Gräset är grönare på andra sidan...

Ett kliv ut ur mitt huvud
skulle sitta fint.
Blir så trött på mig själv.
Livet därinne har blivit självständigt,
egna miljöer, händelser...
Allt cirkulerar,
distraherar.
Gör mig avskärmad från verkligheten.

Allt som behövs är musik,
och mina tankar,
så är jag där.
Fast i livet innanför.

Ibland försöker jag medvetet notera färger och detaljer runtomkring mig,
och uttala dem högt för mig själv,
för att lyckas ta klivet ut.
Det fungerar, ibland.


Ok.
Halvdöda växter vid fönstret.
Gröna.
De blad som lever, vill säga.
Mission återupplivning sker varannan vecka.

Flipflop-tofflor på golvet.
Svarta.

Magen säger mig något,
eventuellt hungrig.

Musik: Roxette - How do you do
Wtf??
Om inte annat, så är ivarjefall detta glädjedödaren nr 1 för tankeparasiterna innanför pannan.

Let's take advantage!

*Dyker utanför, till det grönare gräset*