Heldagsarbete

Visst är det underbart när man har hela dagen på sig att arbeta, i egen takt?

Man kan ta en liten sovmorgon,
man har ju ändå hela dagen på sig.

Äntligen tid för att äta frukost i lugn och ro,
helst titta på morgonprogrammen.
Även de efter tio.

Ett par samtal i köket med rummisarna.
Är det något man har, så är det ju tid.

Man sätter sig vid skrivbordet, äntligen redo att börja.
EFTER att man fixat ett par saker bara.
Endast ett par.
Maila några man tänkt maila,
ladda ner låtar innan man glömmer,
läsa lite här och där...

Just ja, behöver nån bok som en kompis har.
I lugn och ro tar man sig till stan,
träffar vännen och får boken.
Sammanlagt går det på en timme.
Men vad är en timme, när man har hela dagen!

Väl hemma, är det dags för lunch.
Lunchar i sällskap, här hemma.
Samtalar. Ett par timmar.
Helst över en kaffe.

Men dagen är fortfarande ljus,
och koffeinet börjar flöda i kroppen.

Härligt, let's go!
Tid att jobba.
Stressen existerar inte.
Än.

Telefonen ringer.
En viss Mr M.
Jaja, där försvann en timme.
Men observera; En Trevlig timme!
Totally worth it.

Innan man knappt hunnit färdigt ringer det igen.
Och plötsligt har man tappat ytterligare många minuter.

Vännerna droppar hem, efter sina arbetssamma dagar, och vill småprata.
Man säger åt dem, i sann seriös arbetsanda, att man kan ta sig tid på kvällen runt 20 att hitta på något. Typ baka. Och skratta åt Schlagerfånen.
Kl 20 liksom, det är ju låååångt dääär borta!
Luuugnt.

Dåså. Pluggar ett par sidor, känner sig så pass duktigt att man ger sig själv tillstånd att pausa.
Med blogg.
Plötsligt är klockan 19.
Och här sitter man, och berättar om hur man har heeela dagen på sig att prestera.
Oooja, korvstoppning är ju lätt som en plätt.
Förutom att stoppningen just nu ligger utanför skinnet,
och ser ut som en massaker på bordet.
Och korven bör bli jäävligt stor.

Ja, men snart är det dags att baka, iallafall!
Ord är ju ändå ord.
Och kakor är ändå kakor.

Men, vadå, har ju heeela natten på mig!

Gulp...