Svindlande Tankar
Universum, oändligheten, vad som finns därute... man får skälvningar bara av att tänka på sånt. Sådana sjuka avstånd som omöjligen går att förstå sig på, så många galaxer med en storlek bortom påtaglighet. Faschinerande. Skrämmande. Kittlande.
Man försöker tänka på vad som finns, när man nått slutet av universum. För det måste ju ha ett slut. Men samtidigt, Vad är ett slut egentligen? För det kan väl inte tvärt sluta att existera något, efter slutet? Därför måste det finnas något bortom det yttre.
Jag har funderat på det där.
En tanke som slagit mig är att evigheten kanske existerar.
Oändligheten.
Vi människor kanske bara är för dumma för att förstå, att någonting kan fortsätta utan slut...
Tänk tanken...svindlande, inte sant?
Denna tanke går mot all logik.
Men det är kanske bara logiken enligt våra små hjärnors proportioner som inte kan ta till oss en sådan teori om en existerande oändlighet.
Att det faktiskt inte går att nå ett slut.
Får rysningar när jag tänker på det...
Man försöker tänka på vad som finns, när man nått slutet av universum. För det måste ju ha ett slut. Men samtidigt, Vad är ett slut egentligen? För det kan väl inte tvärt sluta att existera något, efter slutet? Därför måste det finnas något bortom det yttre.
Jag har funderat på det där.
En tanke som slagit mig är att evigheten kanske existerar.
Oändligheten.
Vi människor kanske bara är för dumma för att förstå, att någonting kan fortsätta utan slut...
Tänk tanken...svindlande, inte sant?
Denna tanke går mot all logik.
Men det är kanske bara logiken enligt våra små hjärnors proportioner som inte kan ta till oss en sådan teori om en existerande oändlighet.
Att det faktiskt inte går att nå ett slut.
Får rysningar när jag tänker på det...
posted by Deedee | 5:42 em
2 Comments:
Våra hjärnor kanske är små men för hundra år sen ansågs det helt tväromöjligt att åka till månen. Idag rycker vi på axlarna när vi skickar sonder och satelliter till solsystemets alla hörn och vrår. Vi upptäcker planeter far beyond i vår galax, tillochmed utanför. Tänker inte bli någon Hawkingwannabe här och förklara något jag egentligen inte förstår men kan det vara så att vår lilla hjärna är "programmerad" att förstå och ta in saker vartefter de uppstår och någorlunda bli förklarade för att därefter ta nästa "steg" i utvecklingen. Tänk om du helt plötsligt fick den kosmiska tårtan kastad rakt in i ansiktet och allt blev förklarat på en gång. Hur skulle livet te sig då, när vi har svaret på allt? Precis allt......
Men det är skönt att åka in i tankebanorna, eller hur?!
Tror det ligger mycket i det du säger, allt sker ju gradvis! Det är som att arbeta fram en matematisk formel, man arbetar på varje steg tills man plötsligt nått en ny ände.
Förmodligen för att vi inte kan hoppa över något tankesteg, i vår strävan att förstå. Därför går det långsamt.
Samtidigt kan vi nog inte ta in för mycket information på en gång heller, så det är väl tur det att vi fungerar så långsamt som vi gör!!
Men ja, sådana tankebanor är underbart sköna att färdas i ibland.. :)
Skicka en kommentar
<< Home