Ord På Språng

Hatar att känna mig okreativ och platt.
Jag brukar tycka att det är jätteroligt att formulera meningar, leka med ord, och bara uttrycka mig.
Fingrarna brukar vara kapabla av att smidigt tolka mina tankar i ord.

Men nu har det inte känts så på ett tag.
Istället för att tänka i ord,
känns tankarna mer abstrakta.
Kan inte fånga dem.
Kan inte fånga känslorna.
Finner inga ord.
Allting flyter runt.
Ögonen iakttar,
Kroppen andas in,
känner av varje sinnesintryck.
Men inga ord fångas.

Platt. Blankt. Abstrakt.

Kanske beror på att jag pysslat med texter så mycket det senaste, med uppsatsen.
Eller så beror det på att jag själv känner mig helt flummigt svävande, i något sorts limbo-land i väntan på sommaren och allt som hör där till.

Oavsett vilket, så känns det lite trist att känna så här.


När jag tänker efter, är det inte bara i tankarna som orden blivit fåtaliga.
Även i sociala sammanhang kan jag känna mig fattig på ord.
Förstår inte var orden tagit vägen.... Men jag vill ha dem tillbaka!!!

Den som snott mina ord ska fan få spö.
Med en läderpiska.
Och Tai Chi.
Hayaaaaaaaaaaa woooooaaaaaaa Ha!