Böljande Sommarvindar

Idag satt vi ett par timmar på ett fik med uppsatsen.
Solen sken, fåglarna kvittrade.
Det såg riktigt somrigt ut.

Fikapersonalen hade öppnat upp hela fönsterväggen, där vi råkade sitta.
Enda stället med eluttag.
Håret böljade i den mjuka vinden, samtidigt som vi smuttade på kaffe..

.....eller....vänta...sa jag böljade? I mjuk vind?

Well, låt mig modifiera lite.

Håret höll på att blåsas av våra skallar,
av den iskalla, förbannade vinden.
Som dessutom trängde in i benmärgen.
Förbi alla lager av koftor och jackor.
Vid ett tillfälle hängde jag till och med jackan över huvudet
i brist på annat.
Såg idiotisk ut.

Tydligen var det bara vi som uppfattade denna 10-gradiga kyla.
Alla andra verkade berusade av sommarkänslan.
Berusade så till den grad, att de bar minikjolar och hotpants.
Modell genomskinlig och rumpan bar.
Utan strumpbyxor.
(eller skidbrallor som jag skulle föredragit om jag varit dem)

Jag och min uppsatspartner tittade huttrande på dessa tjejer,
sedan på varandra,
med snedvridna, torterade miner.

Jag kläckte ur mig:
-"Hur kan de klä sig så där, jag fryser hjäl bara av att titta på dem! Kommer inte ihåg att jag var likadan när jag var tonåring? Helt galna, är vad de är."


Looord, vad jag kände mig gammal.