Den Sista Kvällen...

Sista mötet, äger rum idag.
Och kvällen börjar redan göra sig påmind.

Igår sov vi knappt någon timme.
Låg och pratade, kramades..
Den senaste veckan har någonting hänt.
Någongång sänktes min mur som höll känslorna inne.
Igår flödade de ut.. Plötsligt såg jag sådant jag inte sett förut. Sådant som skapade en smärtsam klump i halsroten... Sättet han pratar, sättet han ler, hela han.
Tycker om..

Igår bröt jag kontakten med honom.
Likaså idag, två gånger.
För att sekunden efter ta det tillbaka.
Jag är så förvirrad...
Vill inte att han ska känna sig bunden vid mig när han åker,
och vill inte vara känslomässigt bunden vid honom själv heller.
Vi behöver friheten från band, för att kunna göra det bästa av våra nya kommande liv.
Men. Samtidigt vill vi ju hålla kontakten...
Hur ska detta gå..

Dagens två VG:n skapade inte ett leende på mina läppar.
Imorse, pga denna utdragna, pågående farväl.
I eftermiddags, pga Juans vampyrtänder.
Jävla Latino-wannabie.

Imorgon bär det iväg,
och inte har jag packat mina flyttkartonger än.
Dessutom kommer M om en timme.

Basketdans i skymningen,
och ett bad med tända ljus
kanske?


Eller så utsöndrar jag lite saltvatten,
för att tillsätta lite krydda till kvällen.
Tänk om man kunde fälla socker,
istället för salt...
Livet hade varit som en evig bakelse, då...