Projicering

Varför projicerar man alltid sina känslor i någon i det förgångna, när saker inte går ens väg i nuet?
Plötsligt skapas tankar och lust för någon man knappt tänkt på de senaste åren. I varje fall inte på det sättet.
Som om man försöker släcka den brinnande elden man bär på för någon annan, med hjälp av den person som står närmast på tur i minnet.

Att man aldrig kan nöja sig med att bara vara!
Utan att behöva ha någon annan att tänka på.
Livet bör ju cirkulera runt en själv,
och inte runt någon annan.

Ibland undrar jag hur mycket jag går miste om i livet,
när jag hela tiden suktar efter att reparera detta avklippta band, genom att placera någon annan i andra änden.


Nej, dags att öppna ögonen,
och se det liv jag befinner mig i
med positiva ögon.
Ta vara på möjligheterna!


Det tar tid att ställa om sig.
Tror jag är på god väg,
trots allt.

Me Go Grrrrl!