Tillkortakommanden
Nästa gång jag står i kassan och kortet inte går igenom ska jag, med säker och saklig röst, säga:
"Du, då har jag nog inga pengar på kortet!"
Är mycket mindre pinsamt än att nervöst titta runt, be kassören testa att dra kortet igen, och svamla halvtyst om hur säker man är på att man har massa pengar på kortet, och att kortet kanske är dåligt etc.
Idag stod jag bakom ett ungt par som var på väg att betala.
Tjejen räckte sitt kort, men det gick inte igenom.
Hon blev nervös.
Bad kassörskan dra kortet på nytt.
Började, halvt till sitt sällskap och halvt till alla andra inom hörhåll, förklara att hon ju hade ett par tusen på kortet och att kortet måste vara trasigt.
Andra gången gick det inte heller igenom.
Hon bad killen om hans kort.
Den här gången gick det igenom på första försöket.
Kassörskan säger högt:
"HAN hade iallafall pengar på kortet! ....Eller jag menar....den här gången gick det igenom!"
Uh, poor girl.
"Du, då har jag nog inga pengar på kortet!"
Är mycket mindre pinsamt än att nervöst titta runt, be kassören testa att dra kortet igen, och svamla halvtyst om hur säker man är på att man har massa pengar på kortet, och att kortet kanske är dåligt etc.
Idag stod jag bakom ett ungt par som var på väg att betala.
Tjejen räckte sitt kort, men det gick inte igenom.
Hon blev nervös.
Bad kassörskan dra kortet på nytt.
Började, halvt till sitt sällskap och halvt till alla andra inom hörhåll, förklara att hon ju hade ett par tusen på kortet och att kortet måste vara trasigt.
Andra gången gick det inte heller igenom.
Hon bad killen om hans kort.
Den här gången gick det igenom på första försöket.
Kassörskan säger högt:
"HAN hade iallafall pengar på kortet! ....Eller jag menar....den här gången gick det igenom!"
Uh, poor girl.
posted by Deedee | 11:19 em
6 Comments:
Ha ha ha... ja det här är verkligen en riktigt laddad situation. Den där sekunden innan texten i displayen skriver "transaktion klart - köpet godkännt" (eller vad det nu står) är verkligen en slags inre anspänning. Det är ju så jävla pinsamt när det inte går igenom. Jag går gärna och kollar att det finns cash på kortet innan jag går in och handlar. ÄNDÅ står jag där... den där sekunden och håller andan. Patetiskt, egentligen.
Ja, man verkligen fasar för att något inte ska stämma! Fast för min egen del så har jag belägg för min fasa. Har hänt ett par ggr att jag inte haft koll på kortet, och stått där och bedyyyrat att jag verkligen har maassa pengar. En gång råkade jag handla slut på kortet på (student)puben. Insisterade på att bjuda en kompis på öl. När jag sen skulle betala 50kr för de två ölen gick det inte igenom.Inte heller min kompis hade råd med ölen, så där stod vi som två fån...väl hemma såg jag att jag bara haft 8kr kvar...där kan vi tala om pinsamt!! Fick psykiska men för livet! Haha.
Jo, jag har stått och blåst upp mig "Det finns femton tusen på kortet" Skitförbannad över nån jävla dryg kassörska som inte fattar att det är magnetremsan som inte funkar... och... så har kortet varit tomt. DET var pinsamt. Att vara så störtsäker... och sedan några minter (efter ett besök till ett sånt där ställe där man kan föra över pengar från ett konto till ett annat) generat plockat ut min påse och betala med kortet. Med samma kassörska som kvittrar triumferande som en liten fågel. "Då ska vi se om det går bättre nu då!" Det är då man förstår hur en hund känner sig när de har svansen mellan benen. Vardagsnederlag.
Ahahah!Ok, måste faktiskt erkänna att din situation överträffade min... :) Verkligen vardagsnederlag. Speciellt i vår värld när det är så förbjudet att inte ha några pengar. Även om man själv vet att man har pengar som man kan föra över på kortet, så mår man ändå dåligt för hur det uppfattas av andra.
Just därför ska jag, om jag misstänker att jag faktiskt inte har pengar på kortet, erkänna det i kassan och be dem hålla kvar mina varor så att jag kan komma tillbaka och betala!
Skulle nog kännas mkt bättre.
Typ som att säga "in your face!" till alla som tror att man skäms.
Mmmm... exakt. Rock n roll. Skämmas ska man fan icke. Det är bra att hitta styrkan i att vägra skämmas. Även när något tramsigt socialt kodex påbjuder det.
Det var länge sedan jag rodnade. DET skulle vara skönt att uppleva igen faktiskt. Jag undrar vad man skulle behöva göra för att rodna idag?
Hm, rodna har jag aldrig gjort. I bemärkelsen att bli röd i ansiktet, vill säga. Men antar att det symboliserar att känna sig generad, vilket är mycket mer bekant.
Generad...hm. Kanske om man sitter mitt i en arbetsintervju och råkar uttala en extremt pinsam felsägelse, eventuellt med sexuell anknytning....då kanske blodkärlen i ansiktet vaknar upp?
Då skulle nog till och med mina blodkärl vakna upp för första gången...uuha!
Skicka en kommentar
<< Home