Klassfestsyndromet

Varje år som passerar formar mig.
Utvecklar min person.
Jag känner mig inte som samma människa som den jag var för fem år sen.
Känner mig inte ens densamma som Dee för bara ett år sen.
Med erfarenheter växer min självständighet och jag blir mer och mer den person jag eftersträvar efter att vara.
Tror jag iallafall.

Varför, varför börjar man då ifrågasätta sig själv och hela sin varelse
så fort man satt foten i barndomens stad?
Osäkerhet och hat för bilden av en utgången version av mig själv
som tycks leva kvar här och endast här.
Tror jag.
Inbillar jag?

Vem fan är man egentligen

Är det min självbild som är egenriktad hyckleri,
eller är det det gamla som inte hänger med i mina steg?

Kommer man någonsin att vara stark nog i sig själv så att man kommer undan klassfestsyndromet?

Dags att åka nu