförstå mig inte, vår ambitionsnivå är hög.
Men varken hon eller jag är stressmänniskor som skapar onödig panik, utan vi kör på och ser uppsatsen växa i god takt. Samtidigt som vi behåller en god anda mellan oss, och undviker irritationer.
Istället för att bli arga och sura när vi möter hinder eller svårigheter, börjar vi skämta om hela situationen och får oss ett gott skratt istället. Därefter tar vi oss förbi hindren. Med ett leende.

Vi har nu börjat ta oss till stan istället, för att arbeta i mer trevliga miljöer.
Idag satt vi på ett fik och skrev ner analytiska resonemang över en kopp cappuccino (hur fan stavas det?!).
Därefter tog vi oss en runda på stan, och gjorde en liten shoppingrunda!
Med datorn och böckerna över axeln.
Soft.

Sedan var det tänkt att vi skulle arbeta på varsitt håll, för att mötas igen tidigt imorgon.

Jag har dock tagit mig en lite längre siesta.
Efter vår runda på stan,
tog jag nämligen en runda till.
Därefter hängde jag på lite grillevenemang.
Fram till nu.

Upss...

Men, jag är en kvällsmänniska, så jag har en förmåga att kunna arbeta sent in på kvällen. Därför var det helt klart värt den långa siestan, att behöva sitta nu och arbeta några timmar istället!


Ja, och så var det med det.
Mina dagar.
Spännande.
Lika spännande som en rengjord tomat.
Med undantag från tomatens fina glans, då den torkats av.

Sommaren Klart!

Nu har jag bokat biljetterna till England i sommar!! Woppiee! Åker 2 juli.

Havet, surfarkillar, pubar, solen, livet...here I come!!!

Jag ska bli den bästa någonsin på att bre mackor och placera perfekta bitar tomater i baguetterna.

Yuuup.
Snacka om att förlänga meritlistan.


Åhhh, så roligt vi ska ha det.
Tre tjejer, bosatta i ett rum på 8kvm.
Där endast en våningssäng får plats.
Med förhoppningsvis en kokplatta.
Eller åtminstone en stol.

Hoppas jag får ligga överst!!
Å andra sidan....har dåliga erfarenheter av att ha störtat ner från sådana...kanske lite risky.
Fast hellre det än att få sparkar i ansiktet.
Tough choice...


Ok.
Got some writing to do now.
Ciao.

Grillomaner

Första gången M bjöd mig på grillfest tänkte jag wow vad roligt! Man organiserar sånt allt för sällan. Kul att jag är bjuden!

Andra gången M bjöd mig på grillfest tänkte jag wow vad roligt! Han har säkert en till bara för att jag missade den förra.

Tredje gången M bjöd mig på grillfest tänkte jag huh, tredje gången gillt? Med tanke på att jag ju missade även den andra.

Nu, efter ett antal inbjudningar, har jag förstått att detta är han och hans gängs definition på matlagning.


De håller ytterligare en. Idag.
Surprise.
Kanske borde ta och gå på den, för en gångs skull?
Inte för att det inte kommer ske igen.
Mat måste man ju alltid laga.


När börjar en person gå under definitionen inrökt, må tro?

Ugly Fly

Den senaste halvtimmen har jag inte kunnat sluta rabbla denna visa i tanken:

Fly fly,
Ugly fly.
Fly high,
in the sky.

Die Die,
Ugly fly.
Die high,
smashed in the sky.

Die and fly,
ugly fly.
Flying high,
in the sky.

High like a spy
Die Die homiefly.
Out of my sigh'
buttugly fly

Osv. osv. osv.

Jag skojar inte.

Kanske borde röntga huvudet...

Ruttnar

Åhhh, jag ruttnar hääär!!

Jag måste helt enkelt bli färdig med detta avsnitt jag skriver på. Måste. Men jag kommer att omvandlas till skelett snart. Maskarna väntar redan på att få sig en bit av kakan. Åhhåååh.

Looord, vad trist det är att vara spikad framför en skärm en hel dag...

Nej jävlar, ska rita en mustasch över läppen nu. På riktigt.
En riktigt krullig en.
Iallafall i topparna.

Om jag ändå ska ruttna,
varför göra det med värdighet?
Liksom.

Ho ho ho.

Skönhet

Jag brukar alltid tänka att uppfattningen om det vackra är högst subjektivt, och föränderligt med tiden.

Men idag slogs jag av tanken, att blommor alltid upplevts som någonting vackert.

Vet inte varför jag fann detta väldigt intressant och faschinerande.
Men det gjorde jag.

Uppsatsjävel

Av alla kurser jag kunde haft nu,
råkar jag ha uppsatsen.

Med vilken annan kurs som helst hade jag kunnat kombinera arbete med nöje. Läst i kurslitteraturen med en glass i hand, liggandes i gräset. Eller suttit på uteservering och fört anteckningar med en hand och druckit islatte med den andra.

Men nej. Jag har självklart en uppsats att skriva. Detta involverar naturligt nog en dator, varför jag är fast antingen i en datasal, eller hemma.
En datasal är lite mer exotiskt, eftersom jag då är omgiven av andra människor som jag kan glo på ovanför skärmen. Kan visserligen leda till irriterade blickar tillbaka, men det späder ju bara på spänningen i vardagen.
Men hemma... deprimerande.

Highlights of the day var idag lunchen, som jag insisterade på att äta utomhus. Skitsamma att salladen blåste bort tillsammans med servetter och kycklingbitarna jag hade i maten. Fick ju iallafall smaka på solen!

Sedan har vi ju promenaderna till och från universitetet. Jag satsar på att göra dem så långsamma som möjligt. Försöker njuta så gott jag kan, även om definitionen av njuta kanske inte är ryggkramp pga 5 ton böcker på ryggen och skållade axlar pga snigelfarten.

Passerade massa vitsippor, vilket bidrog till lite njutning för ögonen.
Alltid något.

Kanske kan ta på lite solskyddskräm, så att jag luktar solsemester.
Kan bli en trevlig illusion.
Kanske till och med borde ta på mig solglasögonen och en bikini.
Fast då ser jag nog inte skärmen så bra.

Anyways,
Back to work, people!
Hupp hupp!

Sekunder I Tystnad

Okänt nummer.
Under några sekunder,
stod vi lur mot lur.
Mitt öra,
fylldes av din tystnad.
För visst var det din?
Glada, frågande rop,
hoppas det smärtade.

Att en sådan tystnad,
kan orsaka så många ord
och frågor.

Vad vill du mig?
Jag har lagt på.
Låt mig slippa göra om det.
Fler gånger,
än jag ändå måste.

Några sekunder av tystnad.
Några sekunder av delade andetag.
Några sekunder av bekräftelse,
av att du är krossad.
Men inte jag.

Hem ljuva hem

Då satt man här framför den egna datorn igen då.
Tillbaka från det ljuva hemmet,
till det ljuva hemmet.

Alltid så ekonomiskt att åka hem.
Jag är nu...:
1 aubergine,
2 zucchini,
1 burk krossade tomater,
1 burk tonfisk,
1 sköljmedel,
1 tandkrämstub,
1 handkrämstub,
1 ansiktsmasktub,
1 sminkborttagningsmedel
2 bindpaket
1 duschcreme
1 paket fullkornsmakaroner
1 500-lapp
...rikare...

Mina föräldrar är, i samma utsträckning, fattigare.

Men alltså...don't you point your fingers at me!!!

Jag säger bara...
Fattig Student.
Så det så.
Och... jag gav massvis med kärlek tillbaka, värd guld.


Oooh fuck!
Glömde ta med mig nudlarna...
vad ska jag nu äta till middag...?!

Stegar Ifrån

Vidare.
Nu går jag vidare.

Steg.
Framåt.
Jag stegar
ifrån.

Gör dig hemmastadd du.
Sitt här, och läs mina ord.
Finns filt, om du vill ha,
för att kämpa mot kylan
som finns här.
Bara för dig.
Sitt kvar, så länge du vill.
I ensamhet.

Jag har ändå gått vidare...

Du där, som översätter min blogg...

...Don't make the effort.

Just
Butt
Out.

Din apstjärthårliknande, såinihelvetepatetiska, förbannadejävlaskrumpleverråtta!
(Försök föra över de orden till något förståeligt om du kan...)



Att du vågar stega in i mitt territorium
och tro att jag är ovetande.

Att du vågar...

Helgen

Imorgon bär det hemåt ett par dagar.
Stressen för uppsatsen kändes kvävande idag,
har egentligen inte tid med annat.
Finns så mycket att skriva och ändra
..Suck.
Men det bär hemåt i varje fall.
Därav en risk för tystnad.

Fast jag känner mig allmänt tystare de senaste dagarna.
Av någon anledning.

Anyways,
Fredag = födelsedagshattar och partyparty med darling Mu, så det är det värt!

Måste Tycka Om

Vemodig är dagens känsla.
Vet inte ens varför.
Eller jo, kanske.
Fast egentligen är anledningen ingen anledning.
Tanken var ju att jag bara skulle ha roligt och inte tänka för mycket.
Att vara vänner är egentligen ett jättebra alternativ, som duger gott och väl.
Eller, som borde duga gott och väl.
Förstår mig inte på mig själv.
Jag är ju inte jätteinvolverad känslomässigt,
så varför känner jag vemod?
Kanske är det för att jag måste växa upp och förstå att alla inte kan tycka om mig så som jag vill att de ska göra.
En hård sanning att möta, just för att det är så centrerat till ens person.

Lättsamt och roligt, utan mycket funderingar, som sagt.
Kanske är jag inte en sådan person. Det kanske inte är min grej.
Kan ju inte låta bli att starta igång mina funderingar så fort allt inte går min väg.

Hittills har det fungerat som så, att om jag känt att det funnits en kemi och något speciellt mellan mig och någon annan, så har det inbefunnit sig ömsesidigt.
För inte kan väl bara ena parten känna en kemi som inte når den andra?
Visserligen finns det olika kemier att prata om. På olika nivåer. Det är kanske detta som gör det så abstrakt och svårt.

Men ok, jag har hittat en vän.
Någon som har så roligt i mitt sällskap att han skrattar tarmarna ur sig varje gång vi ses,
och någon jag kan skratta lika mycket med tillbaka.
Spelar ingen roll vad vi hittar på ihop, vi har alltid roligt.
Det är kanske där kemin stämmer.
Eller, där stämmer det definitivt.
Denna någon kan jag krama när jag vill.
Kanske till och med pussa på lite.
Om jag har lust.
Och det får jag respons på.
Här kommer dock haken. Eller snarare problemet.
Jag vet att han inte känner den där dragningen till mig, på högre plan än vänskap.
Samtidigt agerar han inte efter sina ord, utan något finns ändå där.
Det hela blir så absurt.
Vet inte hur allt ska definieras.

Sedan är det denna ständiga önskan att vara älskad av alla.
Även om jag inte skulle offra en hand för denna person,
så vill jag ändå att Han ska kunna göra det för mig!
Hemskt, hur man inte vill att egot ska få sig en smäll, eller hur?
För det är väl där allting landar antar jag.
Mitt sårade ego.
Jag kan bara inte förstå var felet ligger!
För inte kan det ligga hos mig.
Vill jag gärna tro.
Har jag svårt att tro, med tanke på alla motsägelser i situationen.

Hursomhelst. Vet inte vad jag klagar på. Detta är ju löjligt. Jag letar ju inte ens efter ett förhållande, ska ju inte vara kvar här!


Skärpning.


Nu.

Den Som Går Miste

En svår människa, var du.
Såg många gånger världen i svart.
Allt skulle vara svårt.
Hårt.
Realist, enligt dig.
Pessimist, enligt mig.

Jag blev din andra sida.
Gav dig ett dagligt leende.
Kittlade dig när det behövdes.
Till och med när jag själv såg mörker,
visade jag dig den ljusare sidan.
Optimist, enligt dig.
Realist, enligt mig.

Din jävla idiot.
Du skulle bara veta,
vad du gått miste.

Hoppas att du ruttnar,
rullandes i ditt eget svarta sinne.

Må din ljusa sida
vila i frid.

Fuck you.

Årens Effekter

Med åren växer sig fötterna bredare,
så att man ska få stadigare fotfäste.
Händerna växer sig större,
för att de ska smeka kind
med större yta och ömhet.
Öronen växer sig vidare,
så att de ska lyssna bättre.

Allt detta gör tiden,
ty kroppen anpassar sig efter erfarenheter.

Betyder detta
att hjärtat,
i takt med tiden,
kommer att krympa,
då den erfarit för många slag?

Flug Flin

Idag flög en fluga rakt in i mitt leende.
Kände mig så lycklig!

Grön Skön Plåga

Sitter framför datorn med uppsatsen.
Fick för mig att slå några flugor i en smäll,
så jag smetade på lite grön ansiktsmask.

Nu sitter jag alltså här,
med en tofs nästan vertikalt på huvudet,
klädd i töntigt rosa pyjamas,
helt grön i ansiktet av intorkad mask.
Och pluggar.

Ooook, iiinte skratta, iiiiiinte skratta

Bara ho ho ho, inte hi hi hi

Hooooohhhooooo oohhooo

I better look daamn good after this shit.

Me And You And Everyone We Know

Har ni inte sett denna film, så gör det.
Den är helt underbar, i sin enkelhet.
Jag ömsom skrattade högt, ömsom blev väldigt berörd av den.
Bland de bästa filmerna jag sett på senare tid.
Annorlunda, enkel, konst.

Vårkänslor

Har varit ute och plockat blommor.
Skojar inte.
Tror jag till och med skuttade lite,
med blommorna i hand.
Det är sant.

Planerar att köpa en fotboll,
blev plötsligt så sugen på att jaga en boll på gräsplan!
Och förhoppningsvis sparka på den ibland.
Om jag lyckas springa ifatt.

Detta, är vårkänslor.

Mmmmm....M

Happ, då var det dags igen då.
Imorgon kväll,
jag och M,
middag och film,
samt lite dirtytalkchat över internet med andra,
hos honom.

Tam tam tam tam....

Pinsamma Bekännelser

En period mådde han dåligt.
Såg i svart, mådde i svart.
Detta ledde till ett slut mellan oss.
Även då, fanns jag där för honom.
Tog honom igenom hans mörker.

En morgon, ringde jag honom.
Och sjöng "You are not alone"...
..den med Michael Jackson..
För att tillföra honom glädje och värme.


Jag,
med en röst som en kråka,
som avskyr att sjunga,
gick alltså upp tidigt
för sjunga DEN LÅTEN.
A la Smööör.
På telefon.
A capella.


Slå det, om ni kan.
Looord.

Trött och Såsig

Känner mig trött och såsig.
Ville ta igen mig pluggmässigt idag, men jag orkar inte.
Därför har jag ångest,
i all såsighet.

Så jag tänker byta lakan,
i takt med Gnarls Barkley.
Så att jag får sinnesro.
Kanske föreslå film med M?
Hum hum.

Honey I'm home!

Vilken helg det har varit.
Har haft besök av en barndomsvän, därav inaktiviteten här.

Sammanfattning:
God middag ute (vilket kändes väldigt extravagant för några studenter som oss)
Valborgsfirande, a k a mycket utomhus, a k a mycket hacka tänder
Grillfest
Brännboll
Dans
Sovmorgon
Milslånga promenader i klack
Sushi till lunch
Glass till efterrätt
Ytterligare promenader


Dessutom har M kontaktat mig ett par gånger.
Förvirrade människa...
Sa att han hoppades att jag inte tröttnat på honom,
vilket jag nästan börjat göra.
I lördags ville han bjuda mig på den där utlovade persiska middagen.
Kunde självklart inte gå, så vi får se om vi ses i veckan.
Vet inte vad vi håller på med... men jag tänker sikta in mig på Vänskap, och bete mig därefter.


That's about it.
Deedee's in da hoouse.